Växjö - Malmö4 - 5
Ipswich - Charlton 1 - 1
Det är med en suck och en axelryckning man emotser resultatet ifrån Charltons matcher. Möjligen för att man fortfarande lider av post Premier League-sjuka. Det är liksom som att man förväntar sig bättre varje gång och blir därför besviken. Oavgjort, 1-1, mot Ipswich på bortplan är väl egentligen rätt ok men vi ska vara glada för att inte matchen avgjordes till Ipswich fördel långt innan Charlton som en blixt från klar himmel lyckades kvittera i den 82a minuten.
Det var Bailey som gjorde Charltons mål, mycket snyggt på ett inlägg från den inbytte Bouazza. Nicky fick träff på halvvolley. Kraftfullt. Matchens sista minuter var sedan Charltons och med tur hade man fått alla poöngen med sig ner till London. Det hade varit stöld.
Så vi får vara glada för en poäng. Gladast av alla när slutsignalen gick var Charltons målvakt som räddade en straff när det var tjugo min kvar. Den gode Weaver kunde nämligen blivit syndabock i stället för straffhjälte. Garvan slog i den 37e minuten en lyra från halva planen, mer eller mindre på måfå, och Weaver lät bollen segla över sig och såg den landa lugnt och fint i den bortre burgaveln. Inte helt otagbart är en snäll bedömning, och återigen stod Charlton inför att vända ett 0-1 underläge vilket vi inte lyckats med ännu denna säsong.
Det är med bävan man emotser Pardews laguttagningar numer. Han överaskade nu genom att helt sidsteppa Josh Wright som fått mycket beröm efter matchen mot Burnley senast. I stället formades mittfältet av krigarna Ambrose/Holland/Bailey och Sam. Möjligen för att Pardew förväntade sig ett slag om mitfältet med mycket bolljagande och att denna beprövade uppställning då kändes tryggare? Synd kan jag tycka. Det krävs förändringar i Charlton och när vi får fram en talag som Josh Wright som också gör succé bör han få fortsätta.
Gray var inte uttagen till denna match heller. På topp med Varney spelade som väntat Todorov och bildade samma anfall som i det tidigare mötet mellan lagen. Ingen av dessa gjorde dock något vidare väsen av sig i en match där Charlton ideligen tvingades på defensiven. Även backlinjen byggdes på samma stomme som i det lyckade hemmamötet med undantaget Primus som lämnade plats till Moutaouakils fördel. Youga fick förtroende till vänster igen men gick ifrån matchen som den som odiskutabelt orsakade straffen genom att ha fumlat med bollen och i panik tagit den med armen.
Trots allt en poäng i en match vi inte förtjänade att vinna och nu går vi in i November - en månad som inte är känd för att vara särskilt kul. Kan vi hoppas på ett ljus i mörkret redan nu på lördag mot Barnsley? Varför inte ge spelarna en dvd med matchen mot Reading (nu på fjärde plats) i halloween-gåva? Bara som en påminnelse om den i n s t ä l l n i n g som krävs för att nå kvalplatserna. Charlton är kvar på 20e plats. Det kan väl inte vara där vi hör hemma?
