Charlton - Rochdale 3-1
Charlton gjorde den klena hemmapubliken stolt denna soliga annandag påsk, och krossade relativt enkelt alla Rochdales förhoppningar i jakten på en kvalplats. Slutresultatet 3-1 kändes rättvist, om än lite turligt.
Charltons kapten för dagen blev smått överraskande Bradley Wright-Phillips, som nyligen blev tilldelad en plats i PFA League One Team of the Year. Med mindre än halvfulla läktare välkomnade the Valley hemmalaget ut i solskenet, där Racon genast gjorde skäl för sin plats på vänsterkanten med ett tidigt skott. Efter lite nervositet i Charltonförsvaret började hemmalaget trycka på, och den ofta så övergripande tystnaden i SE7 bröts sporadiskt av de vanliga visorna. Nytt för dagen var de två överförfriskade herrarna i nordvästra kvadranten som bröt in i CAFC-ropen med tråkiga ”I ’ate Millwall”. En kille på sju år, på matchen med sin farfar var den ende som hakade på.
Spelet böljade fram och tillbaka utan några riktigt vassa chanser. Rochdale visade prov på bra kortpassningsspel på sin vänsterkant, medan Charlton mest stressade framåt för att tappa boll. Rochdales möjliga mentala övertag bröts runt 25-minuters-strecket då Wright-Phillips i egenskap av kapten tog ett gult kort för att stoppa framrusande Scott Wiseman. I nästa anfall fick samme BWP efter visst flipperspel strax utanför Dales straffområde fram bollen till Racon, som rullade in ett skott med vänster fot, precist placerat i högra hörnet. 1-0 Charlton och hans sjätte mål för säsongen. Några småchanser för hemmalaget avslutade första halvlek.
Andra halvlek blev desto mer händelserik. Endast fyra minuter in, på hörna, fick Rochdales Holness pannan på bollen, som Sullivan, briljant lån från Millwall, lyckades rädda. Returen lyckades Holness dock nicka in. 1-1 för Dale, och deras fans började fira, men hann inte ens sätta sig ner förrän Dean Parrett, Spurs-lånet, kunde rulla bollen precis förbi Fon Williams fingrar till 2-1 för Charlton. O’Grady satte sedan vad som såg ut som 2-2, men lyckligtvis hade han sprungit offside. ”Sit down, shut up” löd parollen riktad mot de få tillresta supportrarna i Jimmy Seed Stand. Jon Fortune nickade nästan in bollen i eget mål, och Rochdale kom riktigt nära en kvittering även på hörnan därpå, och fortsatte sin press.
Racon och Eccleston turades om att sticka upp med chanser för hemmalaget, och i 77e minuten bar Charltons strävan frukt. Paul Benson tackade för Ecclestons assist mot Rovers i lördags, och slog ett finfint inlägg, som Liverpool-lånet nickade in med distinktion. 3-1 Charlton. Värt att nämna är att alla tre Charltonmålen mycket retfullt gick precis utanför Fon Williams fingertoppar. Domaren var vänlig nog att inte blåsa i minst två situationer där gästerna ville ha straff, så marginalerna var minst sagt på Charltons sida. Chris Solly kom på istället för Benson, och man fick känslan av att hemmalaget ville hålla i sin ledning.
Bessone, som gjort en bra match, blev skadad i en av de möjliga straffsituationerna, och byttes mot Frank Nouble, som är på lån från West Ham. Även Callum Harriott, som är en av eleverna i Charltons akademi, fick några minuter på sig. Harriott fick inte mycket chans att visa upp sig, men Nouble hann på sju minuter visa varför han inte platsar i West Ham. Samma situation hos Addicks, som förhoppningsvis inte lånar honom något mer.
Även om Rochdale ofta spelade bättre var det trevligt att se Charlton kunna avsluta sina anfall. Eccleston lär kunna återvända till Liverpool inför nästa säsong, eller lånas ut till en bättre klubb i Championship, då han gjorde livet surt för Rochdales försvar på vänsterkanten. Återigen en riktigt bra match av honom. Michael Stewart, matchprogrammets omslagspojke, gjorde en mycket övertygande match i mittfältet tillsammans med Parrett, och hans signatur vore trevlig inför nästa säsong. Wright-Phillips kändes lika slö som mot Huddersfield, men är svår att tas med när han väl får tag i bollen. Han var involverad i förarbetet till både 1-0 och 2-1, och kan ju som bekant göra en väldans massa mål, så hans vistelse i Charltons anfall får gärna fortsätta. Värt att nämna är även att Carl Jenkinson fick en skur av burop över sig när hans namn ropades upp bland hemmalagets avbytare. Det snackas om att han har kommit överens om att skriva kontrakt med Arsenal, vilket såklart inte är så uppskattat. Han har trots allt fostrats i de egna leden, och knappt spelat för A-laget än. Om det innebär den miljon pund som the Mirror skriver att summan ska bli så blir man väl tvungna att tacka ja.
Det var roligt att se att vi kan vinna igen, även om det inte var en av Charltons starkaste matcher. Bara två matcher kvar på denna mediokra säsong, mot Walsall och Hartlepool, som också håller till i nedre änden av tabellen. Med tanke på att vi slog Rochdale tycker jag att vi ska kunna köra över Walsall, som dock kämpar för överlevnad, och framförallt måste vi ta tre poäng i sista hemmamatchen mot Hartlepool. Trots den ofta tysta hemmapubliken, trots vår enorma ojämnhet.
----------------------------------
Mål:
1-0 Racon (31 min)
1-1 Holness (51 min)
2-1 Parrett (52 min)
3-1 Eccleston (77 min)
Charlton:
Sullivan
Francis
Fortune
Doherty
Bessone (Nouble 86)
Eccleston
Parrett (Harriott 90)
Stewart
Racon
Benson (Solly 79)
Wright-Phillips
---
Worner
Jenkinson
Llera
McCormack
Rochdale:
Fon Williams
Wiseman
Widdowson
Holness
Dawson
Joe Thompson (Adams 55)
Barry-Murphy
Kennedy (Done 55)
Jones
Atkinson (Akpa Akpro 71)
O'Grady
---
Edwards
Josh Thompson
Flynn Gray
-----------------------
Come on you reds!
