2021-11-13 16:00

Burton Albion - Charlton
0 - 1

Burton – Charlton 0-1

The Addicks gnuggade till sig en seger och plockade därmed sig tre poäng hem från den tuffa bortamatchen mot Burton Albion. Ben Purringtons 0-1 mål i första halvlek förblev matchavgörande i en jämn och chansfattig match, som tidigt påverkades av två utvisningar.

Charlton har hunnit spela två cupmatcher i två olika cuper sedan senaste gången det vankades ligafotboll. Sett till den senaste omgången gjordes nu två ändringar i startelvan. Chris Gunter och Conor Washington startade båda två mot Rotherham på hemmaplan men befann sig inför matchen mot Burton på landslagsuppdrag och vikare till dem blev Sean Clare respektive Josh Davison. I övrigt var det en ganska förväntad startelva, som formerades upp enligt mallen för 3-5-2 formationen. En stor förändring kanske någon reagerar på? En fråga som svaret är ett enkelt nej på. Charlton kan sägas anamma båda formationerna 4-4-2 och 3-5-2. I defensiven och spelet utan boll agerar man likt en 4-4-2 formation, medan offensiven bjuder på att vänsterbacken flyttas fram anfallen och tar 3-5-2 formationen i bruk.

Lagen ställde upp så här:
Charlton: MacGillivray; Clare, Pearce (c), Famewo; Jaiyesimi (Elerewe 83), Gilbey, Dobson, Lee, Purrington; Stockley, Davison (Blackett-Taylor 68).
Ej använda avbytare: Henderson, Arter, Watson, Morgan, Kirk.

Burton: Garratt; Shaughnessy, Leak, Oshilaja (c); Akins (Chapman 73), O’Connor, Mancienne (Lakin 68), Powell, Borthwick-Jackson (Blake-Tracy 15); Hemmings, Amadi-Holloway.
Ej använda avbytare: Balcombe, Gilligan, Maddox, Patrick.

Första halvlek
Vi kan komma till det redan nu och det är att det här var en match där vardera lagen hade varsin halvlek. Charlton var laget som tag i takpinnen och styrde direktiven under de första 45 minuterna. Man skaffade sig snabbt ett spelmässigt övertag genom att behålla bollen på offensiv planhalva och låste fast den där genom att skapa flertalet fasta situationer i form av hörnor.

DJ Jaiyesimi och Ben Purrington var pigga på sina kanter och flera anfall drogs igång av Elliot Lee satte fart under galoscherna. Bäst möjlighet till mål, när lagen fortfarande var elva mot elva på plan, fick Alex Gilbey i den 14:e minuten. Det var just en hörna som ledde till att Jayden Stockley vann sin duell i boxen och nickade fram till Gilbey som nickade mot mål. Det var inte något särskilt hårt avslut men välplacerat och Ben Garratt tvingade fram en ny hörna med sin räddning.

I 16:e minuten var en ny hörna, denna gång från vänster, upprinnelsen till en situation som inte hör till vanligheterna. Hörnan från Lee var inget vidare och rensades undan från första ytan och medan spelet om andrabollen skulle fortgå fick spelet plötsligt blåsas av då ett helt separat tumult uppstått i bakre delen av straffområdet. Jayden Stockley och den före detta lagkamraten Deji Oshliaja hade krokat ihop rejält i sin individuella närkamp och befann sig vid denna stund i en bokstavlig brottningsmatch. Det var ett rejält bråk mellan de båda spelarna och närmast samtliga av de båda lagens spelare fick komma till undsättning för att sära dem åt. Situationen fick sedan klarläggas i någon minut genom kommunikation mellan huvuddomare Trevor Kettle och den ena av dennes linjemän. Klart var att Kettle hade varit bolltittande under större delen av händelseförloppet och blev först uppmärksammad av att andra spelare reagerat på det som försiggick. Efter snack med sin assistent, som rimligtvis borde stått bäst till för att se allt, togs först beslutet att visa ut Jayden Stockley och sedan dröjde det ett tiotal sekunder innan samma öde väntade Burtons kapten, Deji Oshilaja. Klockan hade nu slagit 18:e minuten och båda lagen var reducerade till tio man. Charlton var en forward kort och Burton hade tappat en mittback.

Knappt hade adrenalinet varken på planen eller hemma i soffan hunnit lägga sig innan det sedan var dags att få utlopp för ett högt jubel. Nog bidrog förgående höjdpunkt till att det blev lite högre än vanligt. Återigen var det tal om en hörnspark och från höger valdes den att slås kort från Lee till DJ. Den sistnämnde valde att inte släppa över till en överlappande Lee, utan smekte in ett inlägg mot första ytan som Akin Famewo perfekt skarvade vidare mot nästa yta där Ben Purrington befann sig och nickade in 0-1 (20) till the Addicks. En härlig reaktion från lagets sida när känslor hade kokat upp mellan lagen.

Med Stockley utvisad valde Jacko att inte ändra för mycket. Formationen blev 3-4-2 då Lee flyttades fram i planen och sedan fick ta ett större ansvar i defensiven, tillsammans med att det centrala mittfältet lämnade något mer ensamma. Tur att de tre spelarna på dessa positioner är spelare som alltid är beredda att springa mycket oavsett. Nästa målchans kom i 24:e minuten när Jason Pearce nickade rakt på Garratt via en ny hörna.

Det var sedan slut på direkta höjdpunkter för den första halvleken. Matchen skulle nu utvecklas till nästan enbart handla om kamp och fysik. Domaren började samtidigt hålla en ojämn nivå med att blåsa frispark lite när som och visa ostskivan när han kände för det. Charlton ska dock vara glada för att han bestraffade Kane Hemmings för filmning med att gult kort, när denne föll i straffområdet efter att ha petat bollen förbi Craig MacGillivray. Vi får lita på att Kettle denna gång stod rätt placerad men den såg misstänkt ut ur TV-kamerans vinkel.

Andra halvlek
Den andra halvleken blev sedan alltså mer av Burtons och de började uppträdda utefter något som Jimmy Floyd Hasselbaink lär ha efterfrågat under halvtidsvilan. De började etablera possession på Charltons planhalva och kunde trä in instick till sin bästa spelare i Joe Powell, när han hittat lediga ytor mellan Charltons försvarslinje och mittfält. Så tog de sig fram till sin bästa målchans i 49:e när Powell utmanade sig in i straffområdet och gick på eget avslut, vilket tvingade MacGillivray till en reflexräddning.

Det blev tydligt att Charlton var i behov av att vårda bollen bättre när den väl var i deras ägo. Anfallen blev korta och fick sällan någon slutprodukt. Samtidigt började var och en av spelarna ta extra god tid på sig när tillfället gavs med en halvtimme kvar att spela, något som kan vara dumdristigt att börja med alltför tidigt. Men det räckte inte för Burton att tillåtas ha mer possession. Man spelade sällan sig fram till några heta lägen och deras anfallsduo framstod som aningen klen i kampen mot Charltons mittlås med Pearce och Famewo.

Istället blev det åter tal om hård kamp under det som återstod av matchen. Jacko gjorde två byten för att försvara ledningen genom att slänga in Corey Blackett-Taylor och Deji Elerewe. Burton försökte skruva upp tempot för att få ordentligt med tryck under de sista tio men kom inte närmre än att Thomas O´Connor nickade rakt på MacGillivray vid ett tillfälle. Tillägstiden blev det sedan heller inget farligt av, utan Charlton krigade till sig tre poäng i en mycket tuff bortamatch.

Efter match
Ännu en gång befäster sig sanningen att grisiga uddamålssegrar, och då speciellt på bortaplan, är de skönaste att ta. Det är svårt att argumentera för att det var en snygg seger men de matcherna hör också till under en säsong med 46 omgångar. Återigen fick vi ett tecken på att Charlton har tagit ett steg i rätt riktning med Johnnie Jackson som huvudansvarig. Oavsett vilka elva spelare som befinner sig på planen uppträder man som ett lag och sliter för varandra under hela matchen. Andra halvlek är väl inget vidare bra men man jobbar hårt och släpper inte till många chanser. Första halvek är å andra sidan helt ok spelmässigt och Charlton är det första laget för säsongen att göra mål på Burton genom en hörna.

Ja, det var en tuff kamp matchen igenom och det är en kamp som behöver genomföras om man vill komma hem med tre poäng från Pirelli Stadium i Burton. För Burton är ett tungt lag att möta och har gjort och kommer fortsätta göra det svårt för flera motståndare under säsongen. De besitter fysik i trebackslinjen, på det centrala mittfältet och har kreativitet i Joe Powell. Kanske dock att de behöver se sig om i januari för en målskytt som kan komma in och förvalta dem chanser som uppstår. För ännu en gång framstod den mångsidige och mycket pålitlige Lucas Akins som lagets största hot framåt och det blir lite för enkelspårigt då de använder honom längs hela högerkanten. Men det är skönt att vissa saker består även i denna division.

Ska vi även kommentera situationen mellan Stockley och Oshilaja lite ytterligare så blev känslan nu att de inte delade schampoflaska med varandra under halvåret tillsammans på Sparrows Lane. Som de exploderade över varandras handlingar. Situationen blev omdiskuterad efter matchen och den gav helt klart utrymme för delade känslor. Jacko menade att domaren skulle nöjt sig med varsina varningar, medan Hasselbaink var på det klara med att enbart Stockley skulle råkat ut för ett rött kort. Vill man ha mer hårda dueller och känslor hade kanske enbart varningar varit vägen att gå men eftersom det faktiskt uppstår en brottningsmatch för en stund var det nog rätt med att be båda spelarna gå till duschen. Att enbart bestraff en med rött kort hade i min värld varit konstigt och det var därför en lättnad att så blev fallet efter att Stockley först tilldelats sitt. Efter att ha sett situationen ett par gånger i reprisbilder framgår det inte helt klart och tydligt hur allt börjar men de båda krokar fast i varandra vid markeringsduellen och Stockley nacksvingar Oshilaja till marken i sitt försök att komma loss fasthållningen. Stockley dras då också till marken och landar ovanpå Oshilaja, som han sedan trycker ner och ser ut att armbåga i sitt försök att komma upp på benen igen. Tilltag som fick Oshilaja att reagera bryskt och brottningen var sedan ett faktum. Det är åtminstone ingen tvekan om varför Oshilaja fick uppdraget att punktmarkera Stockley på defensiva fasta.

Omgångens poäng
3p – George Dobson: Springer otroligt mycket och kompletterar verkligen Gilbey bra. Stod flera gånger rätt för att bryta. Spelar sedan enkelt när det behövs. Kan utveckla sina aktioner på offensiv planhalva men det fanns det kanske inte heller riktigt möjlighet till i den här matchbilden.

2p – Jason Pearce: Mycket bra match från kaptenen som är med och hjälper MacGillivray till sin femte hållna nolla. Står rätt och spelar tillräckligt fysiskt för att inte dra på sig onödiga frisparkar. Helt rätt att använda Pearce bredvid Famewo i sådana här fysiska matcher.

1p – Ben Purrington: Vilka ord ska man egentligen ta till om Purringtons utveckling? Som han har tagit stora kliv i sin offensiv sedan Jacko tog över. Gör sitt andra mål för säsongen denna match och det får man ju sägas var helt avgörande för att komma undan med en seger. Det har kännts farligt flera gånger när Purrington tagit sig in i boxen under de senaste omgångarna och i den här matchen har han faktiskt också ett distansskott i andra halvlek som tivngade fram en bra räddning. Var i min värld tidigare bara en basic vänsterback men visar nu att målet i playoff finalen mot Sunderland 2019 kanske inte var en tillfällighet?

UP THE ADDICKSSSSS!