Stalemate at The Valley
Parkinson kunde inte förmå att bryta den negativa trenden av matcher i rad utan vinst. Ett regnpiskat The Valley erbjöd en klassisk "stalemate" när bottenlagen Charlton och Southampton drabbade samman. Med tanke på det lag den nya managern Parkinson satte på planen får vi nog ändå vara nöjda men en poäng och hoppas på att jultomten kommer tidigt i år.
Ibland har man på känn att det skall gå på ett visst sätt fastän man innerligt hoppas att så inte skall bli fallet. Jag närde en viss förhoppning om att Parkinson i blott sin andra match som manager skulle ta det varligt med att nyttja de inlånade spelarna och det gjorde han verkligen inte. Tvärtom var han så angelägen om att nyttja dem så han var tvungen att peta någon av dem i och med att det bara får vara fem inlånade spelare på planen samtidigt. Trots att det bara blivit en poäng på de fyra senaste matcherna innan matchen mot Southampton så har spelet blivit bättre och bättre. Undantaget som bekräftar regeln var brakförlusten hemma mot Sheffield U då Pardew fick sparken. Att i det läget kasta om så sanslöst i laguppställningen så att hemmapublikens enda chans att känna igen spelarna är tack vare att de bär röd tröja är i mina ögon fel väg att gå. Därför petades den långtidsinlånade mittbacken Primus till förmån av den korttidsinlånade McEveley för att inte överskrida antalet lånade spelare på planen. McEveley ersatte mycket överraskande Youga som varit bofast i startelvan och inte på något sätt tillhört de sämre spelarna.
Matchen hade två ansikten där respektive lag dominerade var sin halvlek. Charlton rivstartade i första halvleken och hade en rad gyllene tillfällen att peta in bollen. Men antingen var de någon sekund för sent ute eller så räddades bollen av en storspelande Davis i Southamptonmålet. Med tanke på det ganska dominanta övertag Charlton hade i första halvlek så hade nog de flesta förväntat sig att det skulle fortsätta i liknande stil i den andra men när den första entusiasmen lagt sig i den nya lagkonstellationen visade sig bristerna och samspelet i laget var mer eller mindre obefintligt. Southamton tog istället över och pressade på och nu var det istället Weaver i hemmaburen som storspelade och räddade Charlton kvar i matchen. Även om matchen långt ifrån var välspelad så var det en händelserik match där Southampton till slut vann skottstatistiken med 17(10 på mål) mot Charltons 15(6).
Charlton har nu spelat 10 matcher i följd utan vinst och vi är tvungna att gå tillbaka till gästspelet i Premier League 1998/99 flr att hitta en sämre prestation. Då hann det raka iväg till 14 matcher i följd utan vinst innan förbannelsen bröts. De resultaten bidrog till degraderingen tillbaks till Championship och det är bara att hoppas att inget liknande inträffar den här säsongen. Nästa lördag är det match borta mot Blackpool, en match som på pappret borde vinnas. Så tyckte nog de flesta även förra säsongen när det blev målkalas och förlust med 5-3. Ingen skall alltså förledas att tro att det blir någon lätt tillställning i tivolistaden. Eftersom jag inte tror att Parikinson kommer ändra sin inställning till vilka spelare som skall nyttjas så är det bara att hoppas att de hinner bli litet mer samspelta under veckan. Dessvärre bidrar den inställningen till att ett flertal bra spelare riskerar att säljas i transferfönstret i januari. Än så länge är hemmapubliken trogen, i genomsnitt drygt 1 000 personer färre/match än förra säsongen, frågan är bara hur länge de orkar att pina sig?
Laguppställningar
Charlton
Weaver
Cranie
Hudson
Fortune
McEveley
Gillespie (81)
Semedo (88)
Bailey
Bouazza
Burton
Gray (71)
--------------------
Elliot
Holland (88)
McLeod
Sam (81)
Todorov (71)
Southampton
James
Skacel
Perry
Cork
Lallana
Surman
Schneiderlin (89)
Wright-Phillips (83)
McGoldrik
Robertson (46)
--------------------
Bialkowski
Gasmi
Paterson (83)
Pearce (46)
Wotton (89)
