Djurgården - Växjö2 - 3
Charlton -Crystal Palace 1-0!!!
Vilken derbyfest det blev! Charlton vann sin första match på 19! omgångar och med tanke på övriga resultat från nedflyttningskandiderande lag så var det tur för annars hade det varit rökt på fler än ett sätt. För den här matchen gav fans, tränare, spelare, ja alla oss i Charltonlägret rejält med hopp inför fortsättningen. För första gången under säsongen måste man ge tränarstaben en eloge för en modig laguttagning som skulle visa sig mycket lyckosam.
Det har funnits tvivel på om Charltons spelare skulle kunna spela den grisfotboll som nu krävs inför fortsättingen och inte minst i ett derby som detta mot ärkerivalen Crystal Palace. Nu var man tvungen att ta fram en vägra-förlora-instinkt, och som man gjorde det! Det var KAMP i från första stund och tuffa tacklingar och offervilja av sällan skådat slag. Den nybakade domaren Atwell fick något av ett elddop. Tufft förstås och en del märkliga domsut togs åt båda håll i den hårdföra matchen. Crystal Palace bjöd emellertid upp bra. Publiken skapade en tändande gnista och utgjorde en fantastisk inramning. Kort sagt - det här var en match alla supportrar skulle vilja se på plats.
Fyra ändringar gjordes efter helgens cupsorti. De nya värvningarna fick ta ansvar. Murty gick in som högerback, Spring tog Hollands mittfältsplats, Soares in på mittfältet mot sin forne arbetsgivare och Gray var tillbaka i en 4-4-2 uppställning. Hudsons fotskada hindrade honom inte att göra en heroisk insats i mittförsvaret. Det är en sådan fighting spirit man saknat i Charlton och som kännetecknat brittisk fotboll tidigare och något som kan ge de signaler som sätter övriga spelare i rätt mod för en sådan här match. Tack Hudson!
Första halvlek var 14 minuter gammal när Sam, som återigen övertygade på sin kant, slog en patenterad cross in i Palace straffområde. Han hade tidigare under matchen måttat in sig och Palace målvakt hade läst på. Men denna gång fanns inte möjligheten att gå ut och plocka ner bollen som, med något av den tur som saknats för Charlton tidigare under säsongen, hamnade hos vår undergörare denna kväll: Matthew Spring! En klockren volley och 1-0!
Det skulle visa sig bli det enda målet i matchen trots en fruktansvärd nervpirrande press från Palace i andra halvleks senare del där samtliga elva spelare i Charlton gav allt i försvarsposition. Efter en skada på Fortune efter en spelad timme gick Holland åter in på mittbacksplats och gjorde det som något av en hjälte. Youga ådrog sig sin femte varning efter att ha fördröjt spelet och väntar avstängning men det är en smäll man får ta i en sån här match.
Ja många spelare förtjänar beröm men den som utropas till frälsare är Spring och hans ord efteråt kan liknas vid en predikan. Med tal som leder in på bilder om ljuset och hoppet och en maning till samling mot det onda i varje match framöver, det som kommer att bli vår räddning, fick han alla att lyssna och vilja tro hans ord. Halleluja! Ordvitsar om en ljus vår för Charlton haglar förstås i hans spår.
Kanske får Spring rätt. Upp till bevis nu Charlton. Behåll kampviljan och kriga även framöver. Närmast väntar en bortamatch i Burnley. Fortfarande åtta poäng upp till säker mark men den här matchen lovade gott för Crystal Palace var faktiskt ett motstånd av viss rang efter tidigare resultat och de ville verkligen vinna även de i detta derby. Men de klarade det inte! Vi vann! Fortätt så Charlton! Kom igen på lördag!
