Bolton - Charlton2 - 1
Bolton – Charlton 2-1
Som det mediokra mittenlag man är denna säsong så följde Charlton upp tre raka vinster med en mycket svag insats mot Bolton Wanderers på University Stadium. Individiuella misstag i ett svagt kollektiv bäddade för uddamålsförlusten.
Det tätare spelschemat gav upphov till tre förändringar i startelvan. En startelva Jacko annars gärna lämnat oberörd sett till den senaste tidens resultat. Corey Blakcett-Taylor kom inte till spel på grund av skada och behövdes ersättas, vilket han gjordes av Diallang Jaiyesimi. De övriga förändringarna berörde Ryan Inniss och Chuks Aneke som vi känner som ömtåliga i sin fysiska status och när dem kunde placeras på bänken gavs chansen till Jason Pearce och Mason Burstow.
Lagen ställde upp så här:
Charlton: MacGillivray; Clare, Pearce (c) (Lavelle 60), Famewo; Matthews, Gilbey (Fraser 68), Dobson, Morgan, Jaiyesimi; Burstow (Aneke 60), Washington.
Ej använda avbytare: Henderson, Purrington, Lee, Leko.
Bolton: Trafford; Jones, Almeida Santos (c), Aimson; Fossey, Williams, Morley, John; Dempsey (Bakayoko 77); Afolayan (Bödvarsson 72), Charles (Sadlier 78)
Ej använda avbytare: Dixon, Baptiste, Gordon, Lee.
Domare: Ben Toner.
Publik: 13,523 (328 from Charlton).
Första halvlek
Bolton var inte lika snabba som Wimbledon var när det gällde att bryta dödläget men likväl var det även i denna omgång matchens första höjdpunkt. Efter ett ställningskrig i tio minuter slog Bolton större delen av Charltons lag med en långboll. Studsen var inte med Akin Famewo men han agerade samtidigt klumpigt och var oroväckande långsam i sin acceleration, vilket gav vittring till en suktande Dion Charles. Få forwards är det värre att ha flåsande efter sig i en felvänd försvarssituation. Famewo hantera det inte bättre än med en svag nickrörelse hemåt och Charles kunde sno åt sig bollen för att runda en utrusande MacGillivray och rulla in 1-0 (10). Dock gjordes inte det med full bekvämlighet då Famewo så när åtgärdade sitt misstag med en glidtacklingsbrytning på mållinjen men som extra salt i såret lyckades inte heller den aktionen och bollen gled retfullt in i nätet. Tung start får man säga.
Det var jämnt fördelat i bollinnehav men annars kändes Bolton rent allmänt farligare. Charlton var uddlösa framåt och hade svårt att ta sig igenom på sista tredjedelen. Det mesta i anfallsväg slutade med uteblivna inlägg eller optimistiska distansskott. Man fick egentligen inte till något av sitt spel under första halvlek. Det enda som bet någorlunda var det sattes hög press mot Boltons backlinje men då var viktigt att hela laget var påkopplat, för längst fram i Bolton finns det mycket snabbhet i Charles och Afolayan.
Första halvlek var svag både spel- och chansmässigt. Bolton gick till ledning i paus och hade varit det bättre laget i 45 minuter, helt klart.
Andra halvlek
Bolton startade bäst i andra halvlek och hotade mest framåt. Givetvis genom redan nämnde Dion Charles som, efter denna insats och förra säsongen i Accrington, alltmer framstår som en mardrömsmotståndare. Värsta scenariot av dem alla hade framöver varit en motståndare med Charles och Garath McCleary i samma lag.
I 56:e fick Charlton sin första ordentliga målchans. Albie Morgans hörna från vänster nådde Sean Clare, som lyckades nicka ner till Alex Gilbey i straffområdet. Gilbey drog till direkt med ett volleyförsök men fick se sitt skott styras till en ny hörna. Ett bra läge och Charlton kom bättre in matchen efter det här. Det handlade dock främst om att Jacko agerade vid sidlinjen och mellan minut 60 – 68 genomförde lagets tre byten. Först slängdes Chuks Aneke och Sam Lavelle in mot Pearce och Burstow, som kommit snett in i matchen. Vid det senare tillfället gick Scott Fraser in mot Gilbey. Kul att Sam Lavelle var tillbaka för speltid efter lång frånvaro!
Charlton fann sig i att det mest inte verkade fungera spelmässigt. Istället blev fortsättningen en rak och primitiv fotboll för att på något vis närma sig sina motståndare. Det blev en mer jämnt fördelad matchbild men Bolton fortsatte uppträda stabilt även om det raka spelsättet mer slet isär lagens lagdelar. Det blev tillräckligt mycket förändring till det bättre för Charltons för att de också skulle lyckas få in en kvittering. Ett långt inkast från vänsterkanten vållade till ett rörigt straffområde och en andraboll som landade på samma kant. Fraser gjorde sin gubbe på kanten och ett inlägg mot boxen följde, där spelarna lyckats med nya avledande löpningar. Högst i myllret av människor hoppade Chuks Aneke och han nickade in kvitteringen, 1-1 (76), otagbart för James Trafford. Säga vad man vill men Aneke verkar ha kvar egenskapen att förändra resultat på kort tid. Det är han j*vligt bra på.
Kanske kunde Charlton trots allt gris med sig en poäng från Bolton när inte mycket hade klaffat. Det var i alla fall känslan efter målet. Tyvärr skulle den snabbt återgå till den uppfattning som annars präglat större delen av tisdagskvällen. Det vill säga att Charlton inte förtjänade någonting. Charlton bjöd på en helt onödig frispark, djup ner på sin högerkant. Aaron Morley servade in och löpningarna timades perfekt för att Will Aimsons känsliga nicktouch skulle styra in 2-1 (83) bakom en skymd och paralyserad MacGillivray.
Den återstående tiden och de fyra tilläggsminuterna bjöd inte på något nämnvärt. Det var aldrig tal om någon forcering från Charltons sida och trots att resultatet slutade vid uddamålet så kändes 2-1 segern ganska säker för Bolton till slut. Vi visste att det skulle bli en tuff bortamatch men förhoppningen var såklart att Charlton skulle stått upp bättre än vad man faktiskt gjorde. Slut, förlust och noll poäng med sig hem.
Efter match
Jag har säkert varit inne på det ett antal gånger denna säsong men det är verkligen blandad kompott vad det gäller nivån i prestationerna. Det är ofta högt och lågt, det var det även förra säsongen, men jag vet inte om det är än värre denna upplaga. Troligtvis är det så för Charlton uppträder mer eller mindre som definitionen av ett mediokert mittenlag, vilket man också är. Siffrorna tallar sitt tydliga språk. Man var på plats 11 inför omgången och nu på 13:e. Man har 11 segrar, 6 oavgjorda och 13 förluster, samt en målskillnad med endast plus 3 (49 – 37). Ja, det fullkomligt skriker mittenlag. Sett till förväntningar är det klart att Charlton har ett lag för topp 10 och man kanske skulle kunna vara generösare än så. Men denna säsong är det mycket till för att man faktiskt ska nå dit, bara baserat på hur prestationsnivån sett ut fram tills nu. Det ska mycket till för att det hamna på den övre halvan och det känns som den mest realistiska målsättningen i skrivande stund.
Givetvis svårt att dela ut poäng efter denna veckoomgång. De var inte lättförtjänta om man säger så. Mest värda tre poäng var de tappra 328 supportrar som tagit sig upp till Bolton denna tisdagskväll. Med en match som slutade 23.00 var inte de hemma förens morgontimmarna och då förtjänar man mer än vad man fick se.
Omgångens poäng
3p – Chuks Aneke. Förändrade matchbilden för Charlton till det bättre med sitt byte. Gjorde mål.
2p – Scott Fraser: Förändrade också matchbilden till det bättre med sitt byte. Gjorde assisten till målet.
1p – Craig MacGillivray: Långt ifrån en poänggivande insats för Macca men han gjorde någon räddning och lämnades i svåra situationer av sina underpresterande lagkamrater. Kalla det en tröstpoäng om ni vill det.
COYA!
