Portsmouth-Charlton 1-2
Ett mål av Shaun Bartlett i sista minuten gav Charlton en ganska tursam seger mot nykomlingen Portsmouth.
Charlton kom till spel med samma lag som vann förra helgens möte med Liverpool och vi hade stora förhoppningar på att vi eventuellt skulle kunna ta en trepoängare på Fratton Park.
Men matchen gestaltade sig inte direkt som vi hade hoppats och det var hemmalaget som tog ett bastans grepp om matchen direkt.
Framförallt var det på mittfältet som Portsmouth dominerade genom Alexei Smertin och Steve Stone, medan Charltons normalt så starka mittfält blev överspelat ideligen.
Redan i 10:e minuten var hemmalaget nära att ta ledningen genom Teddy Sheringham och två minuter senare var det nära igen när Yakubu Ayegbini missade en fin chans.
Med femton minuter spelade hade Sheringham sin andra fina chans, men Charlton lyckades med lite tur hålla målet fritt från påhälsning.
Efter den usla starten så stuvade Alan Curbishley om i laget och Claus Jensen fick ta steget in på innermittfältet med Scott Parker, medans Matt Holland tog steget ut till höger och Graham Stuart flyttade ut till vänster.
Detta gjorde inte saken mycket bättre utan hemmalaget fortsatte att dominera och det som alla satt och väntade på hände också i 34:e minuten.
Tim Sherwood slog en hörna som Teddy Sheringham knoppade in och Portsmouth hade rättvist tagit ledningen med 1-0.
Enda Charlton chansen i första halvlek hade Claus Jensen när han testade Shaka Hislop med en ganska farlig frispark i sista minuten.
Charlton kom ut till andra halvlek med ett betydligt mer aggresivt spel, men även om vi började rycka upp oss var det hemmalaget som skapade de farliga chanserna där både Patrick Berger och Yakubu Ayegbini hade bra chanser till att öka på ledningen.
Men ett dubbelbyte i 64:e minuten, då Charlton släppte in Paolo Di Canio och Jon Fortune på planen i stället för Claus Jensen och Mark Fish skulle bli matchavgörande.
Di Canio började direkt röra om lite i grytan och ju längre matchen gled desto mer fick Charlton att säga till om.
Hemmalaget gjorde samma misstag som så många andra lag tidigare, att man backar hem för tidigt för att försvara en ledning.
För det mesta blir det bara så och ofta är det ödestigert och så skulle fallet bli även denna gången.
När klockan tickat fram till 77 minuter kastade Graham Stuart ett långt inkast och hela hemmaförsvaret stod som paralyserade och tittade på när Jon Fortune skickade in 1-1 bollen bakom Shaka Hislop.
Paniken spred sig ännu mer efter detta målet och Charlton fortsatte att trumma på för ett segermål.
Först var det återigen Jon Fortune som fick en chans med knappt tio minuter kvar att spela, men bollen smet strax utanför.
Men segermålet skulle komma och i matchens sista minut fick Charlton en hörna som Paolo Di Canio sprang ut för att lägga.
Bollen sökte sig in i straffområdet till en helt fristående Shaun Bartlett som bara satte dit pannan och 1-2 var ett faktum i denna mycket konstiga match.
Naturligtvis skall vi vara mer än lovligt nöjda till dessa tre poäng, men som man brukar säga så är det starkt att vinna utan att spela bra.
Portsmouth spelade riktigt bra i över en timma av matchen och borde avgjort i första halvlek, men när målen inte kommer så brukar det gå troll i det.
Så gjorde det även denna gången och Charltons fina sista kvart räckte till seger denna gången med tre härliga poäng och ett skutt upp på övre halvan av tabellen.
Rättvist eller inte det kan naturligtvis diskuteras, men det brukar ju dock jämna ut sig över en säsong och vi behövde verkligen denna seger med Blackburn(b) och Arsenal(h) härnäst på programmet.
