Historien talar för Charltonseger och avancemang
Det börjar dra ihop sig vad gäller avgörandet i League One och det är kraftig fördel Charlton när laget styr kosan så långt norrut det går i seriesystemen när de möter Carlisle borta. Av de kvarvarande fyra matcherna är detta den på förhand svåraste nöten att knäcka men trenden innevarande säsong och historien talar för Charlton.
Likt ett gammalt tråkigt Chelsea eller Arsenal har Charlton vid sidan om storsegrar radat upp de där livsnödvändiga 1-0 segrarna säsongen igenom. När fyra omgångar återstår har de till stor del bidragit till att Charlton, när slutspurten dras igång på upploppet, har sex poängs försprång före Sheffield United och ytterligare två före Sheffield Wednesday. Utan att lägga allt för stor kraft vid vad som kan hända vid vissa resultat på lördag kan vi ändå kort konstatera att det vid seger för Charlton kan innebära att avancemanget till Championship säkras.
Om så skulle vara fallet är det inte första gången det händer, historiebäckerna väcker ljuva minnen till liv och borde ge "the addickted Addicks" litet extra råg i ryggen när de vandrar ut på Brunton Park. Säsongen 1980/81 var Charlton nästan i exakt samma läge när de med en av sina, till antalet, tunnaste trupperna i lagets historia tog bussen de 50 milen norrut. Charlton vann, 25/4, med 2-1 efter mål av den nu kanske inte så kände Martin Robinson och den betydligt mer kände Paul Walsh. Walsh nådde toppen av sin karriär när han kamperade på topp med Ian Rush i Liverpool, vem av dagens spelare är kapabel att nå dit? Paul Walsh gjorde hela 18 mål den säsongen men fick snällt nöja sig med silver i den interna skytteligan hela fem mål efter den odödlige Derek "the killer" Hales. Att det kunde gå betydligt vildare till på den tiden inser man efter att ha tagit del av följande konversation i samband med Charltons förlust borta mot Chester i matchen före Carlisle.
"The 4-0 defeat away at Chester was punctuated by "Play was briefly interrupted when a Charlton supporter removed a corner flag and threw it out of the stadium."
Den skyldige berättar själv:
"In those days they just chucked you out the ground. I remember trying to watch the game from outside Sealand when some local psuedo scousers decided to have a pop at 'the cockney'. Being a bit lighter on my toes in those days I decided discretion being the better part of valour I'd at least make it difficult for them. It was like a scene from the Keystone Cops, with me running around Sealand shouting 'chase me' and four of them unable to get anywhere near me."
Åren gick och Charlton stabiliserade sig i andra divisionen och även Carlisle lyckades avancera till gamla division 2. Några år senare hade Charlton rest sig ordentligt ur askan och mot alla odds var på väg upp i division 1. Säsongen 1984/85 räckte det inte riktigt till men bara för att spinna vidare på de historiska anknytningarna så avslutade Charlton säsongen genom att 3 Maj spela 1-1 borta mot Carlisle. Efterföljande säsong var det reprismöte, den 3 maj säkrade Charlton avancemang genom att vinna borta mot Carlisle med 3-2 efter mål av Stuart, Aizlewood samt självmål av Carlisles forward Tolmie från halva plan! Cirka 2000 tillresta supportrar firade hejdlöst samtidigt som Carlisles supportrar fick nöja sig med gravöl efter att ha blivit degraderade till division 3.
Efter denna historiska odyssé vänder vi åter blickarna mot lördagens match som till skillnad mot ovanstående händelser inte rundar av serien utan påbörjar avrundningen. På spelarfronten bör Scott Wagstaff vara tillbaka efter sin avstängning efter att ha fått två gula kort på långfredagen då Charlton fick avsluta med 9 spelare i vinsten borta mot Oldham. I övrigt lär Powell kunna mönstra samma lag som slog Walsall i måndags. Ett välkommet tillskott i den matchen var att lagkaptenen Jackson var tillbaka på sin vänsterkant på mittfältet och låg också bakom frisparken som nådde fram till N'Guessan och matchens enda mål. Med tanke på att Wagstaff ersattes av N'Guessan på högra mittfältet så talar det mesta för att Wagstaff får börja på bänken.
Carlisle saknar sin bäste målskytt ( 14 mål) Lee Miller som fick utgå pga skada i slutet av måndagens 0-0 match hemma mot Scunthorpe och lär bli ett tungt avbräck. Carlisle lär dock knappast lägga sig platt på ryggen med tanke på deras sjunde plats där bara den dåliga målskillnaden (+/-0) skiljer dem från sjätteplacerade Notts Co som dessutom har en match mer spelad. Carlisle är historiskt bra hemmalag och kan liksom många andra lag som ligger långt ifrån sina motspelare är vana vid långa bortaresor medan de lag som gästar Brunton Park har ett mentalt underläge efter den långa resan till Carlisle. Powell har fått ökat budget genom sponsortillskott och lägger därför extra pengar på resan till carlisle för att inte hamna i detta mentala underläge. Istället blir det flyg på fredagen så att spelarna i god tid hinner förbereda sig på och utanför planen inför avsparken på lördagen.
Det är alltså dags att våga vinna när det verkligen gäller och man skall inte underskatta det historiska övertag Charlton har, traditionen har stor makt i England. Målrikt har det varit många gånger och i höstas när Charlton var i storform kördes Carlisle över på hemmaplan med 4-0 vilket var ett gångbart resultat en period när Charlton hela tre gånger vann med det resultatet udner en period av tre veckor. Nu är det inte så mycket som talar för storseger men tidigare matcher har till och från varit målrika så varför inte en favorit i repris från 1986 och seger med 3-2? Dock hoppas jag att inget av lagen skall råka ut för självmål från mittlinjen!
Trolig laguppställning
Hamer
Solly
Cort
Morrison
Wiggins
N´Guessan
Pritchard
Stephens
Jackson
Kermorgant
Wright-Phillips
