Huddersfield - Brighton1 - 2
Derbyförlust efter bortdömt mål
Vissa förluster tar några dagar att smälta. Derbyförluster tillhör denna kategori. Charlton har god statistik på sin hemmaplan mot ärkerivalen Crystal Palace men efter fredagskvällen kunde hela England via SKY såväl alla vi som streamade matchen live konstatera att the Eagles var det bättre laget för dagen och att Charlton för andra matchen i rad fick känna på vad det innebär att ha klivit upp en division. Ingenting ges gratis och utan glöd i alla situationer förlorar man.
Den sedan länge av fansen förprickade matchen inramades väl av fullsatta kortsidor uppdelade på de båda lagen. Över 21 000 åskådare är godkänt, men jag kan tycka att den här matchen borde inneburit lapp på luckan. Kanske var matchtiden på en fredagskväll inte riktigt passande för den traditionsbunde engelsmannen.
Charlton kom till spel med sin standardformation. Nu med Stephens tillbaka på mitten och det kan nämnas att han tycktes ha svalt sin förtret över att övergången till Aston Villa inte blev av. Han var Charltons bäste spelare i första halvlek. Men han hade också mycket att stå i, likosm alla övriga i ett Charlton som inte fick någon ro att bygga upp något spel. Typiskt för två lag som känner varandra väl och är taggade ges det lite utrymme för passningar och de fasta situattionerna dominerade matchbilden. Men det var inte utan farligheter i de båda straffområdena.
Palace hade de bästa möjligheterna och Zaha firade triumfer på sin högerkant och en av matchens avgörande händelser inträffade just i en kamp mellan Wiggins och Zaha där Rhoys ådrog sig en fotskada som gjorde att han inte kunde fortsätta spela. Ett tungt avbräck för Charlton i den 22min som innebar att den från Stevenage hemvändande addickssonen Lawrie Wilson fick göra entré. Emellertid som högerback, så den rutinerade och mångsididige Solly fick ta kollegan Wiggins plats. Denna rockad skapade oro i leden och Crystal Palace tog alltmer över händelserna. När nästa avgörande händelse inträffade till Charltons nackdel.
33min. En frispark för Charlton, (en av många orsakad av den nyttige men inte alltför rent spelande Jedinak på Palace mittfält), slogs in i motståndarnas strafformråde där Cort nickade bollen vidare till Wright-Phillips som nickade den i mål och jublet visste inga gränser. För att stunden senare tystna helt då linjedomaren stod med sin flagga och markerade för offside. Horribelt domslut för alla som tittade på matchen. Många offsider kan vara hårfina. Men denna?? Hade Charlton regelrätt fått ledningen hade kvällen kunnat slutat lyckligt. Nu blev i stället besvikelsen stor och allt större när det mesta därefter tycktes gå Palace väg och alla Charltons ansträngningar blev tyngre och tyngre.
Efter halvtidsvilan dröjde det inte mer en dryga fem minuter innan Wilson sjabblade med bollen och Palace fick gratis gå till anfall. En hörna hamnade hos omarkerad Delaney som nickade bollen precist till den öppna ytan långt upp till höger i straffområdet där Dikacoi lämnats helt ensam. Han kunde ta ner bollen, titta upp, sikta och därefter behärskat drämma dit den bakom en chanslös Hamer. 0-1, 51min.
Man kunde önskat att Charlton skulle lägga in en växel till efter det, men i stället var det Palace som fick blodad tand och tog över än mer av de händelserna och hade bud på fler mål. Halvtimmen kvar gick en trött Jackson ut och Fuller entré i ett försök att få än mer offensiv kraft. Fuller är dominant i sitt agerande och i sitt utseende och kan bli nyttig men han kan inte ta över allt ansvar. Det måste laget förstå och även han själv. Nu ville han avgöra, dvs kvittera, och han fick också två gyllene tillfällen mot slutet av matchen varav det ena var mycket bra, men bollen gick över.
En sista kraftansträngning från Charlton kunde resulterat då flera halvchanser skapades, men Speroni i Palace mål hade lyckan med sig och bollen studsade fel för Charlton. Crystal Palace försvarade sig med allt som fanns och räddade två gånger på mållinjen - den sista när Charlton anföll med allt som fanns, och Hamer (!) efter en hörna nickade bollen förbi Speroni men där alltså Garvan stod och kunde rensa.
Samanfattningsvis en god kamp med en rättvis segrare. Charlton med skada på Wiggins och bortdömt mål kunde inte resa sig efter att ha kommit i underläge. När Fuller hittar sin roll och plats kan han nog skapa oro för de flesta av Championshiplagen under säsongen men finns finns tid för omformering? Redan på tisdagen möter Charlton Derby på bortaplan. Ingen vila, ingen ro. Don´t lose it, Charlton!
