Crystal Palace 0 Charlton 1
En match som inte går till världshistorien för sitt skönspel. För den som gillar kamp och intensitet fanns det mycket att titta på och till slut vann väl det bättre laget, det som gjorde mål och det är ju målen som räknas.
Stämningen inför matchen var något upphausad med tanke på att det gått många år sedan lagen möttes i seriespel. Hemmalaget rankade det som en av säsongens viktigaste matcher om man skall döma av biljettpriserna. Lika billigt, eller dyrt, som när Arsenal och Chelsea kommer på besök - £35. Förmodligen en missräkning från klubbens sida då biljettintäkterna inte blev större än om de hade valt det lägre alternativet eftersom de då hade attraherat fler åskådare. När matchen dessutom direktsändes i tv utan konkurrens från andra matcher valde många att stanna hemma eller se matchen på puben.
Det märktes även på spelarna att det var mycket som stod på spel. För Crystal Palace del gällde det att vinna för att skapa ett andrum till nedflyttningsplatsen. För Charlton gällde det att vinna för att hänga med bland mittenlagen och för att visa att det går att vinna i kycklinggult på bortaplan. Tempot var nästan hysteriskt direkt efter avspark och båda lagen skapade varsin målchans inom de första minuterna. Tempot sjönk tämligen omgående och ställningskriget kunde ta sin början. Mycket spel i backlinje och mittfält och allt för många felpass.
Till följd av det inte allt för vackra spelet var det många incidenter åt båda håll som borde föranlett både frisparkar och gula kort. Domare för dagen var dock Matt Messias, mannen som sållar mygg och sväljer kameler. En av seriens sämsta domare, oavsett vilka han dömer. Matchens första varning gick till Murphy som inte kunde hålla tyst efter att Bartlett blivit nedriven av Popovic, på gränsen till friläge, varpå den assisterande domaren viftade för fullt med flaggan. Messias såg dock inget men tyckte Murphy var oförskämd som protesterade och delade ut gult kort, symptomatiskt för Messias.
De få chanser som bjöds i början stod Charlton för, JJ hade en nick efter en kvart som inte fick tillräcklig fart och Kiraly kunde enkelt plocka ned bollen. JJ stäckte sig sedan i baksidan av låret och byttes ut mot Rommedahl. Strax efter hade Kishishev ett rungande långskott som gick några meter utanför. Fem minuter senare snurrade Thomas upp Boyce och fick på ett bra inlägg som Holland mötte med pannan, men fick se bollen passera på fel sida om stolpen.
Med några minuter kvar rev Kishishev ner Routledge både fult och onödigt vilket renderade i Charltons andra gula kort. Crystal Palace tog över mer och mer av spelet i slutet av första halvlek och med ett par minuter kvar stod finnarna för matchens farligaste chans. Kolkka, som för övrigt var väldigt bra på sin vänsterkant hela matchen igenom med sin snabbhet, slog ett vackert inlägg som Riihilahti nickade ned i marken lite för kraftigt. Bollen studsade nämligen upp i ribban och ut. Vid dessa situationer var det allt som oftast hönsgård i Charltons försvar, men det passar ju bra ihop med de kycklingfärgade kläderna.
Watson fick sedan matchens tredje gula kort efter att ha kapat Thomas rejält ute vid sidlinjen. Thomas spottade i nävarna och kom tillbaka med besked. Med bara sekunder kvar av halvleken dribblade han sig igenom försvaret men sköt bollen för högt och Kiraly kunde styra ut bollen. En boll längs marken och det hade varit mål. 0-0 i halvtid och inget särskilt kvalitativt spel men händelsefullt när väl bollen kom in i straffområdet.
En knapp kvart in i andra halvlek fick Johnson till slut utdelning på all sin löpning. Trots att bollen hade kommit långt ner mot kortlinjen följde El Karkouri med lite för närgånget och kapade Johnson med knäna, synnerligen onödigt. Domaren pekade helt rätt på straffpunkten och Johnson lade själv upp bollen. En hoppande Kiely lyckades få bollen dit han ville och kunde tippa ut bollen nästan nere vid sin vänstra stolpe. Där var jag själv tämligen säker på Palacemål, en otroligt vacker räddning. Alldeles innan straffen hoppade Kiely utåt en knapp meter men domaren ansåg att han inte drog någon fördel av det, eller så märkte han det inte.
Tio minuter senare fick Kiely visa sig på styva linan igen när han klistrade ett lågt skruvat skott från Kolkka. Ett par minuter senare var Johnson och El Karkouri i farten igen innanför straffområdet men denna gång rensade Charltonbacken helt regelrätt. Bartlett hade sett vilsen ut länge och åstadkom i stort sett ingenting förutom löpningen i första halvlek som bara resulterade i en varning för Murphy. Vi var många som undrade varför han aldrig blev utbytt men det skulle dröja ända till 78 minuten innan han blev utbytt mot Jeffers. Alldeles innan blev Kolkka något förvånande utbytt mot Lakis, men som Charltonanhängare var man enbart glad att de bytte ut sin bäste spelare. Riihilahti blev tio minuter senare varnad och utbytt mot Freedman.
När klockan började närma sig 90 minuter får Freedman chansen att nicka in ett ledningsmål efter fint inlägg från Routledge. Både han och Kiely missbedömer bollen och en något överraskad Young kan nicka undan bollen. Två stoppminuter annonseras och spelet böljar fram och tillbaka. Palace är på frammarsch i slutsekunderna när Charlton bryter och spelar upp bollen på vänsterkanten till Murphy. Han visar att det finns kvaliteter kvar när han, i stället för att dra på ett långskott, slår en precis passning över till Rommedahl på andra kanten. Dansken gör värsta Beckenbauerdragningen när han tar emot och passerar Granville i en rörelse. Rommedahl driver snabbt in i straffområdet och skjuter ett otagbart skott alldeles in vid stolpen och de ca 1200 tillresta Charltonsupporterna som dominerat läktarsången vet inte till sig av glädje. Rommedahl är själv inte säker på om bollen gått in eller inte och när han väl konstaterat att fallet är så vet han inte vad han skall ta sig till utan hoppar lite lamt upp i luften med knuten näve.
Det går att diskutera huruvida slutresultatet är rättvist eller inte men båda lagen hade två kvalificerade chanser var på mål. Palace missade en straff och Charlton gör mål på sin andra chans. Palace har fyra chanser på mål totalt, Charlton har sex. Det kräver vissa kvaliteter att kunna avgöra en match på det sätt som Rommedahl gör när det bara är sekunder kvar av matchen så på så sätt är det nog det bättre laget som vinner. Och som sagt, det lag som flest mål vinner.
Bästa spelare i Palace vad den unge högerbacken Emmerson Boyce och vänsterspringaren Jonas Kolkka. För Charlton går plustecken främst till Kiely och Thomas. El Karkouri gjorde ett misstag under matchen, om än ödesdigert, och Rommedahls avslutning är definitivt värt en stjärna i kanten!
