Charlton suveräna serieledare
Favorit i repris när Sheffieldlag nummer två avfärdades av Charlton. Precis som mot Sheffield Wednesday i förra omgången görs matchens enda mål av Charltons magnifike kapten Johnnie Jackson. På frispark. Från ca 20 meter. Direkt i mål. Men fler ska hyllas efter den viktiga triumfen mot United. En kämpastark och helgjuten försvarsinsats lade åter grunden där Charltons intakta backlinje går från klarhet till klarhet.
Matchen som utgjorde seriefinal i League One var omgångens hetaste och i Charlton gick man man ur huse. Årets högsta publiksiffra på the Valley noterades och stämningen kryddades av över två tusen tillresta Sheffieldfans. Förväntningarna var stora och de infriades.
Bortalaget började starkt men Charlton var på tårna och avfärdade de försök som gjordes av Uniteds omvittnat målfarliga anfallare Evans och Cresswell på ett förtjänstfullt sätt. Taylor dominerade i hemmalgets straffområde och samarbetet med Morrison där de täcker upp för varandra är helt suveränt. Solly var grym och Powell öste beröm över honom efteråt och hela backlinjen som han ser som grunden till Charltons framgångar i år.
I matchens 21min blev den maskinmässigt lojale kämpen Hollands nergjord mitt på Sheffields planhalva. Fram stiger Jackson. Alla vet det. Alla har sett vad som hände i det liknande läget förra veckan. Men likafullt skruvar Jackson åter bollen över muren och direkt in i övre vänstra hörnet. Motsatt hörn från förra veckan. Fantastiskt! 1-0 till Charlton och det var ett frustrerat bortalag som fick börja om från mittpunkten.
Matchen började hetta till ordentligt och flertal situationer inträffade där den normalt kolugne eleganten Powell inte kunde låta bli att göra sig hörd från sidlinjen. Man började få intrycket att domaren skulle få det hett om öronen denna dag. Fyra minuter från slutet av första halvlek fick Sheffield in bollen över Charltons mållinje men målet föregicks av fula tag mot Hamer i mål och målet dömdes helt riktigt bort. Halvleken blåstes av och i minnet hade man Jacksons mål, men även Greens och Sollys samarbete på högerkanten. Solly sågs springa som en skottspole längs högerkanten och han är faktiskt ett anfallsvapen av rang för Charlton.
Andra halvlek var ett enda stort krigande. Charlton visade ännu en gång upp den kämpaglöd vi så hårt saknade förra säsongen. Inte många meter gavs bort i onödan från något av lagen och närkontakterna mellan spelarna tätnade. Matchen skulle sluta i ett varningsrace där domaren höll på att helt tappa greppet. Sammanlagt utdelades åtta varningar. Två utvisningar blev det också. I den 77e min inbyttes de möjligen något övertända spelarna Russel för Charlton och Beattie för Sheffield in, men de fick inte mer än åtta minuter var på planen innan de fick se rött. Russel efter en tackling som han gjorde med dobbarna före, tveksamt, och Beattie efter bråket som uppstod efter det domslutet, när han tog stryptag på vår stjärna Kermorgant.
Sheffield U hade en svettig press mot slutet. Fem tilläggsminuter blev nervösa och publiken gjorde vad de kunde för att få domare Deadman att förstå att han skulle bli just en sådan om han inte blåste av matchen. I anfall efter anfall tilläts Sheffield komma in med bollar i Charltons straffområde, men det fanns inget som skulle rå på Charltons försvar denna dag. Tre poäng till till Charlton som redan har fler än hela förra säsongen. Nu glider man ifrån i toppen av tabellen och leder med sju sköna poäng! Nu gäller det att fortsätta hålla koncentrationen uppe. Närmast mot Exeter på lördag.