Resekrönika Charlton - Newcastle del 1
Fredagen 15 oktober styrde sju grabbar kosan mot London för att se på Charlton mot Newcastle, 17 oktober. Som uppvärmning hamnade vi ute i Leyton på lördagen och såg Leyton Orient vs Shrewsbury i League Two.
Fyra grabbar från Helsingborgstrakten lättade från Sturup på morgonen, en från Uppsala flög från Västerås ungefär samtidigt och sist flög jag och Gunnar från Skavsta på kvällen. Nåväl det var i alla fall meningen att vi skulle lättat ca 21:30 men hastigt och mindre lustigt hade danskarna stängt sitt luftrum vilket innebar att alla plan fick ändrade rutter så vi kom inte iväg förrän 00:30 på lördagen.
Tågen hade förstås slutat gå från Stansted varför det fick bli nattbuss in till Oxford Circus. Taxi till hotellet vid Euston som kördes av en Arsenalsupporter som hade varit på semester i Blekinge i somras och var helt facinerad av Sverige och Ljungberg. Nattportiern var fortfarande vaken och vi rumlade in i vårt rum 03:30 lokal tid, lagom mosiga.
Upp i arla stund, niotiden si så där, och möttes av en allt annat är serviceminded frukostvärd som stroppigt förklarade att vi inte fanns på hans lista och alltså kunde det inte bli någon frukost. Nu var det så att vi kom sent i natt så vi finns nog inte med på din lista som skrevs ut i går kväll. Aha, ni försöker mygla till er en frukost fastän ni inte sovit en natt ännu! Efter att ha bankat vett i det lilla hjärnkontoret hos frukostvärden fick vi till slut en kontinental frukost som gjorde att vi stod oss in till Picadilly Circus.
Farbror Eros stod där han brukade och höll vakt medan vi röjde genom Virgin och Lillywhites. Snabbt tillbaks till hotellet med fynden innan kosan styrdes ut mot Orient. Väl framme vid tunnelbanestationen var det bara att följa folkströmmen för att komma till arenan där vi mötte alla glada skåningar som hade embarkerat halva arenapuben. Särskilt roligt var det att träffa min redaktionskompis Magnus för första gången men hans kompisar Anders, Kaj, Mats och "Skomagarn" var alla trevliga filurer.
Puben serverade öl i kannor så det inte skulle bli onödigt spring, en kanna räckte nästan till 7 pints så det blev några kannor innan matchen. Satte även tänderna i något matliknande för att stilla hungern, ingen gastronomisk världssensation men det skulle bli värre. Den gamle gode kamraten Joachim som inte kunde följa med på resan hade skickat med en frågesport som vi kunde fördriva tiden med fram till avspark. Första delen bestod av frågor om Charlton medan del två bestod i 20 bilder på spelare från engelska ligan 1970/71 och 25 namn som man skulle försöka para ihop. Ingen lätt uppgift med tanke på att den äldste i gänget var kring tio år när det begav sig. Del två blev dock en synnerligen trevlig sysselsättning för alla gubbar runt om i puben där de nästan tårdrypande kände igen gamla hjältar, riktiga fotbollsspelare!
Dags för avspark och hemmalaget som låg i toppen av ligan tog emot Shrewsbury som låg allra sist. Arenan höll på att byggas om och kvar fanns bara en kortsida, där vi satt, och en långsida. De övriga två sidorna bestod av lerhål där det nån gång i framtiden skall byggas nya tribuner. Bakom den tomma långsidan kunde man ca 100 meter bort skåda något som såg misstänkt ut som en soptipp, det luktade i alla fall inte. Arenan låg placerad som så många andra gamla arenor mitt i ett bostadsområde där de närmast boende kunde se matchen gratis från den tomma kortsidan.
Orient visade tämligen omgående att det var klasskillnad mellan lagen och hade nästan allt spel i första halvlek. Halvtidsresultatet 3-0 var inte på något sätt orättvist och vi var alla imponerade av hemmalgaets konstruktiva spel. Inte alls det sparka och spring som vi nog hade förväntat oss. Leytons anfallare Scott och Steele var hela tiden giftiga och Shrewsburys försvar blev uppsnurrade gång efter annan. Steele började målskyttet i 17 minuten och Shrewsbury hann knappt göra avspark innan Scott gjorde 2-0 i 19 minuten. Det dröjde inte länge innan Scott även gjorde 3-0 i 25 minuten. Resultatet kunde blivit än värre om inte målvakten Howie gjort några svettiga räddningar. Ner till puben i halvtid för lite dricka, av någon konstig anledning satt redan Skomagarn där när vi kom ner, hmm.
Andra halvlek blev en total polariserad bild av första där Orient verkade vara mätta efter första halvlekens utskåpning. Shrewsbury bjöds delvis in i matchen och även om deras fotbollskunnande låg på en lägre nivå än Orient så fanns det mycket hjärta och kämpatag. En kille som var rolig att titta på var nr 9 Luke Rodgers. Han såg ut, åtminstone på lite avstånd, som en kloning av Denis Wise och hade samma terrierliknande spelstil fastän något justare. Shrewsbury hade några halvchanser, främst efter hörnor, men några mål blev det inte. Med ca en kvart kvar byttes Ibehre in i hemmlaget, en ung mycket teknisk och snabb spelare. Om han fortsätter utvecklas så är kommer han definitivt spela i någon av de högsta divisionerna om några år.
Planen var inte direkt dålig men inte något underlag som inbjöd till tekniska fantasinummer. Ibehre bjöd dock på ett flertal tjusiga kombinationer och med fem minuter kvar av matchen spelade han mycket osjälviskt fram bollen till Steele som fick göra sitt andra mål för matchen. De flesta trodde väl att matchen var över och några började lämna läktaren, Skomagaren var redan försvunnen. På stopptid fick äntligen den lilla tillresta skaran med Shrewsburyfans jubla när Fox fick på ett mindre lyckat skott som ändå letade sig in vid bortre stolpen till Anders stora förtjusning. Han vann därmed den interna vadslagningen och håvade in £14.
Tillbaks ner i den gemytliga klubbpuben och lite eftersnack. Puben var fortfarande välbesatt och stämningen var hög och blev än högre när tv-programmet kom fram till League Two och kunggjorde vilka som var nya serieledare. Det var nära att taket lyfte! Del två av frågesporten hade spridit sig och fler och fler gubbar kom fram och ville ta del av de gamla spelarbilderna av george Best, Peter Shilton, Goordon Banks etc etc.
Efter några samtal till södra sidan av Themsen började vi röra oss bort mot stationen för att själv förflytta oss dit, för någon skulle väl förflyta kanske vara mer rätt vokabulär. Vi lämnade Leyton Orient bakom oss och fick sällskap med en något förfriskad Keith som något osammanhängande berättade om sitt liv och varför Leyton och Charlton var riktigt rekorderliga Londonlag.
