Första gången på 50 år!
Fantastiskt! Otroligt! Superlativen i fetstil kan inte bli för många en kväll som denna då Charlton vann borta mot Liverpool med 1-0. Det var första vinsten på Anfield sedan 1954 och gudarna skall veta att den kom i precis rätt ögonblick. Detta var bänknötarnas afton och de tog chansen. Tummen upp för Powell, Bartlett och JJ.
Jag vet att jag var negativ inför matchen och ingen kan säga något om det, jag skall nog fortsätta att ha den ingångsvinkeln. Slutresultatet blev ju bra, precis som jag skrev i slutet av artikeln, Charlton trivs med att vara underdogs. Trots ett bollinnehav med bara 39% lyckades de, inte helt orättvist, att vinna med 1-0. Målskytt, tja den samma som förra året - Mr Bartlett.
I och med alla skador så blev det en del omstuvningar och Powell fick chansen att visa att hans karriär inte är över. Kishishev. Något oväntat fick Euell, i en ganska defensiv mittfältsuppställning, börja på bänken och ersattes av Kishishev. Till topps valde Curbishley samma duo som föregående match, Bartlett och JJ. Om Di Canio var skadad vet jag inte men han fanns inte ens med på bänken. Där fanns Royce, Perry, Euell, Thomas(mycket glädjande)och Cole.
Matchen började som alla våra bortamatcher den senaste tiden med en stark press från motståndarna. Denna gång redde vi dock upp problemen tack vare ett starkt arbetande kollektiv och en räddande glestandad ängel, Kiely. Pool fick frispark strax utanför straffområdet redan i 4 minuten och ett farligt inlägg nickades undan i sista sekunden av Fortune. Hörna på det och det blev ett stadigt tryck mot bortalagets mål men Liverpool lyckades inte få till något riktigt farligt. I 18 minuten skrek alla med Liverpoolanknytning efter straff för hands då Fortune bröstade ut bollen till hörna. Två minuter senare vände matchen för första gången då Henchoz sparkade ner Kishshev och fick gult kort. Liverpool lyckades visserligen strax därpå få en hörna men Charlton bröt direkt och ställde om till anfall. Ett helnordiskt inblandning var med då Hyypiä lyckades bryta Jensens sista passning till JJ.
På den följande hörnan fick JJ bollen på fötterna med ryggen mot mål men lyckades vända sig och fick på ett mycket bra skott som Dudek fick fingertopparna på och tippade till ny hörna. Någon minut senare rensade Hreidarson förtjänstfullt upp till Bartlett som gjorde bort Henchoz, spelade fram till Jensen men Hamann bröt resulut undan. Chanser åt båda hållen i de sista 20 minuterna av första halvlek där JJ hade ett skott som ändrade riktning på Rise som höll på att ställa Dudek men bollen gick utanför stolpen. Holland hade ett bra långskott strax utanför och åt andra hållet hade Gerrard en bra chans från 15 meter men skottet gick rakt på en täckande Kiely.
Eftersom matchen inte gick på TV, tummen ner för Canal + som inte hade någon match på zap-kanalen, så fick man se att det stod 0-0 i halvtid via text tv. Hoppet började spira och detsamma måste ha känts i Charlton omklädningsrum för de tog, precis som i matcherna mot Arsenal och Newcastle, över mer av spelet efter avspark. I 56 minuten fick Hesky gå av till förmån för Baros och Diouf byttes ut mot Smicer. Smicer var het på gröten och drog på sig två frisparkar på lika många minuter. Och frisparken som följde på den första nedsparkningen blev riktigt farlig då Jensen slog ett inlägg mot Hreidarson som, utan åtgärd, fick en kraftig knuff i ryggen av Gerrard när han skulle sätta pannan till för 1-0. Gerrards taskspel skulle dock straffa sig senare.
I 63 minuten fick Charlton så en hörna som slogs av Jensen. Återigen så var Hreidarson ett orosmoment i straffområdet för hemmaförsvaret men bollen passerade hans hjässa även denna gång och gick till Bartlett som helt omarkerad satte dit 1-0! Vilken känsla att få ha sett detta på plats! Med mer råg i nacken än en hel knäckebrödsfabrik och mer ruter än vad som finns i en kortlek så ångade Charlton på för ytterligare ett mål. Först hade Liverpool ett gyllene tillfälle att kvittera nästan direkt på avspark men Powell räddade Hamnns nick på mållinjen och den påföljande returen, också denna från Hamann, rensades undan av Charltons försvarare. Det hettade till även hos Dudek och både Fortune och JJ hade goda möjligheter att öka på till 2-0.
I den 84 minuten kunde det gått riktigt illa. Först slog Gerrard ett inlägg som helt friställde Smicer som bara hade att sätta panan till vilket han också gjorde. Premier Leauges bästa närspelsmålvakt Kiely gjorde åter igen en helt omöjlig reflexräddning och slog bollen till inkast. Bara några sekunder senare försökte sig Gerrard på samma fuling som Newcastle´s Roberts gjorde för några veckor sedan. Domare Dowd hade som tur var vaknare ögon än sin kollega Riley och varnade Gerrard för hans filmning då han störtdök över Kishishevs ben. Curb's pasade på att i avbrottet som följde göra sitt enda byte då JJ byttes ut mot den defensivt starkare Euell. De sista minterna lyckades Liverpool inte få till något riktigt spel och sekunderna tickade iväg mot slutsignalen och charltons första vinst borta mot Liverpool sedan 1954 var ett faktum.
Just nu är ingenting omöjligt och nog skall vi lyckas slå Man U borta av bara farten. Chelsea kanske hör av sig för att låna ut Parker till den matchen, de om något lag lär hålla på de våra i den kampen. Vi lyckades även, för vilken gång i ordningen har jag glömt, lämna planen utan några varningar vilket kan vara avgörande för ett eventuellt Europcupspel till hösten om vi inte lyckas direktkvalificera oss dit.
Slutsäsongsspökena är bortblåsta för ett tag tag framöver och snart förstärks den skaderabbade truppen av tillfrisknande spelare.