Resekrönika Charlton - Newcastle del 4, sista delen
45 viktiga minuter återstod av resans huvudsakliga skäl och underläge i halvtid. Historiskt sett brukar de flesta mötena mot Newcastle hemma sluta oavgjort, skulle fallet bli så även idag? Spelarna var på väg in till andra halvlek.
Förväntningarna var stora när vi åkte till London. Efter ett oerhört innehållsrikt dygn med fotbollsmatch i Leyton, historisk pubrunda i Greenwich och sedan det verkliga skälet till resan, Charltons match mot Newcastle, levde fortfarande förväntningarna om poäng efter underläge 0-1 i halvtid.
Newcastle hade haft det mesta av spelet i första halvlek
och de bästa målchanserna men vårt spel lovade gott jämfört med vad vi presterat i de tidigare matcherna på säsongen. Det verkade som om Charlton fått gott te och fina apelsinklyftor i halvtid för de startade halvleken i ett rasande tempo. Passningsspel som fungerade och bollkontroll även i trängda situationer. Bara några minuter in fick så Lisbie bollen i straffområdet, dribblade och dribblade även av målvakten. Det kändes som om det blev en gång för mycket men även om den avslutande touchen inte var av världsklass räckte det med att riktningen var den rätta. Trots att två försvarande backar försökte nå bollen var de för sent ute. The Valley exploderade i ett härligt jubel.
En person som kom att spela huvudrollen för publiken på vår lektarsektion i andra halvleken var den assisterande domaren. Han hade redan utmärkt sig i första halvlek genom att inte fatta några egna beslut utan hela tiden avvakta huvuddomarens viftanden och signaler, detta gällde även alla inkast! Han fortsatte på den inslagna vägen även i andra halvlek och missade några solklara offside. Efter en stund gick han under det föga smickrande öknamnet "you're f**ing useless". Med tanke på vad han presterade måste jag ändå säga att det var ett ganska diplomatiskt uttryck!
Charlton fortsatte att hålla tempo även efter målet och Rommedahl fick äntligen några bollar att springa på med öppen yta. Äntligen syntes det varför vi köpt honom, vilken hastighet mannen kom upp i! Kändes som om övriga rörde sig i ultra rapid. Newcastle kom dock tillbaks och det var ett härligt böljande spel med många kvalificerade målchanser. Vi utjämnade dock antalet målchanser från första halvlek och med en boll bortsparkad på mållinjen, ett skott i stolpen och ett i ribban hade det inte varit helt orättvist om vi vunnit.
Den assisterande domaren gjorde till slut ett ingrepp då han påkallade domarens uppmärksamhet efter Ameobi kallat honom vid hans öknamn. Inte så smart kanske men lite roligt, Hreidarsson fick sig ett gott skratt också. Nästan helt nöjda lämnade vi stadion tillsammans med de andra men kvällen på The Valley var inte över än på ett tag. Efter matchen hade vi stämt träff med Ian Cartwright, klubbens supporteransvarige.
Vi skulle fått våra loungepasses till The Crossbars, restaurangen under North Stand tillsammans med biljetterna men det hade blivit något strul. Utan dem, ingen träff med Ian så det var bara att stå på sig. Med lite hjälp från halva huvudreceptionen fick jag till slut på Ian som snabbt skrev ut nya pass så skulle vi träffas en timme senare. Under tiden hann vi göra av med pengar i The Superstore. Tröjor, kepsar, dvd, nyckelringar mm ökade omsättningen innan gruppen handlat färdigt. Efter lite mankemang kom vi till slut in på The Crossbars och för dem som inte varit där tidigare är det en angenäm bekantskap. Allt håller hög standard och man känner sig lite som en kung, tom toaletterna är imponerande, eller hur Skomagarn?
En bedårande utsikt över arenan får man på köpet och även om en fullsatt arena är en trevlig upplevelse har en tom i kvällsbelysning sin tjusning. Ian dök inte upp som överenskommet och puben gjorde sig iordning för sista beställningar. Efter lite mer hjälp av vänlig personal skulle Ian dyka upp om ca 10 minuter. Jodå, till slut dök han upp och han såg ut som en levande hjärtattack. Han beklagade att vi hade fått vänta men han hade blivit kallad till ett extrainsatt möte med styrelsens ordförande som han nu hade avbrutit för att uppfylla sitt åtagande gentemot oss. Har svårt att tänka mig att något liknande skulle inträffat hos tex Arsenal, Chelsea eller United.
Den supporteransvarige förstod dock vikten av att sätta supportrarna i första rummet och vi fick en trevlig pratstund även om den fördes i snabbt tempo. Ian lovade att ställa upp med all hjälp vi kunde behöva för att starta en supporteravdelning i Sverige och han kommer även att komma över till Sverige nästa år för en informationsträff för alla intresserade. Så håll ögongen öppna om ett halvår så kommer vi ha en trevlig samling i Stockholm.
Efter att insupit Charltonatmosfär i megaformat, förmodligen alldeles för mycket för den Unitedtrogne Anders, tyckte vi det var lika bra att löpa linan ut. Utanför The Valley ställdes riktningen in på Charltonssupportrarnas stampubar i området. Först avverkades The Royal Oak som ligger två minuters promenad från arenan. Eftersom klockan hade hunnit bli mycket och några av oss redan varit där tidigare rumlade vi bort till det andra vattenhålet The Rose of Denmark där ingen hade varit tidigare. Här samlas alla freaks innan matcherna medan Royal Oak är för de "normala" fansen. Det hann bli några pints och lite Charltonsnack med bartenderna innan det var dags att ta sig in till London igen.
På pendeltåget fanns det till allas förtjusning toalett, den användes av alla förutom av Skomagarn. Allt var således tillbaks till det normala enligt honom, bara en kortare svacka. Ankom London vid tiotiden på kvällen och vi fick uppleva att det inte var någon bra tid en söndag om man vill ha något i magen och inte vill gå till någon internationell hamburgerkedja. Efter drygt tio försök hittade vi till slut en pub där köket hade öppet till elva.
På lite pin tjiv lät jag oss placeras i den rökfria delen för att se hur den tätrökande Anders skulle klara av den situationen. Måste säga att han klarade utmaningen med bravur eftersom han inte gick iväg för att andas förrän maten var uppäten. Skomagarn var på värsta uppvaktningshumör och var nära att få med sig servitrisen hem, ett litet misstag när det var dags för notan brände hans skepp. Bara hem och öva på engelskan så det inte blir några fler förödande missförstånd.
Vi skiljdes utanför puben nöjda med helgens upplevelser och bestämde oss för att göra en ny resa till våren. Intresset bland de som inte var med på denna resa har varit stor för att följa med på nästa resa så förhoppningsvis blir vi minst dubbelt så många nästa år.
