Liverpool 2 - Charlton 0
En harmlös laginsats med få individuella avvikelser gav Charlton sin fjärde förlust på bortaplan den här säsongen. Mestadels var spelet lika bedrövligt som vädret och det är nog dags för Curbishley att försöka utröna hur bortaspöket skall skrämmas iväg. Förra vinsten på bortaplan kom just mot Liverpool 12 april förra säsongen, gårdagens match var nionde matchen i rad efter det utan vinst.
Efter matchen mot Newcastle i söndags fanns det all anledning att se positivt inför matchen mot Liverpool. Vi klarade av att stå upp mot ett bra anfall och förde under långa perioder matchen och skapade flera bra målchanser. Med en helt oförändrad startelva sedan dess kändes det som om vi åtminstone skulle kunna ta med oss en poäng från Anfield.
Inte ens den halvdarriga matchinledningen fick mig att ändra min tro på detta då jag blivit van att vi blir hårt tillbakapressade i matchinledningen. Tack vare en alert målvakt och dåliga avslut från Liverpool stod det därför inte 2-0 efter tio minuter. När sedan det knappt blev några förändringar i matchbilden trots att Charlton lyckades hålla tätt bakåt blev jag åtminstone något fundersam.
Framåt var det tunnt med möjligheter och när det dök upp en sådan var det oftast inga problem för Liverpools backlinje att avväpna Lisbie som tydligen glömt att han gjorde hattrick mot Liverpool förra säsongen, om än på hemmaplan. Finter och dragningar utan fantasi och lika kraftfull som en sprattelgubbe vek han ner sig gång efter annan.
Det kändes glädjande att Rommedahl fick chansen från start igen och det kan vara lätt att säga att han var dålig igår. Men om han inte får en enda passning i djupled att springa på kanske man skall fundera på varför han köptes istället. Bartlett gjorde så gott han kunde även om han inte var lika framgångsrik som mot Newcastle, problemet var bara att det inte fanns någon som var på plats för att ta vara på nickskarvningarna. De få gånger vi var på väg framåt stod Lisbie oftast offside.
Bakåt såg det ut att vara mer livat än i en hönsgård där både backar och mittfältare sprang om varandra. Trots det lyckades de främst med hjälp av oskärpan i Liverpools avslut hålla nollan i första halvlek. Helt utspelade i första halvlek hoppades man ändå på en nytändning inför andra. Det har ju hänt mer än en gång att laget uppför sig helt annorlunda i andra halvlek vilket tex syntes i förra matchen hemma mot Newcastle. fallet var tyvärr inte så denna gång, om inte självförtroendet hade lämnats kvar i spelarbussen hade den flugit sin kos bort över Mersey i första halvlek.
Förhoppningarna att Hollands återkomst på mittfältet tillsammans med Murphy skulle skapa en stabilitet lyste med sin frånvaro. Murphy räddade visserligen Hyypiäs nick på mållinjen i första halvlek men var nära att hjälpa Liverpool till ledningen då han mer eller mindre frispelade Cisse i slutet av första halvlek. De två hyfsade frisparkslägen Murphy fick i andra halvlek var heller inget att glädjas över, jag hade nog klarat av att slå bort de bollarna lika bra själv.
Istället för en nytändning från Charlton tog Liverpool över mer och mer av spelet. Skärpan framåt var dock lika dålig och om det är några i Charlton som får godkänt får det bli den heroiskt kämpande backlinjen som mer eller mindre lyckades med uppdraget att ta bort Baros och Cisse. Det blev åtminstone inga mål från dessa herrar. Målen kom till slut på chanser som inte verkade särskilt farliga. En dundrande halvvolley från Riise och ett skott långt utifrån av Luis Garcia såg till att säkra tre poäng för Liverpool.
Det verkade även som om Curbishley var lika handfallen som sitt manskap eftersom det dröjde länge med bytena. När det första bytet kom fick Rommedahl kliva av till förmån för Jeffers. I mina ögon ett mycket konstigt byte. Rommedahl hade förvisso inte åstadkommit så mycket men är en spelare som kan göra det bara han får en möjlighet. Hade varit betydligt smartare att sätta in en spelare som kunde spela fram honom istället, tex Euell. Den nyss inkomne Jeffers blev istället varnad strax efter sitt inhopp och det är nog ingen som vet varför. Enligt engelska media var det för en ojuste tackling på Traore men det var något som åtminstone jag inte kunde se i sändningen. Att Hamann senare inte blev varnad efter att liggande kapat Jeffers bakifrån är däremot en gåta. Kanske herr D'Urso var lite ringrostig efter sin avstängning?
Om man med lite ironi och självdistans skall försöka se något positivt med matchen så blev det bara två mål i baken. Charltons laginsats var på gränsen till bedrövlig och det är svårt att förstå hur de bara sex dagar tidigare var nära att vinna över Newcastle. Liverpools insats var väl heller inget att glädjas över om man skall se till alla klara målchanser som sumpades. Passningsspelet var däremot mcyket bra och laget såg väldigt samspelt ut.
Björn Grafström har skrivit en mycket detaljerad och objektiv matchrapport på Liverpools sida varför det inte finns någon anledning för mig att göra detsamma. Vad jag däremot inte förstår är hans hat mot Jeffers. Visserligen är det aldrig roligt med filmningar men det är ju tyvärr en del av spelet och det är domarens uppdrag att stävja sådana händelser. Jag kan ju inte gå och hata Robert i Newcastle för att han i matchen mot Charlton lyckades filma till sig en straff förra året. Lika lite kan jag hata Gary Neville i United för att han fick en frispark när vi skulle haft straff. Jag kan inte hata Shearer för hans oborstade uppträdande som borde rendera i minst ett gult kort per match.
Det enda jag kan hoppas på är att domarinsatserna blir bättre och att de spelare som filmar eller mest går omkring och gapar och skriker på rättsskiparna får hårda straff eftersom deras uppträdande är negativt för spelets utveckling.
Själv hoppas jag närmast att de två kommande hemmamatcherna, först Crystal P i cupen och sedan M'boro i ligan, kan gjuta nytt mod i vårt manskap då vi har många tuffa bortamatcher i november där vi snart är piskade att ta poäng för att hänga med på den övre halvan av ligan.
