Inför Charlton - Wolverhampton
En svår och viktig match väntar Charlton på lördagskvällen då Wolverhampton gästar The Valley. Nu när säsongen verkligen börjar närma sig sitt slut gäller det att Charlton tar sig ordentligt i kragen och börjar vinna igen så att man åtminstone grejar en play off-plats, annars riskerar säsongen att sluta i ett stort antiklimax. Liksom förra veckans match mot WBA sänds denna match på Viasat Sport.
Charlton
Två segrar på de elva senaste matcherna. Det skulle kunna handla om ett riktigt visset bottenlag som krigar för nytt kontrakt, men det gör det tyvärr inte i det här fallet. Det handlar om Charlton. Samma Charlton som inför säsongen av nästan allt och alla tippades ta en av de två direktplatserna upp till Premier League. Nu ligger de (märk väl att jag kallar Charlton för de. När ens lag spelar dåligt är det ”de”, när laget spelar bra är det ”vi”, det är det som gör oss fans så fantastiska) på tionde plats. Upp till direktuppflyttningen är det tio poäng, och flera av lagen som ligger före i tabellen har färre matcher spelade. Det ser med andra ord rätt dystert ut. Att döma av spelet senast mot WBA är det dessutom högst osannolikt att allting plötsligt ska lossna och att det fullkomligt ska sprutas in mål och vinnas matcher på löpande band. Speciellt när Andy Gray spelar från start… Nej, usch, vad elak jag är. Men ärligt talat, historieböckerna bjuder nog inte på många blekare insatser av en anfallare än den Gray gjorde mot WBA senast. Han var verkligen totalt iskall. Som en promenad från bussen i novemberduggregn, snålblåst och med handskarna kvarglömda hemma på skrivbordet eftersom man bara skulle kolla grej sak på Internet innan man gick… På tal om Andy Gray, jag läste i ett gammalt nummer Offside om en att en landslagsmeriterad spelare med det namnet skulle vara född på de vindpinade öarna Yttre Hebriderna utanför Skottlands nordvästra kust. ”Jävlar i helvete vad coolt”, tänkte jag och fick plötsligt en gnutta respekt för Gray, men efter några minuters googlande visade det sig att det inte var vår Andy Gray det handlade om, utan han som på senare agerat expertkommentator i en del FIFA-spel. Vår Andy Gray är inte ens född i Skottland, utan i Harrogate i Yorkshire. För att återvända till matchen mot WBA. Spelet var väl inte direkt uselt, men bra var det heller inte. Det kändes som att det saknades spets, förutom Jerome Thomas som snurrade ganska friskt på sin kant var det stelt och fantasilöst och inte ens den från Reading inlånade Leroy Lita, som egentligen är en riktig klassanfallare, förmådde skapa ens lite problem för WBA:s backlinje. Däremot var Charltons backlinje klart godkänd. Patrick McCarthy var faktiskt riktigt, riktigt bra och även Ben Thatcher gjorde en utmärkt insats, detta trots att han varit borde i bra många månader p.g.a. skada. Det är lätt att börja skrika efter hundra nyförvärv när läget ser ut som det gör för Charlton, men jag är snarare mer inne på att det här laget ska få spelas samman i ett par säsonger, för att det finns potential är det inget snack om.
Luke Varney och Bougherra är tillbaka efter skada inför Wolvesmatchen, däremot är Andy Gray tveksam efter att (tydligen) ha brutit näsan mot WBA. Jag missade helt det, måste jag erkänna. Zheng spelade VM-kval med Kina i tisdags (0-0 mot Australien) och kan vara lite sliten, men jag tror ändå att han får spela från start.
Wolverhampton
I likhet med förra veckans motståndare WBA känns Wolves som ett sånt där lag man avskyr att möta i The Championship men mer än gärna spelar emot i Premier League, detta eftersom de allt som oftast tillhör i toppen i andradivisionen för att sedan ligga i den absoluta botten i Premier League. Jag har ingen statistik som bekräftar detta, det är min magkänsla som talar. Wolves ligger i skrivande stund en poäng och plats före Charlton med en match mindre spelad. Deras form är ganska bra, det blev oavgjort senast mot QPR efter att Andrew Keogh kvitterat i slutminuten men innan det hade de två raka segrar, detta mot Scunthorpe och Burnley.
Tränaren Mick McCarthy, en gång i tiden aktuell för Charlton som Alan Curbishleys ersättare, har en del skador att ta hänsyn till. Rob och Dave Edwards är skadade, liksom Stephen Ward, Matt Murray och Michael Kightly. Stephen Elliott är tveksam till spel liksom VM-historiens mest osannolika målskytt (2-0-målet för Irland mot Saudiarabien 2002) Gary Breen p.g.a. vristskada respektive influensa.
Bland de spelare som faktiskt kan medverka mot Charlton finns det en hel del som är värda att nämna. Nigerianen Seyi Olofinjana, tidigare i norska Brann, är en riktigt vass innermittfältare som dessutom kan göra rätt många mål, nio stycken blev det förra säsongen. Tidigare Andrew Keogh är sjujäkla anfallare som säkerligen kan komma att ställa till det för Charltons backar. Bredvid honom i anfallet kommer vi säkerligen att hitta Sylvan Ebanks-Blake. Den tidigare Manchester United-junioren har gjort nitton mål i år, tolv för Plymouth och sju för Wolves. En spelare med klar Charltonanknytning är vänsterbacken Michael Gray som, då i Sunderland, missade straffen mot Charlton i finalen i säsongen 97/98:s play off. Ytterst tveksamt om det blir repris på det idag, dock.
Tips
Riktigt svårtippat är det här, men vi säger 1-1. Matchens sänds för övrigt på Viasat Sport 1. Missa inte!
