Charlton - Yeovil 3 - 2 FA:4
Yeovil skakade om Charlton ordentligt och det var till slut mer tur än skicklighet som avgjorde matchen. Trots allt snack innan om en 100% inställning presterade hemmaspelarna knappast mer än 75% av sin kapacitet. Det märktes framförallt i avsaknaden av skärpa framför motståndarmålet.
Matchrapporten är skriven av redaktionens skribent på plats Sajid Choudhary.
Det var en riktig bra och underhållande match på The Valley, speciellt om man betraktade matchen med neutrala ögon. Som Charltonsupporter kan en viss besvikelse kännas över att vi inte kunde vinna komfortabelt över ett lag som der spelar två divisioner under oss. Som Yeovilsupporter känner man sig nog däremot besviken över att man inte ens fick oavgjort. Under de första tio minuterna var det Charlton för hela slanten. Vi styrde helt och hållet på mittfältet och Yeovil fick helt koncentrera sig på försvarsspel. Men sedan förändrade sig matchbilden och Yeovil fick mer och mer att säga till om. Inom loppet av några minuter fick de två hörnor och en frispark strax utanför Charltons straffområde. Lee Johnson, Paul Terry (John Terrys storebror och svåger till Paul Konchesky), Darren Way samt Andy Lindegaard var otroligt starka på Yeovils mittfält och ställde ideligen till problem for Charltons försvar. Det var som om att vi inte tordes tackla på vårt mittfält och vi förlorade många nickdueller.
Efter 20 minuter höll det på att gå riktigt illa för Charlton. Paul Terry bröt in i straffområdet och skjuter utanför Kielys räckvidd, men lyckligtvis, för Charlton, träffar bollen i stolpen. Därefter böljade spelet fram och tillbaka och om man inte i förväg vetat om vilken division Yeovil spelade i skulle man lätt ha trott att båda lagen spelade i samma serie. Förlösningen kom dock i 37 minuten för Charlton när de får en frispark en liten bit in på Yeovils planhalva och El Karkouri lägger upp bollen. Som vanligt började alla på läktaren skrika "SHOOT SHOOT", oavsett var någonstans frisparken slås ifrån. Hans frispark möts perfekt av "The Hermanator" som skarvar bollen vidare till Bryan Hughes som på volley, från cirka 15 meter, trycker in bollen utan chans för Yeovils målvakt Chris Weale, 1-0.
De påföljande minuterna upp mot halvtidsvilan styr Charlton matchen och man väntar på domaren Rob Styles skall blåsa av. I halvtidens sista minut tar Kevin Gall emot en lång lyra, dribblar av tre fyra försvarare i Charlton innan han blir tacklad och tappar bollen. Dock inte bättre än att bollen landar hos Paul Terry, som utan chans för Dean Kiely, kan placera bollen i högra burgaveln, 1-1. Yeovils fans var överlyckliga och det var inte orättvist med 1-1 i halvtid, då Yeovil hade stått upp bra mot och pressat Charlton med vacker fotboll.
Curbishley gav förmodligen spelarna en ordentlig uppsträckning i halvtidsvilan för det var ett helt annat lag som visade upp sig i början av andra halvlek. Charlton fick en drömstart då de redan sex minuter in i halvleken får göra 2-1. Murphys inlägg från höger letar sig igenom till Jeffers, som bare behöver en sätta foten till. Jerome Thomas dribblade på sedvanligt sätt på vänsterkanten och efter ännu en sväng på denna sida hittar en yta mellan Yeovils försvarare och får fram bollen till Bartlett. Sydafrikanen tar emot bollen elegant och placerar bollen till höger om Yeovils målvakt och via stolpen rullar bollen in i nätmaskorna, 3-1.
Då trodde nog de flesta att matchen var över. Bartlett hade ytterligare en bra chans att avgöra den helt men sköt bredvid efter att ha blivit helt frispelad av Bryan Hughes. Sedan hände det som inte fick hända, sett med Charltons ögon. Den nyss inbytte Davies chansar, från högra sidan av Charltons straffområde, med ett skott och Kiely blir helt överraskad och reagerar för sent, 3-2, och match igen. Den sista kvarten av halvleken blir en hård prövning för hemmapubliken. Yeovils bästa chans att utjämna fick de efter att Francis Jeffers tappade bollen på mittfältet. Plötsligt var målskytten Davies helt fri med Kiely som drar längsta strået i den situationen. Det vill sig dock inte bättre än att bollen studsar ut till Phil Jevons som får ett ypperligt läge att slå in kvitteringsbollen. Det är dessbättre vare sig Jevons eller Yeovils dag eftersom Talal El Karkouri dyker upp som en räddande ängel och får undan bollen på mållinjen och blir hjälte för dagen.
Det ljöd en lättnadens suck över The Valley när domaren Styles äntligen blåsta av matchen. Charltonpubliken visade sin välkända sportsliga sida när de gav Yeovils spelare en uppmuntrande applåd för en underhållande match och en heroisk insats. Speciellt med tanke på att de hade kommit tillbaks två gånger från underläge.
Danny Murphy och Luke Young hade ett gott samarbete och tillsammans med Jerome Thomas var de Charltons tre bästa spelare. Jeffers var däremot en besvikelse, fastän han gjorde mål. Där fanns ingen av den kämpaglöd som han visade mot Birmingham, då han blev inbytt och avgjorde matchen genom att spela fram till två mål. Han behöver visa betydligt mer "hunger", det som normalt kännetecknar den spelartypen Curbishley vill se.
