Gammaldags eller en hjälte?
Vid sidan om Sir Alex Ferguson är Charltons Alan Curbishley den manager som varit sin klubb trogen längst i Premiership. Men dem som tror att dessa 10 år varit en dans på rosor är helt fel ute. Curbishley har lärt sig att aldrig ta något för givet och det är nog det som räddat honom så länge.
Klubbens moderna historia är minst sagt brokig. Efter att 1980 blivit nedflyttade till den dåvarande tredjedivisionen och raskt tagit sig upp igen fick någon storhetsvansinne. In köptes årets fotbollsspelare i Europa, Allan Simonsen, vilket nästan tog död på klubben ekonomiskt. Det råder ingen tvekan om att denna värvning är något som Charlton fått lida för ända fram till idag. I allra sista minuten räddade affärsmannen och Charlton-supportern John Fryer klubben undan nedläggning med ett krispaket. Ytterligare ett bakslag kom 1985 när man tvingades lämna The Valley i ett försök att sanera ekonomin. Spel på rivalerna Crystal Palaces arena (och senare även West Hams) var inget som gjorde supportrarna muntrare. Trots krisen i klubben blev man 1986 otroligt nog uppflyttade till den högsta divisionen och lyckades hänga kvar i fyra år. Detta med så låga publiksiffror som 6,000 åskådare per match.
Men att klubben inte spelade på The Valley kunde inte supportrarna förlåta, oavsett vilken division klubben återfanns i. Några idérika fans bildade ett eget parti med bara en punkt på programmet, att få klubben att flytta hem, och ställde upp i lokalvalet i Greenwich. Efter oändliga dörrknackningar, uppsatta affischer och lobbyverksamhet fick man precis de nödvändiga 14,838 (10,9%) rösterna. Efter nästan åtta års frånvaro flyttade Charlton i december 1992 hem till The Valley igen.
”De spelare jag har i dagens lag kan inte föreställa sig vad vi har gått igenom under årens lopp. Jag klandrar dem inte för att de inte vill veta. De vill hellre blicka framåt”, har Alan Curbishley sagt i en intervju om de svåra åren.
”Man får aldrig glömma att det var supportrarna som räddade Charlton. När ingen trodde att klubben skulle existera om några månader köpte dom säsongskort för 10 år framöver. Det var dom som fick klubben att flytta hem till The Valley.” Och klubben har inte glömt. Styrelsen har under senare år flera gånger visat sin tacksamhet genom att exempelvis bjuda på gratis bortaresor. Och fansen har blivit klubben trogen. Och ökat i antal. De två senaste säsongerna har Charlton utan problem sålt 20.000 årskort.
The Addicks mål är att etablera sig i Premier League och man är på god väg att lyckas. Men Curbishley vet att det kan svänga snabbt i fotbollens värld. Han framhäver att det svåra är att anpassa sig ekonomiskt och få den trygghet att klubbar behöver för att lyckas. ”Om du har spelat i Premiership i fem år och möter ett lag som spelat i Division 1 under samma period skiljer det £25 miljoner bara i TV-pengar”, säger Curbishley som exempel.
”Om du inte har rika investerare som Jack Walker eller Al Fayed bakom dig, eller en enorm arena med mycket supportrar, handlar att bli uppflyttad till Premier League om en kamp för att anpassa sig. För klubbar som Charlton och Watford med en arena för 20,000 åskådare blir det ekonomiska gapet otroligt stort.” Sist Charlton var uppe i den högsta divisionen prioriterade man att spendera sina pengar på att bygga ut arenan för att på sätt få in mer publik – och mer pengar. Då blev laget lidande med nedflyttning som följd. Nu står snart The Valleys renoverade läktare klara och kapaciteten bör runt jul vara cirka 26,000 åskådare. Även om det inte låter så mycket är det enligt Curbishley en god grund för bättre spelarmaterial i framtiden.
Curbishley sätter alltid klubbens bästa framför laget och jag kan inte tänka mig en bättre manager att ha i en klubb när det gäller att hålla hårt i pengarna. Men när klubben blev degraderade för tre säsonger sedan fick han motstå en del kritik för sitt sätt att leda laget. Men han ångrar ingenting, och säger att han inte skulle ha gjort på annat sätt idag. ”Man måste göra det som är rätt för klubben. Idag det kanske inte skulle vara rätt mot en del spelare, men då kändes det rätt. Och jag tycker det faktum att vi idag är mycket bättre än för tre år sedan bevisar det.”
Till skillnad från hur det fungerar i storklubbar som Arsenal och Manchester United leder Curbishley sitt Charlton med gammalmodiga metoder. Hans uppgift som manager innebär att han i allra högsta grad är inblandad i budgeten, sköter träningen, har kontakt med fansen, är med och planerar utbyggnaden av arenan och har ett finger med i alla andra hörn i klubben.
Då Curbishley för 10 år sedan tog över tränarposten i Charlton tillsammans med Steve Gritt var målet att överleva. Varje ny dag var en framgång. Man hade inga pengar, nästan ingen publik (fansen vägrade åka till Crystal Palace) och ingen egen arena. Curbishley beskriver det som att klubben hade tappat sin identitet. När man flyttade hem till The Valley var nästa mål att bli lika stora som Ipswich och istället för 6,000 locka 17,000 åskådare. Detta har man klarat nu. Vad är då nästa mål? ”Nu siktar vi på att etablera oss i högsta divisionen och så småningom bli lika stora som West Ham och Spurs. Jag vet att vi enkelt skulle kunna få 35,000 att komma till The Valley och se på Charlton.” Räkna med att Curbishley kan bli kvar ett par år till alltså!
Genom åren har Alan Curbishley placerats i flera olika klubbar. Senast efter förra säsongen fick många nyhetsmedier det till att han i princip var klar för West Ham. På frågan om varför han aldrig sökt sig till en större klubb säger han, lite svävande, så här: ”För att Charlton gav mig chansen. Även om det inte saknats erbjudanden har jag alltid känt att jag trivs bäst här. I dagens fotboll är vi i en situation där dom enda som är klubbarna trogna är fansen. Den här klubben, som jag varit lojal, har flera spelare som är det också. Spelare som Richard Rufus har varit här i evigheter och redan haft sina testamonials. Fansen vill ha trogna spelare som är uppväxta i klubben, och alla som har varit här ett tag vill stanna.”
Men Alan Curbishley har inte alltid varit så lojal. I yngre dagar var han en ganska framgångsrik mittfältare i West Ham, Birmingham, Aston Villa, Charlton och Brighton för att nämna de större klubbarna. På 69 matcher i Charlton gjorde han 9 mål.
En del skulle kalla honom gammaldags. I mina ögon är han en hjälte.
Fotnot: Citat är hämtade från tidningarna South London Press och Four Four Two.
