Inför Charlton - Bury
Charlton tuffar på som tåget i toppen av League One. Efter helgen är ledningen utökad till nio poäng med en match mindre spelad, en match som spelas på The Valley imorgon mot mittenlaget Bury. Powell vekar onekligen vara mannen som kan få spelarna att leverera trots den överlägsna ledningen och så länge han lyckas med det så kommer trepoängarna fortsätta att rulla in.
Efter en dyster december, med Charltonögon denna säsongen, som endast inbringade en seger, två oavgjorda och säsongens andra förlust har vinden vänt efter årsskiftet. Idel segrar men till skillnad mot tidigare på säsongen så har segrarna resultatmässigt varit oerhört knappa, 5-0 i målskillnad på fyra matcher. Men som Hasse Borg sa, inget är så skönt som en 1-0 seger. Förvisso har han ju rätt i det men det skapar ändå en viss osäkerhet i supporterleden. Framförallt med tanke på att Bradley Wright-Phillips nu inte gjort mål på nio matcher. Powell visar dock honom och resten av laget fortsatt förtroende och allt som oftast mönstras samma lag match efter match. Det enda som talar emot att detta förändras något till morgondagens match är att Stephens gjorde comeback som avbytare i lördags efter operation och förmodligen återtar sin plats på innermittfältet.
Det var nog många som trodde att Charlton skulle mönstra ett något förändrat lag i lördags efter de två blytunga segrarna mot Sheffieldlagen. Spel borta mot Exeter vore kanske läge att låta någon av de ordinarie spelarna vila och samtidigt låta några av de ständiga bänknötarna få chansen. Så småningom kom avbytarna in och BWP fick kliva av med tjugo minuter kvar till förmån för Clarke medan nyförvärvet Haynes kom in som ett taktiskt byte med en minut kvar att spela. Jag tror dock att Powell fortsätter med sin strategi och vem kan klandra honom, så länge laget fortsätter att leverera!
Morgondagens motståndare Bury ligger på nionde plats, 26 poäng efter ledande Charlton och blandar och ger resultatmässigt. De fem senaste bortamatcherna har resulterat i tre förluster och två vinster. Trots att de ligger så pass bra som på nionde plats så vittnar målskillnaden på -9 att det allt som oftast läcker betydligt bakåt. Managern Barker har väl kanske en del att fundera på efter lördagens förlust borta mot jumbon Rochdale (därmed lämnade de jumboplatsen) med hela 3-0 och kommer förmodligen att möblera om en del. Kanske finns det viss specialkompetens hos den assisterande managern Peter Shirtliff som spelade mittback i Charlton mellan 1986 och 1989.
Rent statistiskt så borde Charlton vinna denna match med tanke på att de i genomsnitt gör ett mål mer än Bury samt släpper in ett mål mindre. Tror det vore skönt för alla om vinstmarginalen kunde bli större än ett mål. Samtidigt brottas naturligtvis laget ständigt med risken att underskatta motståndarna, vem vill inte vinna borta mot serieledarna? Jag hoppas att grabbarna tar sig samman och inte bränner de lägen som de gång på gång utnyttjade för två månader sedan och tror på 2-0 seger.
Trots att Charlton plockat in mer än tjugo nya spelare den här säsongen har Powell lyckats få dem att fungera som ett lag, ett mycket bra lag. En liten historia från helgen som gick visar också på att det finns spelare med hög Charltonfaktor, något som är viktigt för att återvinna förtroendet för supportrarna som lidit hårt de senaste fem säsongerna. Lagkaptenen Jackson hade med sig familjen och valde därför att åka tåg istället för spelarbussen. På vägen hem bjöd han de medföljande Charltonsupportrarna på en segerrunda i restaurangvagnen. Inget som stod honom särskilt dyrt men naturligtvis en trevlig och uppskattad gest. Kanske dags att satsa på bortamatch på nästa resa?
Troliga laguppställning
Hamer
Solly
Taylor
Morrison
Wiggins
Green
Hollands
Stephens
Jackson
Kermorgant
Wright-Phillips
