- -
Bolton - Charlton 1 - 1
Även om ljuset inte sken så klart kunde nog de tillresta Charltonsupportrarna se ett ljus brinna klart efter en lång vandring i dödsskuggans dal. Oavgjort och en poäng borta mot Bolton var nog mer än vad de flesta innerst inne trodde på. Det kanske inte var den mest välförtjänta poängen men den var definitivt välförunnad och inte helt orättvis.
Powell överraskade åtminstone mig när han ställde upp med en klassisk 4-4-2 vilket inkluderade flera förändringar jämfört med förlustmatchen senast mot Derby. Som väntat återtog Solly sin högerbacksplats efter närmare fyra månaders skada. Wood ersatte Dervite i mittförsvaret medan Wilson, som varit stand-in för Solly, flyttade fram ett snäpp i banan och ersatte därmed Green på mittfältet. Trots att anfallet mer eller mindre konsekvent inte levererat enligt önskan fick Church flankera Kermorgant.
Charlton var det lag som inledde piggast och Kermorgant var den som stod för avsluten, framspelad främst av Wilson och Wiggins. Redan efter 11 minuters spel gav det resultat när Kermorgant kunde möta ett inlägg från Wiggins med vänsterfoten vilket gav Charlton en, så långt, välförtjänt ledning. Bortalaget fortsatte att trumma på stärkta av framgången och Wilson fick ett gyllene tillfälle att dubbla ledningen men missbedömde studsen och halvvollyen gick högt över ribban.
Efter kanppt en halvtimme tog Bolton över mer och mer av spelet och hade ett par goda möjligheter inom loppet av några minuter. Farligast blev det när Wood och Stephens total missförstod varandra varpå Eagles lämnades fri lejd in i straffområdet, som tur var sköt han rakt på Alnwick. Charltons försvar stod upp bra ända in i slutsekunderna av den första halvleken. McNoughton lämnades allt för fri vid straffområdeshörnet och medan alla förväntade sig en passning eller inlägg valde han, allt för fri, att skjuta istället vilket visade sig vara helt rätt beslut, Alnwick hade ingen chans.
Andra halvleken blev betydligt jämnare spelmässigt än den första. Inget av lagen hade något större övertag utan spelet böljade fram och tillbaka. Båda lagen kreerade goda målchanser och båda målvakterna gavs därmed chans att visa sina kvaliteter. När matchtiden tickade in på stopptid var det Bolton som stod för pressen och Charlton pressades längre och längre tillbaka. Men med en inställning som många gånger saknats den senaste månaden lyckades Charlton hålla tätt och ta med sig en poäng tillbaka till sydöstra London. De 327 tillresta Charltonsupportrarna fick kanske inte den julklapp de hade hoppats på men jag tror nog att resan hem ändå blev en munter tillställning.
Nu återstår bara att ta med sig av det goda gårdagen gav och att, så här i julevangelietider, att spelarna inte fruktar något ont för att Powell är med dem ända in till tidens ände! Nio poäng kvar att spela om innan högtiderna är över.
