Charlton utslagna ur JPTcupen
Vill man inte vinna så vinner man inte. Känslan efter att Charlton blivit utslaget av Brentford i JPTcupen är att det stod klart redan innan matchen att det inte spelade någon större roll om man skulle gå vidare eller inte. Pliktskyldigast ställde man upp och så gick det som det gick. Förlust med 0-3 på sin hemmaplan och rktigt oinspirerat spel.
Matchen gestaltade sig som en träningsmatch för spelare som mest fått nöta bänk tidigare under säsongen. Powell passade också på att låta Alonso göra sin riktiga debut för Charlton i denna match, och vad tränaren fick för svar av det är ju svårt att avgöra. Det måste vara föga inspirerarnde att försöka göra intryck när halva laget inte går för fullt, och andra halvan någonstans känner att deras enda uppgift var att låta slitna spelare ur "ordinarieelvan" vila. Inför matchen hade man kanske hoppats att TVkamerorna skulle motivera, men lite sågs av det. På plats var det bara drygt tre tusen åskådare. Ödsligt värre på the Valley som tar in 27000 när det är fullsatt och normalt under sina ligamatcher har runt 15000 besökare.
i mål fick Sullivan åter matchträning och i backlinjen var det bara Taylor kvar från senast i ligan. Han camperade med Doherty med den allsidige Hughes till höger och Evina till vänster. På mittfältet var Jackson och Stephens kvar men nu med Alonso i mitten och Green till vänster. I anfallet vilades Wright-Phillips och Wagstaff flyttades upp tillsammans med Hayes. Således en ordentlig rockad av Powell. Sanningen är att även Brentford vilade en del ordinarie spelare men inställningen hos gästerna var en helt annan i denna match. Troligen inspirerade av förra säsongen JPTsuccé där man nådde finalen.
Det är bara att konstatera att Charlton hade inte en chans mot Brentford. De kom under redan i andra minuten av matchen då en sovande backlinje blev överspelad, 70 sekunder - 0-1. Och hela den första kvarten var Brentford parekerade på Charltons planhalva. Brentford var ivrigare snabbare tyngre på i stort sett alla moment. Charlton hade någon halvchans men ett mål för hemmalaget hade varit djupt orättvist. Efter 24 min ringde det igen. Alonso tappade sin gubbe i hörnan på straffområdet och i ett försök att ta tillbaka bollen gjordes Brentfordspelaren bryskt ner. Tveklöst straff och inget misstag gjordes. 0-2.
EFter halvtid gjordes ett försök till en större offensiv från Charltons sida när Euell kom in i stället för Stephens. Morrison avlöste mittbackskollegan Taylor. Spelet jämnades också ut något men det var ändå inget snack om vilket lag som skulle vinna. Inte ens the supersub Kermorgant kunde ändra tillställningen när han kom in i stället för Jackson efter en timmes spel. Vid det laget hade Brentford gjort sitt tredje mål. Symtomatiskt för matchen godkändes målet trots att vår mittback blev överkörd strax innan, vilket siddomaren påpekade men huvuddomaren negligerade. 0-3 alltså, och sista halvtimmen fick Charlton knappt röra bollen.
Även om den här cupen inte står särskilt högt i kurs så borde Charlton kunnat bjuda till bättre. Men nu gäller det att slå klubbrekord i att vara obesegrad i ligaspelet. Charlton är ligaledare och tar emot Tranmere. Det blir en annan inställning då.
