Brynäs - Karlskrona 3 - 5
Ännu en tung förlust för Charlton
I samband med vinsten mot Crystal Palace öppnades en dörr litet på glänt med hopp om fortsatt spel i The Championship. I fjärde stopptidsminuten smälldes den igen med kraft när Burnley tryckte in segermålet. Charlton kännetecknas just nu av en ofokuserad manager, en hord inhyrda vagabonder samt en räcka egna spelare med sargat självförtroende. Förutsättningarna kunde vara bättre för ett lag som obönhörligt sladdar efter på sista plats!
Jag var litet fundersam om vinsten mot Crystal Palace var en Pyrrhusseger med anledning av att tre spelare fördes upp på skadelistan, Gray, Fortune och Hudson, varav de två första är borta resten av säsongen. Och det är klart att det var en bidragande orsak till förlusten mot Burnley när båda de ordinarie mittbackarna försvinner på ett bräde. För att täcka upp tappen av dessa spelare lånades den rutinerade Ward in från Wolverhampton på backplats och Kandol på forwardsidan från Leeds. Med tanke på att värvningen inför säsongen Stuart Fleetwood, som ännu inte gjort sin debut för Charlton, kallades hem från Brighton kändes lånet på forwardssidan ganska onödigt. Det visar än en gång att managern inte vågar tro på det egna kapitalet utan tror att gräset är grönare på andra sidan. Dags för Parkinson & Co att lyssna litet på Bob Dylans "Where have all the flowers gone"!
Förutsättningarna inför matchen kunde alltså varit bättre. Med endast en seger på bortaplan sedan tidigare kändes det väl inte särskilt uppmuntande. Charltons mannar kämpade dock på bra och glädjande var att Dickson fick spela från start för första gången. Han tog verkligen vara på den chansen och var ett ständigt orosmoment för Burnleyförsvaret. Även om Burnley över hela matchen hade ett kraftigt övertag vad gäller bollinnehav så tog det en halvtimme innan Elliot i Charltons bur tvingades ingripa. Inledningsvis var det Charlton som skapade de vassaste chanserna: Lloyd Sam var riktigt nära att ge gästerna ledningen redan i 17 minuten då han lurade Burnleys målvakt Jensen med en lobb. Helt överspelad kunde Jensen dock konstatera att bollen touchade ribbans överkant och landade i nättaket. Burnley tog över spelet mer och mer och när Charlton litet överraskande tog ledningen i 40 minuten. Den livlige Dickson snurrade upp sin bevakning på högerkanten och drev ned mot kortlinjen och spelade nett inåt bakåt till Bailey som enkelt placerade in bollen i mål. Då ledde Burnley skottstatistiken med 11-4.
Ledning i halvtidsvilan men särskilt säkert kändes det inte. Som så många gånger tidigare denna säsongen så lyckades Parkinson, och dessförinnan Pardew, inte ingjuta något större mod i spelarna trots ledning. Man när ju en viss förhoppning att självförtroendet skall stärkas så att de kan spela ut mer och ta vara på de chanser som dyker upp från ett jagande motståndarlag. I backlinjen var det bara Holland som kunde hålla i bollen någorlunda så därför kom den oftast tillbaks lika snabbt som den hade sparkats bort. Allt eftersom andrahalvleken led tryckte Burnley på mer och mer och framförallt på Charltons högerkant fick den något till åren komne Murty se sig akterseglad gång efter annan, än värre blev det när Thompson kom in i 64 minuten. Strax senare gjorde Parkinson sitt första byte som var något överraskande, den nyligen inlånade Kandol ersatt Dickson. Även om han hade jobbat hårt och säkert var trött är han alltid snabbare än den betydligt äldre Burton.
Klockan klämtade i 74 minuten när Alexanders inlägg nickades tillbaks av Wade Eliott till en fristånde Thompson som inte gjorde något misstag och så var det utjämnat. Båda lagen gjorde varsitt byte i 85 minuten, Burnley sitt sista och Charlton sitt andra. Vid detta tillfälle var det enkelriktad trafik mot Charltons mål och gästerna fick mest sysselsätta sig med att slå ifrån sig. Vid några tillfällen lyckades de kontra men det skapades inga riktigt vassa målchanser. Vid full tid signalerade fjärde domaren för 6 stopptidsminuter vilket fick Parkinson att gå i taket och börja argumentera med domarna. På denna nivån utgår man ifrån att managern skall koncentrera sig på uppgiften och framförallt förbereda sitt sista byte. Något sådant kom dock inte till stånd och i fjärde stopptisminuten så blev det mer eller mindre repris på kvitteringsmålet och ridån föll tungt ned.
30 omgångar är nu spelade och Charlton har tappat ledning till förlust/oavgjort i hela nio av dessa matcher, tre av dem i matchens sista fem minuter. För tio år sedan var det rakt motsatta Charltons varumärke, alla visste att de körde ände in i kaklet och många tippare gnisslade gång på gång tänderna när Charlton plingade till tio i sex på Tipsextra. Att manager Parkinson inte har något förtroende för de egna spelarna förbättrar enligt min syn inte situationen. Hittills har de nyttjat 37 spelare på planen denna säsong vara hela 11 stycken har varit inlånade spelare. Om de någon gång lyckades låna in en lovande spelare från en bättre klubb skulle det kanske kunna gå vägen men det är mer eller mindre konsekvent spelare från mörka bakgårdar i den egna ligan eller lägre som inte platsar i sina lag som glatt vandrar runt från klubb till klubb. Vissa av dem hinner avverka upp till sex klubbar på en säsong. Även om transferfönstret stänger snart så finns det fortfarande gott om tid att låna in nya spelare och jag är ganska övertygad om att förra säsongens klubbrekord i antal nyttjande spelare under en säsong, 40 stycken, kommer att slås denna säsong. Kommentarer överflödiga.
Visst gör det ont när knoppar brister men det är betydligt värre när man får näsan i kläm när dörren slås igen i 94 minuten. Ett litet avbrott hade nog inte varit så tokigt men dessvärre för Charltons del så har det kraftiga snöfallet som idag lamslog hela Londontrakten varit sparsam med sin nederbörd på ostkusten varför morgondagens bortamatch mot Bristol City med största sannolikhet blir av. Förra säsongen vann vi med matchens enda mål då Chris Iwelumo nickade in Andy Reids inlägg i 90 minuten.......
