Arsenal 4 - Charlton 0
Efter ett avbrott borta mot Birmingham fortsatte Charlton den dåliga traditionen att släppa in fyra mål på bortaplan. Det var ett håglöst gäng som tillsammans med en lika håglös coachning, inte bjöd mycket till motstånd och som aldrig kom in i matchen.
Förväntningarna var inte allt för höga inför bortamatchen på Highbury med tanke på vad Arsenal hade presterat de tidigare 47 Premier Leauge-matcherna. Hoppet är ju det som sist överger människan och med förra säsongens match på näthinnan fanns det en möjlighet med rätt inställning och inga misstag att åtminstone knipa en poäng.
Inspringande i sina inte alltför vackra kycklinggula bortatröjor (varför behöll vi inte de svarta?) så kändes det inte alltför muntert med tanke på den oerhört defensiva laguppställningen. Visst måste laget täcka upp bakåt men om det skall finnas någon chans till att göra mål så bör Curb's ha några snabba killar som faktiskt kan åstadkomma något på en kontringsmöjlighet. Med både Rommedahl och Johansson på bänken från start insåg åtminstone jag att allt var inställt för ett försök till 0-0. När lyckades någon med det senast på Highbury?
Charlton började ändå betydligt piggare än förra året då vi låg under med 2-0 efter fem minuter. Euell var uppe och försökte nicka in ett inlägg i första minuten och i andra minuten fick den alltid lika vindsnabbe Murphy dagens bästa chans. Möjligheten att skjuta på rullande boll på straffområdeslinjen försvann dock under tiden Murphy stannade bollen och försökte lägga den till rätta. När han sedan backade och tog sats så hann Reyes springa ner från sin yttermittfältsplats ner till eget straffområde och bryta.
Kiely stod annars för lagets kyligaste fint när han uppvaktad av Henry gjorde en snygg dragning medan Henry fortsatte över kortlinjen. Dessvärre fanns det inte så mycket mer att glädjas år för Kiley den här eftermiddagen. Det var inte så mycket att göra åt de fyra målen och då hann han ändå med att göra ett antal kvalificerade räddningar. Lite extra hjälp fick han av Arsenalspelarna själva som med lite bättre fokus hade kunnat pytsa några fler gånger istället för att skjuta högt över i frilägen.
Under första halvlek fungerade Charltons defensiva taktik någorlunda. Varför backarna agerade som de gjorde kring straffområdet har jag svårt att begripa. Möjligtvis order från Curb's, men att nästan hela tiden ta ett par steg bakåt och låta Bergkamp, Reyes och Henry vända upp utan uppvaktning istället för att ligga kvar som ett häftplåster i ryggen har jag svårt att förstå. Visserligen resulterade det i att Arsenal inte fick några farliga frisparkslägen men hellre tio sådana än resultatet igår. Kielys ända misstag igår var väl missbedömningen av bollen vid 1-0 målet då han borde hunnit ner och ta bollen innan Bergkamp. Han använde sedan, Ola Anderssons träffsäkra formulering, sin hovmästarblick och serverade Ljungberg öppet mål.
Resultatmässigt så var läget inför andra halvlek klart godkännt och matchen var fortfarande vid liv trots ett massivt övertag från Arsenal. När sedan Henry hårt uppvaktad av Fortune klackade in 2-0 kändes det som om matchen dog. Hela Charltons mittfält sjönk djupare och djupare ner. Även om vi lyckades vinna tillbaks bollen vid några tillfällen och få upp den till Euell och Lisbie fanns det aldrig något understöd från mittfältet i nästa situation eftersom de var helt malplacerade. Av samma anledning fick Arsenals mittfält trilla boll bäst de ville utan uppvkatning.
Henry's andra mål för dagen var en riktig rackarökare som nog bara han kan få till från det läget, men återigen så avvaktade Charltonspelarna några meter ifrån istället för att minska möjligheten att få bollen på mål. Kiely var visserligen på bollen men var ändå chanslös. Reyes 4-0 är inte mycket att säga om heller, vackert placerat i bortre burgaveln i hög fart.
Framåt då? Ja förutom möjligheterna under de två första minuterna så var det sparsmakat med chanser. Det är väl symptomatiskt att Hreidarsson var bäste offensive spelaren i Charlton både i öppet spel och på fasta situationer. Murphy fick ett bra frisparksläge men även om bollen hade gått på mål hade det varit ett lätt byte för Lehmann. El Karkouri fick också en möjlighet på frispark lite längre ut än Murphy's chans men bollen höll sig med lite god vilja kvar inne på Highbury.
Hur tillbakapressade vi var syns ganska tydligt att Rommedahl rörde bollen först ca tio minuter efter han kommit in på plan då han hämtade bollen vid ett inkast. Även om förlusten känns förödmjukande är det bara att glömma och bygga upp något nytt inför nästa hemmamatch mot Newcastle 17 oktober. Eftersom hela redaktionen är på plats på The Valley vid det tillfället blir det nog lite eftersläpningar i rapporteringen av den matchen.
Även om det inte är mycket att glädjas över så drog Arsenal något onödigt på sig tre gula kort. Med tanke på att de på de tidigare sju matcherna dragit på sig åtta gula kort så var det väl förmodligen två stycken för många igår. så den lilla matchen i matchen vann vi i och med att vi bara fick ett gult kort. Vi lever väl därmed upp till förväntningarna att vi är Premier Leauges snällaste lag, både på och utanför plan!
