Resekrönika Charlton - Newcastle del 3
Den stora dagen var inne, nervositeten började bubbla, timmarna till kick off var lätt räknade.
Söndagen bjöd på ett varmt och omväxlande väder, de yttre omständigheterna var så goda man kan förvänta sig i mitten av oktober. Efter en sen frukost började vi sakta röra oss genom stan för att så småningom, efter en och annan kringel krok, ta oss ner till någon av järnvägsstationerna. Lite dåligt pålästa hamnade vid Victoria vilket inte gick så bra på söndagar för att ta sig ut mot Charlton.
Bara att bita ihop och ta sig till London Bridge vilket gjorde oss en halvtimma försenade. När vi dessutom missade pendeln precis vid London Bridge försvann ytterligare en kvart och nervositeten att missa avspark började tränga sig på. När tåget väl kom in var perrongen smockfull av både Charlton- och Newcastlesupportrar. Det blev boskapsförflyttning fram till Charlton, som tur var stannade i alla fall inte tåget på alla stationer vilket kortade ner resan med några minuter. Väl framme vid Charlton träffade jag för första gången på svartabörshandel alldeles utanför stationen. Så det kanske finns en chans att åka ut till Charlton på vinst och förlust för den som är i trakterna, verkade inte som att priserna var särskilt höga. Kolla dock biljetterna noga eftersom Jimmy Seed Stand bara är till för bortapublik och på övriga läktare kommer du inte in med några bortalagsfärger.
Kön till kassan där vi skulle hämta ut biljetterna var inte särskilt lång vilket lugnade hjärtat något med tanke på att det var mindre en trettio minuter till avspark. Skåningarna hade tagit sig ut i god tid och hunnit med en lunch på en kinakrog. Jag och Gunnar hade tänkt hinna äta innan matchen men det var bara att glömma. Kön segade sig otroligt långsamt framåt och vi fick känna av en liten regnskur. Musiken började dåna inne på stadion och spelarna var inne och värmde. Uppladdningen var i full gång och vi stod i en kö som inte verkade röra sig över huvud taget. Vad sysslade folk med, skall det vara så svårt att hämta sina biljetter, betala och gå? Tydligen för minuterna tickade iväg och vi fick lyssna till "In to The Valley" och "London Calling" medan vi drömde om att få se avspark.
Lyckans fe visade sig till slut och med sju biljetter i nypan rusade vi upp på läktaren och hann precis sätta oss innan avspark. Något nedslående att missa hela uppladdningen inne på arenan men man har bara sig själv att skylla och lära sig av misstagen, vara ute i bättre tid nästa gång således. Efter bedrövligt bortaspel tidigare under säsongen var förväntningarna ändå ganska högt ställda med tanke på att vi hittills var obesegrade på hemmaplan. Inledningsvis tog Charlton för sig betydligt mer än vad man vant sig vid. Även om Newcastle hade mest bollinnehav fick vi den första målchansen när Murphy spelade fram Stuart som fick på ett bra skott och Given fick anstränga sig för att rädda.
Newcastle tog över mer och mer av matchen och Shearer var som vanligt farlig i närheten av straffområdet. Han var även sig lik vad det gäller otrevligt uppträdande mot domaren utan repressalier från den svartklädde rättsskiparen. Vet inte om Shearer köper avlatsbrev från domarkåren men han måste nog göra det för ingen annan spelare kan kalla domaren för f***ing pr**k eller något liknande i match efter match utan att få en varning.
Bartlett vann alla offensiva luftdueller men Lisbie stod mest och väntade i stället för att springa innan skarvningen varför det aldrig blev några chanser av dem. Newcastle tryckte på mer och mer och fick först ett mål helt korrekt bortdömt men fick ändå in ett ledningsmål drygt fem minuter innan halvtid.
Bellamy som varit giftig hela första halvlek satte pannan till på inlägget från Bernard förbi en chanslös Kiely. Newcastleklacken som fanns mindre än tjugo meter ifrån oss exploderade och flera av dem tyckte att åtta grader var alldeles för varmt för att ha t-shirt på sig. Krävs nog många pajer, stabbiga potatismosklickar och pints för att härda ut med bar överkropp. Vi lämnade våra platser i halvtidsvila för att trösta oss i läktargångsserveringen. Det var några till som kommit på samma tanke och allt ätbart var slut när vi äntligen kom fram till disken så det fick bli mer B-vitamin, bra för håret och naglarna!
Lite eftersnack från första halvlek och alla rättrogna var övertygade om att vi kunde klara av att vända situationen. Enligt traditionen skall ju dessa matcher sluta oavgjort i ca tre fall av fyra och mycket lutade åt oavgjort även idag. Ordentligt taggade gjorde vi oss klara för andra halvlek.
