Oro i Orient Charltons chans
Hur länge ska vi behöva vänta på en vinst för Charlton? Ja, det finns nu tecken på att det börjar vända, och även om det redan står klart att säsongen i stort inte kan summeras annat än som en besvikelse går det att avsluta säsongen positivt. Möjligheterna till det finns med minskad press nu när laget realistiskt sätt inte längre kan nå playoff, vilket var målet.
Det har gått lite grus i maskineriet för "laget hela dan" efter nyår. Då är det alltså inte Charlton jag talar om. Nej, dess motståndare på lördag Leyton Orient som åter börjat visa sig vara männskliga i League One, dvs tappar poäng och förorar sina matcher. Senast lyckades Yeovil vinna med närmast förnedrande siffror (1-5) och ett tecken på att det finns en begynnande oro är väl att man efteråt skyller förlusten på domaren.
Den förlusten var tredje matchen i rad utan vinst för Orient efter att ha varit inne i ett sagolikt poängrus som obesegrade sedan nyårsdagen. Detta flyt har inneburit en stadig klättring i tabellen och man är nu strax bakom de åtråvärda kvalplatserna. Men just som fansen hoppas på Championship nästa år har Orient tappat i form har en del skador samt fick charltonbekantingen Matt Spring utvisad och avstängd senast. Oro i Orientleden alltså.
Stressen och oron i Charlton börjar lägga sig. Efter en vinter/vår med motsvarande matchresultat som Orient fast tvärtom så har nu hoppet om spel om platser i Championship försvunnit och insikten om ännu en säsong i League One börjat infinna sig även hos de mest optimistiska.
Managerbytet i slutet av januari gav hopp, men powelleffekten kom snabbt av sig och har varit som bortblåst i elva omgångar nu. Men sent ska syndaren vakna och det har nu sett lite bättre ut igen! Oavgjort mot topplagen Saints och Bournemouth följdes av en förlust mot Rochdale senast. Men rapporten från den matchen vittnade om bra spel hos Charlton som skapade tryck och chanser som bara med tur och ett vilt kämpande kunde avvärjas av motståndarna.
På Charltons spelarfront ser det också rätt ljust ut. Anyinsah fick dock utgå senast med vristkänningar men alternativ saknas inte på topp bredvid Wright-Phillips. På mittfältet finns många olika alternativ och det är här Powells förmåga sätts på prov i laguttagningen. Många kombinationer har prövats men ingen har riktigt lyckats. Semedo/Racon var länge givna men tycks ha tappat självförtroende med alla förluster. Jackson Målgöraren är forsatt hälseneskadad tyvärr. I backlinjen har det varit oroligt på nästan alla positioner. Nu är Doherty tillbaka och bildar eventuellt mittbackspar med Dailly igen.
Med allt detta sagt så är matchen en fullständigt öppen historia mellan två londonklubbar som känner varandra väl. Charlton har hemmaplan, kan spela ut och har en stigande form och en obeskrivlig vinsttörst inte minst inför sin stora hemmapublik. Orient har en dalande form, spänner sig och det är oroligt i leden efter storförlust.
Dessutom är Charlton ett av få lag som besegrat Leyton Orient denna säsong. Det var i säsongens inledande omgångar iofs, men på lagets hemmaplan, vilken för övrigt hyser goda minnen för oss i Swedish Addicks efter att på en av våra resor engagerat halva arenapuben i den frågesport som vi internt brukar roa oss med. Många trevliga minnen kring den resan och därmed också kring Orient som lag för min egen del. Men på lördag vinner Charlton och förbannelsen som vilat över laget är därmed äntligen borta.
Sanna mina ord.
Please.
