We are top of the league!
Charlton gjorde en mycket stabil insats när Bournemouth besegrades med klara 3-0 i öppningsmatchen för säsongen. Trots 15 nyförvärv så kontrollerade Charltons mannar hela matchbilden på ett sätt som vi inte sett sedan tiden i Premier League. Man skall inte dra några långtgående slutsatser efter en match men det såg väldigt lovande ut!
| Matchrapport Charlton - Bournemouth: 3 - 0 | |||||||||||||||
 |
|||||||||||||||
|
|||||||||||||||
Som vanligt är förväntningarna stora inför en ny säsong. Även om halva truppen är ny så hoppas man innerligt att det skall gå betydligt bättre än förra säsongen och helst ända upp till Championship. Känslan var så stark att fyra medlemmar i Swedish Addicks bestämde sig för att uppleva premiären på plats, något vi inte ångrade.
Jämfört med sista matchen förra säsongen fanns det sex nya namn i startelvan men det kunde varit fler om det inte hade varit för skador och avstängningar. Glädjande valde dock Powell, som var förbjuden att vistas på planen efter en utvisning i slutet av förra säsongen, att åter ge Elliot förnyat förtroende istället för att slänga in nyförvärvet Hamer som inte har hunnit spela en enda match för klubben under sina sex dagar. I backlinjen var högerbacken Solly den enda kvarvarande spelaren sedan förra säsongen, han påminner mer och mer om vår gamle högerytter Robinson. Inte alltid så bra med bollen men akta dig om du tar den ifrån honom, han blir galen som en flock med terriers och ger sig inte förrän han vunnit tillbaka bollen. Tillsammans med nyförvärven Morrison, Wiggins och Taylor skapade de ett lugn som inte synts till i backlinjen på tre, fyra år. De tillresta supportrarna visade sitt missnöje mot de fd Bournmouthspelarna Wiggins och Hollands genom att bua varje gång de fick bollen men The Cover End Choir svarade varje gång med jubel.
Matchen inleddes i ett ganska beskedligt tempo och det Charltons strategi var för dagen mycket tålamod. De lät Bournemouth ha mycket boll som de tilläts rulla sidledes och utåt kanterna. Så fort den kom inåt i mittfältet på offensiv planhalva krymptes ytorna snabbt och Charlton vann allt som oftast tillbaka bollen ganska enkelt för att sedan ställa om till kontring. Stephens var härförare på mittfältet och bollen drevs oftast upp på högerkanten med Wagstaff som kantspringare. Efter att Bournemouth hade tillåtits några halvchanser i inledningen av matchen var det just en sådan kantspringning som gav Charlton ledningen. Det var dock inte Wagstaff som var inblandad utan terriern Solly som bröt en kontring och spelade fram Wright-Phillips. Solly följde med upp men lät bollen passera när BWP slog bollen snett inåt bakåt och Stephens kunde relativt ostört vackert placera in bollen i bortre burgaveln.
Bournemouth försökte på klassiskt brittiskt manér komma in i matchen genom att sparka ned motståndarna vilket ledde till att lagets bästa spelare mittfältaren Harry Arter, som för övrigt är sprungen ur Charltons ungdomsakademi, och den ensamme forwarden Danny Ings fick var sitt gult kort inom loppet av sex minuter. Arter var dessutom nära att få ett andra gult kort efter att ha applåderat den ca 160 cm långe domaren för hans beslut att varna Ings. På stopptid fick Elliot göra sin första insats i matchen då han plockade ned ett inlägg innan det var dags för te och apelsinklyftor. Allt medan publiken glatt rusade ned i gångarna för att trycka i sig monsterkorvar och öl i plastmuggar.
Andra halvlek fortsatte i ungefär samma stil som den första började och även med samma manskap i båda lagen. Borurnemouth trillade boll i sidled och Charlton kontrade. Sju minuter in i halvleken fick Charlton en hörna som styrdes ut från straffområdet till Stephens på vänsterkanten. Han lyfte in bollen i sidled ca tio meter mot Wagstaff och det kändes inte som ett särskilt bra alternativ men jag fick snabbt äta upp mina tankar när Wagstaff dundrade till bollen på volley från knappt 25 meter och bollen rasslade skönt i maskorna.
Charlton tog nu över mer och mer av matchen och det kändes väldigt avslappnat och förnöjsamt att titta på, en inte allt för vanligt känsla för mig vid mina tidigare tillfällen på The Valley. Vi kunde titta på hur Powell styrde matchen från kanten av spelartunneln, ca 47 cm utanför planen, och han verkade också nöjd med vad han såg. Ett diskret samtal med mobilen resulterade i att en annan mobil lyftes i Charltons dogout och resulterade i ett byte. Detta skådespel utspelades ytterligare två gånger och det är litet dråpligt att beskåda. Backlinjen var fortsatt stabil och det rensades inte bort en enda boll i panik som annars har varit så vanligt de senaste åren. Även mittfältet kändes mycket stabilt trots att båda innermittfältarna är nya för säsongen. I anfallet var BWP lika loj som han oftast kan vara stora delar av matchen. Vi satt just och diskuterade hans insats med cirka kvarten kvar att spela och konstaterade att han inte hade gjort någon av sina bättre matcher men att han lätt kan vara osynlig i 88 minuter för att sedan blixtra till. Och trollen hann knappt in i farstun innan han gjorde en dragning in i straffområdet och fälldes. Domare Woolmer tvekade inte utan pekade på straffpunkten. Förra årets försteexekutor och årets lagkapten, Johnnie Jackson lommade fram och lade bollen till rätta. Några steg tillbaka innan han punkterade matchen och The Valley kokade åter över i sann glädje!
Det är lätt att bli entusiastisk och tro att hela världen nu kommer att gå vår väg men samtidigt måste man stanna upp och glädja sig över denna stabila insats. Det var Charltons största seger sedan mitten av november förra året då Peterborough besegrades med 5-1 på bortaplan och det säger en hel del om hur formen har varit sedan dess. Under de åtta åren som jag beskådat matcher på The Valley var detta Charltons klart bästa insats även om motståndet var betydligt beskedligare än tex Man U och Arsenal. Imorgon så spelas nästa match hemma mot Reading i Ligacupen, en i sammanhanget totalt ointressant match. Jag skulle tro att Powell väljer att lufta ett antal spelare som fick vila i lördags och att han koncentrerar sig på ligaspelet. Nästa match i ligan är borta mot Notts Co på lördag, en tidig serifinal. Vem hade kunnat tro det:).
|
|
Lars Liljegren2011-08-08 22:50:35
