Charlton - Accrington Stanley1 - 1
Charlton – Accrington Stanley 1-1
Denna omgång gjordes det både mål och plockades poäng men ändå inte mycket mer än så, när The Addicks kryssade på hemmaplan mot sitt bogey-team i Accrington Stanley.
Dean Holden gjorde sina ändringar för att få till bästa möjliga resultat i hemmamatchen mot bottenlaget Accrington Stanley. Ett lag som Charlton på pappret ska hantera på hemmaplan men som likväl haft problem att ta poäng mot under de senaste säsongerna i League One. Holden har under de senaste veckorna inte dragit sig för att ta till förändringar i formationen, så den här helgen blev det något annat än 4-3-3 och 3-5-2. Ashley Maynard Brewer fortsatte i mål och hade en fyrbackslinje framför sig med Sean Clare, Michael Hector, Lucas Ness och Steven Sessegnon. Sedan går det att argumentera för, beroende på hur man tolkar det, att laget ställde upp i antingen en 4-4-2, en 4-2-3-1 eller en 4-2-4 formation. Det är lite hur man vrider och vänder på det. Centralt på mittfältet var i alla fall George Dobson tillsammans med Gavin Kilkenny, och på kanterna fanns Jesurun Rak-Sakyi till höger och Corey Blackett-Taylor till vänster. Längst fram blev det Miles Leaburn, och med Jack Payne släpande strax bakom.
Den glada nyheten för dagen, och som presenterades strax efter att startelvorna släpptes, var att klubben timmen innan avspark kommunicerade att Dean Holden förlängt sitt korttidskontrakt med klubben och nu har avtal till 2026. Ett besked som välkomnades med applåder på The Valley medans det kommunicerades ut i högtalarna.
Matchen
Charlton fick en bra start på den här matchen och det syntes till en början att det var en något behagligare motståndare än vad man mött under de senaste veckorna. Det var nästan som att Charlton var lite ringrostiga i att föra en matchbild och att de glömt hur det är att möta ett lag som är en nivå under dem själva. Mest initativtagande såg man till att Corey Blackett-Taylor var. Han erhöll mycket boll längs sin vänsterkant och gjorde vad han kunde för att få till ett ledningsmål. I kombination med Leaburn tog han sig in i straffområdet och sköt tätt utanför bortre stolpen med ett vänsterskott, och ett anfall och inlägg senare fick han se Mo Sangare nickrensa i egen ribba och ut.
Nu skulle det inte bli enkelt den här omgången heller. För även om Charlton kontrollerat den första halvtimmen och kanske borde stått där med ett ledningsmål, så var det Accrington Stanley som fick måljubla först på The Valley. Ett svag beslutsfattande djupt ner på egen planhalva var upprinnelsen. Sean Clare menade spela en kort passning mot Steven Sessegnon men lika mycket som Clares passning var missriktad så stod Sessegnon på hälarna. Accrington fick hand om bollen, Mitch Clark svepte in ett inlägg från höger, Tommy Leigh vann duellen i straffområdet och nickpassade till rutinerade Shaun Whalley, som i sin tur nickade in 0-1 (28) i mål. Tystnad på läktarna följde.
Nu skulle Charlton var skakat för några minuter och det var inte helt långt ifrån att Accrington faktiskt utökade genom Aaron Pressley. Nu förbyttes tystnaden mot buanden, och just därför var det skönt att detta ändå relativt snabbt kunde gå över till jubel när Steven Sessegnon tog sitt ansvar för sin inblandning i baklängesmålet och slog till med en kvittering – och det var en rejäl sådan. Genom ett etablerat bollinnehav på offensiv planhalva fick han boll och yta att bryta in från vänster. Efter bara några steg in centralt i planen drog han på chans till med ett distansskott från 35 meter och det seglade perfekt in i Toby Savins bortre hörn av målet. Nu är det lätt glömma och bli historielös men undertecknad kan inte minnas ett liknande mål sedan Lewis Page pangskott mot Plymouth säsongen 17/18. Nu var det i alla fall 1-1 (37) och det stod sig halvleken ut.
Andra halvlek hade inte särskilt mycket glädje att bära med sig. Resultatet som spikats inför halvtidsvilan skulle stå sig tiden ut. Charlton skulle heller inte höja sig särskilt mycket från det man hade presterat efter det insläppta målet, utan faktum är att gästerna var bättre och faktiskt låg närmast tre poäng. Kanske var det deras hunger av poäng, kontra Charltons plats i ingenmansland, som stärkte dem i denna sömniga marsomgång.
Accringtons mittfält var lyckosamma matchen igenom och körde flera gånger över Dobson och Kilkenny på Charltons motsvarighet. Det blev inte bättre av att Albie Morgan kom in när timmen var spelad. Ashley Maynard-Brewer firade sitt nyskrivna treårsavtal och gjorde sin räddning i matchen när han dubbelräddade ett skott från först Whalley och sedan en retur från Pressley. Holdens drag att nå ett segermål blev att slänga in unga Tyreece Campbell och Daniel Kanu, vilket varken gjorde det bättre eller sämre. Kanu har sin spetsgenskap i djupledsspelet och fick sin chans att bli matchhjälte, men på lobbförsöket i friläget han sprang till sig så kom Savin ut långt och gjorde handbollsparaden som räckte för att hålla resultatet intakt.
Reflektioner
Det blir inga revolutionerande reflektioner den här omgången heller. Ett kryss mot Accrington på hemmaplan kommer det sällan finnas särskilt mycket att säga något om. Kortfattat så tog inte Charlton chansen att besegra ett lag för den absoluta nedflyttningsstriden och gjorde inte tillräckligt för att vinna en match som man egentligen bör vinna. Det fanns väl stunder som var bra, men likväl även sådana där man känner att det inte kommer att gå vägen den här omgången heller. Försvarsspelet brast emellanåt och mittfältet blev faktiskt överkört av sina motståndare. Offensivt fanns det injektioner som lovade en del och Steven Sessegnons kvitteringsmål var den stora, och egentligen enda, höjdpunkten. Det positiva i mycket av det negativa är väl att ungdomarna fortsätter få matchminuter och erfarenhet i divisionen. Tyreece Campbell och Daniel Kanu kom in den här gången, och det väl det mest rätta att göra under matcherna som återstår.
Sedan var det givetvis mycket glädjande att Dean Holden gjorde verklighet av ryktena och förlängde sitt avtal med klubben. Fler managerskiften är det sista klubben behöver, utan nu måste någon form av kontinuitet börja byggas under den annars oroliga tiden i och utanför klubben. Holdens förlängning är ett steg i någon form av riktning. I nuläget en mer positiv måste man väl tro.
Omgångens poäng
3p – Steven Sessegnon: Gör man målet han gör så är det lätt att bli utnämnd till matchens bästa spelare. Det var en riktig kalasträff för att få fira sitt första mål i klubben och det är långt ifrån varje säsong man får uppleva ett sådant distansskott.
2p – Corey Blackett-Taylor: Länge under matchen det enda hotet från Charlton. Ge Corey bollen på vänsterkanten och se vad som händer är melodin emellanåt. Det blev inga poäng från hans fötter men det är inte heller många utöver honom som visar upp någon vidare kreativitet för tillfället.
1p – Miles Leaburn: Inget mål eller poäng i sig, men Leaburn visar sin användbarhet i kombinationsspelet och vad hans snabba, smidiga fötter kan bidra med. Rev och slet mot ett tufft och tungt försvar.
Charlton: Maynard-Brewer; Clare, Ness (Thomas 84), Hector, Sessegnon; Rak-Sakyi (Campbell 70), Dobson (c), Kilkenny (Morgan 62), Blackett-Taylor; Leaburn (Bonne 84), Payne (Kanu 62)
Ej använda avbytare: Wollacott, Henry
Accrington: Savin, Rodgers, Tharme, Sangare, Clark, Martin, Conneely, Longelo (Nolan 87), Leigh, Whalley (Adedoyin 78), Pressley (Lowe 78)
Ej använda avbytare: Isherwood, Nottingham, Butler-Oyedeji, Fernandes
Mål: Shaun Whalley 0-1 (28), Steven Sessegnon 1-1 (37)
Domare: D. Drysdale
Publik: 11,972 (154 från Accrington)
COYR!