T3 Center, 2017-01-18 19:00

Björklöven - IK Pantern
0 - 5

Charlton - Wolverhampton 1 - 3

Drabbningen på The Valley blev mer eller mindre en repris från förra säsongen där Wolverhamtpton stod som segrare. För Charltons del var det, liksom i föregående match mot Preston, upp som en sol och ned som en pannkaka. Trots förlusten så är det inte Charltons försvar som är det stora problemet, det stavas istället Gray & Varney Ltd.

Det är lätt att börja tänka på forna tiders, si så där tre fyra år sedan, managers (Curbishley) sätt att ta ut lag och den stringents som fanns. Även om vi inte alltid delade hans syn på vilken startelva som presenterades så fick spelare som presterade bra förnyat förtroende. Pardew försöker sig på något liknande men den enda stringents som jag kan återfinna är inkonsekvensen. I segermatchen mot Reading fanns tre spelare som var skillnaden mellan seger och förlust, Bouazza, Bailey och Moutaouakil. I följande match sattes den centrala mittfältaren Bailey på högerkanten istället för Sam. Det samarbete som funnits på högerkanten mellan Moutaouakil och Sam i matchen mot Reading fungerade inte alls på samma sätt då Bailey är en mittfältsmotor och ingen kantspringare. Strax innan transferfönstret stängde fick Pardew klart med två lån i form av två backar från Portsmouth. Eftersom vi i nuvarande trupp bara har två mittbackar kändes det bra med förstärkning på den fronten. Den inkonsekvente Pardew återställer i stort sett laguppställningen från Readingmatchen mot Wolverhampton med den skillnad att Moutaouakil inte ens finns med i truppen och han ersätts på högerbacksplatsen av den nyligen inlånade Cranie. En förvisso duktig och lovande spelare som i veckan spelat i Englands U21-landslag men i stort sett knappt hunnit att hälsa på sina nya lagkamrater.

1 Halvlek - Himmel

Med dessa förutsättningar startade matchen igår mot Wolverhampton. Det blev dock två sena förändringar, en i vardera laget, då både Zheng Zhi (Charlton) och Chris Iwelumo (Wolves) skadade sig under uppvärmning. En besvikelse då ZZ inte spelat hittills den här säsongen och Iwelumo återvände till The Valley för första gången efter att hastigt och mindre lustigt, mot sin vilja, tvingats lämna klubben på grund av Charltons ekonomiska problem. Charlton öppnade starkt och tog direkt kommandot över matchen. Redan i tredje minuten fick de en frispark en bit in på Wolves planhalva som Fortune lyfte in i straffområdet. Bollen rensades undan utan speciell riktning och hamnade hos Bailey som drog till på volley från drygt 20 meter. Även om Hennessey fick en hand på bollen så var den allt för hård för att han skulle kunna hindra den från att fräsa in i nätmaskorna. Stort jubel från hemmapubliken!

Stärkta av målet ångade Charlton på och sett till det spel som presterades så kunde man lätt förledas till att hemmalaget vad ligaledare och inte de gästande Wolverhampton. Bailey, som verkar vara vår nye Parker, arbetade på som en maskin på innermittfältet och regerade totalt. Han serverade bollar till höger och vänster men tyvärr som så många gånger tidigare så håller inte vårt anfall tillräckligt hög klass. Om det blev ett avslut så gick det allt för sällan mot mål men oftast så sumpades chanserna på grund av för dålig bollkontroll eller rena missförstånd. Wolverhampton hade det mesta av bollinnehavet men presterade inte mycket konstruktivt. Emellanåt stack de upp men avsluten, som vi våndades för sedan föregående säsong, från Ebanks-Blake hade vare sig Premier League- eller Championshipklass. Liksom i vår föregående match borta mot Preston gick vi till halvtidsvila med en skör 1-0 ledning. I den matchen förtjänade vi inte att leda, det gjorde vi igår.

2 Halvlek - Helvete

Charlton inledde den andra halvleken som de hade avslutat den första. Redan i första minuten hade Varney ett ypperligt tillfälle att öka på ledningen, ett av få tillfällen då han, eller Gray, kom undan från Stearmans och Collins bevakning. Sam levererade ett vä avvägt inlägg från högerkanten mot bortre stolpen där Gray mötte. Han syntes bli ganska bryskt behandlad och både publik och Charltonspelare ropade på straff. Domare Taylor vinkade avvärjande och kanske korrekt med tanke på att Charlton hade fördel av bollen då den kom fram till en helt fristående Varney. Han lyckas mot alla odds missa öppet mål från cirka åtta meter! Wolves verkade stärkas av deras medgång och Ebanks-Blake kom närmare mål genom ett par avslut inom loppet av några minuter, Weaver kunde dock avvärja vid båda tillfällena. Efter knappt tio spelade minuter kunde Bouazza stängt butiken men hans skott gick stolpe ut. Några minuter senare fick han en ny chans men den gången stod Hennessey i vägen. Matchen skulle ändra karaktär radikalt minuten senare, precis när en timme hade gått av matchen.

Kamp man mot man mellan Bailey och Keogh ramlar båda och ingen gör någon större notis av situationen trots att den sker inne i Charltons straffområde mitt framför Wolvessupportrarna. Varken de eller spelarna skriker eller gestikulerar men domare Taylor blåser för straff och varnar Bailey. Ebanks-Blake stegar fram och trycker med kraft in kvitteringen och matchen ändrade helt karaktär. Även om hemmalaget trampade på hade gästerna fått ordentligt med luft under vingarna och än mer skulle det bli genom det lyckade bytet mellan Jarvis och Vokes i den 65 minuten. Charlton hade betydligt mer bollinnehav än i första halvlek men det var Wolves som hade de vassaste chanserna. Charlton fick ytterligare ett par möjligheter att återta ledningen med dryga kvarten kvar att spela. Gray fick första chansen men hans skott blockerades av Collins och minuten senare nickade Varney över ribban, båda chanserna från dryga fem meter. Istället var det den unge Vokes som efter drygt 80 minuter kunde peta in ledningsmålet för gästerna i en liknande situation som Gray hade haft tidigare. Charlton jagade kvittering men var allt för uddlösa i anfallet och istället kunde Vokes, nästan som en repris, göra 3-1 med tre minuter kvar att spela.

Tack och godnatt för denna gång. Förra året vann Wolves med 3-2 trots att vi kvitterade på stopptid, då hette spöket Ebanks-Blake. Igår hette det Vokes, en mycket lovande 18-åring. För andra matchen i rad släppte vi en ledning i halvtid till förlust och nu krävs det ordentlig uppryckning för att kunna vinna borta mot Doncaster på tisdag. De lär också vara ordentligt revanchsugna efter att ha förlorat borta mot Birmingham med uddamålet trots att Birmingham fick en man utvisad redan i 23 minuten. Inför den matchen är vi nere på en oglamorös 16 plats och trots att solen sken vackert över The Valley igår så sänker sig mörkret sakta över Pardew och hans mannar.