Resekrönika Charlton - Newcastle del 2
Leyton Orients vinst mot Shrewsbury gav mersmak på fler kulturella utsvävningar. Greenwich historiska miljöer skulle föhoppningsvis kunna släcka vår akuta törst.
Från Leyton var det bara ett en kort resa till nästa station Stratford där vi skulle byta till Docklands Light Railway. För Skomagaren var resan tillräckligt lång, han drabbades nämligen av en akut partiell galopperande sammandragen vesica urinaria. Vet inte om det fanns något sammanhang med det stora intaget av flytande B-vitamin tidigare under eftermiddagen, men besvärande såg det ut att vara. Trots att vi aldrig lämnade perrongen såg han ut som ett barn på julafton när tåget mot Lewisham rullade in, denne Skomagare upphör aldrig att förvåna - like you a lot.
På höga pelare susade det förarlösa tåget fram genom Docklands i kvällsbelysning. För några år sedan byggdes linjen ut från Themsens norra strand och grävdes under floden för vidare sträckning söderut. Tidigare fick man kliva av vid Island Garden och promenera genom en gammal gångtunnel under floden. En ganska mäktig upplevelse men inget att rekommendera för den som lider av cellskräck. Vi hade inte tid för ytterligare exkursioner utan fortsatte under Themsen till Cutty Sark där Jeff och Barnie, kvällens lokala guider, väntade på oss.
Fick ett sms av Jeff i slutet av matchen att vi skulle vänta med att äta då de skulle förära oss en helengelsk matupplevelse på en lokal sylta. Även om det kanske inte lät så oerhört frestande så skall man ju inte dö nyfiken. Vi lunkade iväg 100 meter från stationen till en pajrestaurang som jag varmt kan rekommendera andra att inte använda. I och för sig var det ganska billigt men som jag sa tidigare skulle den gastronomiska upplevelsen för dagen bli värre, mycket värre. Halva Skånes rekryter gjorde helt om för att gynna farbror Ronalds imperium. Stommen i truppen vek däremot inte ner sig utan tog emot utmaningen rakryggade. Två köttpajer, drygt en dm i diameter, två ordentliga klickar stabbigt potatismos och sedan grädden på moset, stora överkokta gröna ärtor i "gravy"(sky), något som engelsmännen verkar älska.
Började med att smaka av moset och efter ett häftigt bombardemang med salt och peppar lyckades jag till slut få smak på det, men det var fortfarande lika stabbigt som betong i ett tidigt stadium. Raskt gav jag mig på den till utseendet ganska tilltalande runda pajen som simamde omkring i en ljusgrön ärtsky. Skar en tårtbit och ut vällde en oformlig sojasubstitutfärgad hackad köttröra. Mer salt och peppar för att väcka smaklökarna till liv, vinägern fick vara. Jeff förstod inte varför jag tittade på maten, den är ju till för att ätas!!! Efter idogt tuggande och malande och med stor hjälp av ölen från Bombardier fick jag säkert ner två tredjedelar till slut. Been there, done that, moving on.
Kvällens tema visade sig som tur vara rundtur bland gamla pubar vilket fick alla på betydligt bättre humör. Alla, inklusive hamburgerätarna, kände att det fanns behov av att skölja ner kvällens föda. Vi passerade den gamla skutan Cutty Sark och promenerade längs Themsen förbi Royal Naval College bort till The Trafalgar Tavern( http://www.streetmap.co.uk/newmap.srf?x=538670&y=178069&z=0&ar=Y ). En historisk pub med drygt 160 år på nacken, vackrare exteriör och bättre läge får man svårt att hitta. Det var ganska mycket folk men jag kan tänka mig att det är en oerhört populär sommarpub. Ett oändligt antal olika öl, ale och stout på fat.
Kvällen var ung och vi drog vidare. The Coach and Horses alldeles söder om Cutty Sark var ett väl inrökt hak med lite väl hög ljudvolym och ont om både sitt- och ståplatser, vi lämnade det tills vidare för att senare runda av kvällen här. The Gipsy Moth som fått namn efter det andra fartyget som ligger i torrdocka var ett betydligt lugnare ställe med lite mognare publik. Nu hade vår guidetrupp utökats med Ian som jag inte träffat tidigare. Han var en synnerligen annorlunda engelsman, han hade nämligen lärt sig tyska utan att ha bott i Tyskland. Något för vår studerande vän Johan. En mycket trevlig kille under alla omständigheter vilket gjorde att han smälte in väl i gruppen! Någon pint hann rinna ner innan vi gick in på en marknadsgård som fanns innanför de två sist nämnda pubarna. Kommer tyvärr inte ihåg vad stället hette men det är lätt att hitta, in genom en stor port bredvid Coach and Horses. Jeffs pappa hade varit med att bygga marknadsområdet en evighets tid tillbaka och vi firade det med att sitta utomhus med gasolvärmare.
Efter några mexikanska magstörare var det dags att tänka på refrängen och försöka hitta tillbaka till hotellet. En lärdom vi gjorde är att spårtrafiken slutar att gå vid midnatt, något för gnälliga Stockholmare att tänka på. Vi hann med sista DLR från Cutty Sark men missade sista T-banan vid Bank. Att hitta en taxi var lättare sagt än gjort och vi hann nästan halvvägs till Euston innan vi fick napp. Stärkte mig med en stor kopp te och medköpta sandwiches innan laddningen började inför resans höjdpunkt.
