AFC Wimbledon - Charlton2 - 2
AFC Wimbledon - Charlton 2-2
En försvarsmiss i Charlton innebar att matchen slutade 2-2 på Plough Lane i Wimbledon.
Charlton byggde vidare på sin obesegrade svit på bortaplan i Wimbledon men eftermiddagen blev ändå till en besviken sådan. Ett 1-2 resultat och en trepoängare slank ur händerna när ett grovt försvarsmisstag blottade sig och istället blev det delad pott i derbyt mellan botten och toppen.
Nigel Adkins gjorde det lätt för sig och valde ut exakt samma elva gubbar till start som Johnnie Jackson gav chansen i tisdags. Adkins visste såklart redan då vad som var på väg att ske och hade därmed sina ögon på tisdagens match för att skapa sig en uppfattning. I samråd med Jackson valdes därför inga korregeringar att göra. Fel var väl inte heller de.
Charlton: Amos; Gunter, Famewo, Pearce (C), Maatsen; Morgan (Pratley 78’), Forster-Caskey, Shinnie, Millar (Aneke 68’); Stockley, Washington (Jaiyesimi 5’) (Schwartz 78’)
Ej använda avbytare: Maynard-Brewer, Oshilaja, Watson
Wimbledon: Tzanev; O’Neill (Guinness-Walker 64), Heneghan, Nightingale, Alexander; Woodyard (C), Dobson, Oksanen; Assal (Rudoni 64); Longman, Pigott
Ej använda avbytare: Cox, Osew, McLoughlin, Chislett, Palmer
Första halvlek
Det blev en händelserik inledning på matchen på många olika plan. Det började med ett tungt bakslag där truppens formstarkaste spelare i Conor Washington tog sig för baksidan efter endast fem minuters spel och då fick se sig ersatt av Diallang ”DJ” Jaiyesimi. DJ gjorde bra ifrån sig i tisdags och förtjänade en tidig chans här, men det är klart att skadan mot Washington fick ses som ett otroligt avbräck. Detta hann man dock inte tänka vidare särskilt mycket på, för Charlton tog ledningen bara fem minuter senare.
Ben Amos utspark serverades perfekt på Albie Morgans fötter vid mittplan så han kunde vända upp på ett. Genom det slog man ut två av Wimbledons lagdelar och Morgan lade ut till Millar som kunde få en-mot-en mot sin ytterback. Millar tempoväxlade och fick in ett vänsterinlägg som förvaltades till mål i en rörig situation. Det var först oklart huruvida det var Jayden Stockley eller en Wimbledonförsvarare som stötte in bollen men Stockley var sist på bollen och tilldelades sitt femte mål för Charlton. 0-1 (10).
Höjdpunkterna i den här matchen arbetade än så länge i fem minuters intervaller. När klockan slagit kvarten var därav dags för en kvittering från hemmalaget. Ett rakt spel från Wimbledon nådde fram till Joe Pigott, som skarvade fram en genomskärare till Ryan Longman. Longman fick inte riktigt rätt på bollen i första läget men behöll lugnet och placerade in 1-1 (15) när han snurrat lite och kommit rätt med kroppen.
Tar vi oss till nästa intervall så blev det ett nytt mål när Charlton tog tillbaka ledningen. Andrew Shinnie lugna ned spelet på egen planhalva och lämnade över till JFC som slog en fantastisk långboll mot den öppna ytan på vänsterkanten. Millar löpte såklart på den och kunde utmana Luke O’Neill som han skaffat sig ett mentalt övertag på. Kanadensaren vek in med högern och serverade DJ vid straffpunkten som, helt omarkerat, hann ta emot bollen och pricka in 1-2 (20). DJs första mål i Charltontröjan.
Härefter var intervallerna slut men Charlton uppehöll en bra kvalité halvleken ut. Morgan, DJ och Gunter kombinerade snyggt på högerkanten, Millar var fyndig, Stockley het i boxen och Amos dominerade sitt straffområde. Wimbledon letade ofta efter det längre spelet och det var tydligt att det gärna skulle gå via spelfördelaren George Dobson. Sista chansen innan halvtid fick nämnde Millar som sköt ur ett dolt högerläge, men Nik Tzanev gjorde en bra räddning. Vilken halvlek det hade kunnat bli om Millar fått ett mål tillsammans med sin två assist!
Andra halvlek
Charlton satte full fart efter avsparken i andra och gick direkt mot mål med fart och fläkt. Man spelade bra, löste en hel del kniviga situationer och vann mycket boll snabbt i sin återerövring. The Dons hotade dock friskt med sina omställningar. I 51:a hade man en farlig nickchans och i 57:e en snabb omställning där ingen mötte upp Jaakko Oksanens inspel. Andrew Shinnie hade sedan i sin tur ett lågt skott precis utanför Tzanevs vänstra stolpe och samtliga av dessa målchanser var mer värda att bli mål än det som blev kvitteringen.
I 65:e rullade Amos igång en helt vanlig inspark till Akin Famewo och denne sattes inte under någon tokpress. Försvarens tillbakaspel mot Amos fick dock ingen vidare kraft, och Longman högg påpassligt för att man från nära håll bara raka in 2-2 (65). Amos reagerade försent för att reparera missen men kan heller inte lastas för det individuella misstaget. Annars så stabile Famewo gjorde en bjudning och Wimbledon tackade.
Kvitteringen hade Charlton inte räknat med och hade faktiskt svårt att återhämta sig från den. De sista 20 minuterna var Wimbledons i chansväg och de började hota på allvar offensivt. Detta kan däremot också hänga samman med att Charlton gjorde byten framåt och blev offensivt balanserade med tre forwards på plan. Chuks Aneke och Ronnie Schwartz kom in och Stockley fanns kvar på plan.
I 74:e hade Pigott ett skott i utsidan av stolpen och i 86:e bjöd Shinnie på ett farligt frisparksläge vid straffområdets halvcirkel. Pigott tog ansvar för avslut och bollen dök innanför målramen, men Amos gjorde en mycket viktig reflexräddning som höll bollen utanför mållinjen. En avgörande räddning skulle det visa sig. Charlton fick sista ordet på tilläggstid när det var Anekes tur att skjuta i stolpen, men när Tzanev fått bukt med denna retur skulle det visa sig att 2-2 stod sig matchen ut. Delad pott på Plough Lane.
Efter match
Det måste sägas att det känns oerhört surt att tre poäng förvandlades till en. I det stora hela spelar Charlton tillräckligt bra för att få med sig en vinst. Framförallt i första halvlek. I andra kanske man inte skapar tillräckligt med målchanser för en vinst men känslan är samtidigt att bjuder man inte bort kvitteringen så tappar man inte den här matchen. Famewos misstag blir förödande för utfallet av poäng och det var nästan så det kändes som att man var i Burton igen. Vi ska sedan vara glada att Amos gör den räddningen som han gör med fyra minuter kvar av matchen. Resultatet känns, rent subjektivt, på många sätt fel men ska heller inte pekas något finger mot Wimbledon som sliter på i hela matchen, är farliga i sina omställningar och bjuder på ett bra motstånd. I och med krysset blev det inga direkta förändringar för lagen i tabellen, men för Charlton väntar ett tuffare spelschema nu och det här poängtappet är en stor besvikelse. Det är ingen tvekan om det.
Nu väntar en spelledig vecka för Charlton då ett landslagsuppehåll står runt hörnet. Nästa match blir fredagen den 2/4 borta mot Doncaster. Välbehövligt för Nigel Adkins som nu får lite tid med truppen som stannar kvar i London under uppehållet. Sedan blir det säkert att man håller ett extra öga ner flertalet konkurrenter håller igång matchandet under kommande helg.
Omgångens poäng
3p – Liam Millar: Gör en mycket bra match och är aktiv under sina 68 minuter. Jag pratar ofta om hans problem med att få till en slutprodukt men den här matchen blev det två assist och det får vi vara nöjda med. Hade ett stort övertag på sin ytterback och vid full utdelning får han med sig ett mål också. Är underhållande att kolla på med sina känsliga fötter och luriga riktningsförändringar.
2p – Jake Forster-Caskey: Ny bra insats av JFC. Har en del att göra då Wimbledon överbelastade centralt men löser mycket och är vital för Charlton när det kommer till passningsspelet. Han är grunden till 1-2 målet och bidrar med så mycket under sina 90 minuter.
1p – Ben Amos: Stabil insats av Ben trots två insläppta mål. Dominerade sitt straffområde och är i allra högsta grad inblandad i 0-1 målet. Gör sedan den där räddningen som gör att ett tillräckligt tråkigt resultat stod sig men det hade såklart varit än värre med en förlust.
COYA!
