2021-10-19 20:45

Charlton - Accrington Stanley
2 - 3

Charlton – Accrington Stanley 2-3

Det blev ingen resultatmässig förbättring för Charlton under tisdagskvällen. Hemmamatchen mot Accrington Stanley slutade med en ny uddamålsförlust, när slutsiffrorna denna gång landade på 2-3. Charltons andra raka förlust och den åttonde totalt den här säsongen.

Nigel Adkins möblerade om lite grann i startelvan, tre dagar efter bortamatchen i Lincoln. Sean Clare ersatte Harry Arter på centralt mittfält. Albie Morgan kom in för en insjuknad Elliot Lee och Jayden Stockley tog Josh Davisons plats för att erbjuda ännu mer tyngd längst fram. Sedan slängdes även Corey Blackett-Taylor in på en högerkant och DJ Jaiyesimi fanns med i matchtrupp för första gången på länge.

Charlton: MacGillivray; Gunter, Lavelle, Famewo, Souaré (Jaiyesimi 90+1); Gilbey, Morgan, Clare (Washington 73); Leko, Stockley (c), Blackett-Taylor (Davison 73).
Ej använda avbytare: Henderson, Matthews, Pearce, Watson, Jaiyesmi.

Accrington: Savin; Amankwah, Nottingham, Sherring; Hamilton, Conneely (c), Morgan, McConville; Pell, Butcher; Bishop.
Ej använda avbytare: Trafford, Procter, Leigh, O’Sullivan, Nolan, Malcolm, Mansell.

Första halvlek
Det bjöds inte på någon sprakande eller sprudlande inledning från något av lagen. Trots det skulle den ändå få en tidig riktningsförändring när Accrington Stanley tog ledningen med 0-1 i 9:e minuten. Albie Morgan var lite för ivrig i sitt bolljagande på egen planhalva och drog på sig en klumpig frispark utanför straffområdet. Fram stegade Accringtons nyförvärv från Colchester, tillika tidigare Charltonprodukten, Harry Pell och dunkade in ledningsmålet med ett hårt skott över muren. En tjusig frispark som är svår för Craig MacGillivray att nå.

Efter Accringtons ledningsmål via frispark satte sig matchbilden ordentligt. Som väntat var det inget vidare spel i spelyta två utan det mesta skulle handla om att försöka få in både folk och bollen i straffområdet. Charlton skötte sig okej i det här spelet när man försökte nå Jayden Stockley och Accrington hade sina män i Colby Bishop och Pell som stångade sig fram till målchanser. Framför allt Pell var het på många vis. Han firade framför Charltons fans, gruffade rejält med Papa Souaré vid hörnor och dök alltjämt upp när bollen var i närheten av MacGillivray. Han ville helt klart ställa till med väsen mot sin moderklubb på SE7. Var det kanske en långsint och ingrodd ilska av exkludering vi fick se?

När halvtimmen var spelad höll sig Charlton till matchbildens recept och lyckades kvittera. Alex Gilbey tog med sig bollen framåt genom en lång touch och när Stockley förlängde den i djupled kunde Gilbey trampa ner mot kortlinjen. Därifrån sköt han sedan ett inspel mot boxen som David Morgan inte kunde hantera bättre än att han styrde 1-1 (31) bakom en chanslös Toby Savin i Accringtons målbur. Morgan var inte allt för allvarligt pressad men visar likväl hur svårt det kan vara att försvara felvänd. Alex Gilbey visade samtidigt upp sig från sin bästa sida och vilka egenskaper han bidrar med till Charlton.

1-1 var resultatet som stod sig halvleken ut. Accrington var dock ordentligt nära ett nytt ledningsmål i 35:e, när Pell fick stega upp från ett närmast identiskt frisparksläge som målet kom till från. För andra gången hittade Pell sin inre Ronaldo, när han denna gång sköt mot MacGillivrays hörn och träffade inre ribbkrysset med en på många vis felfri bollträff. Tur för Charlton att bollen studsade ut och att returen avvärjdes.

Andra halvlek
Andra halvlek fick en lovande inledning när Corey Blackett-Taylor trampade igång på sin högerkant. Stockley hade även ett tidigt nickläge efter hörna och det såg ännu en gång sådär lovande ut i några minuter. Men nu har vi lärt oss att det positiva inte varar särskilt länge denna säsong. Efter ett litet övertag hittade Accrington en lucka och vi till en rejäl uppercut. En krossboll sveptes från höger till vänster och på det viset fick Sean McConville en en-mot-en sitaution mot Chris Gunter. Högerbacken spelade avvaktande och föll långt in i eget straffområde, varifrån McConville enkelt kunde spela en rak passning i sidled till Harry Pell som ännu enklare rakade in 1-2 (57). Gunter behöver få understöd tidigare i situationen men det är samtidigt ett så fruktansvärt billigt baklängesmål och passivt försvarsspel som Gud lipar åt.

Härefter följde en mörk period där matchen gled mer och mer ifrån Charlton. Så pass mycket att även 1-3 (66) skulle komma cirka tio minuter senare. Ethan Hamilton fick bollen långt ut på högerkanten och kunde sedan därifrån påbörja en helt ostörd resa in i planen. Utan någon direkt press och med gott om tid avlossade han ett vänsterskott vid halvmånen och skottet satt långt nere i MacGillivrays vänstra hörn. Återigen uruselt försvarsspel och här visste vi nog alla att matchen var förlorad.

Nu löpte förändringarna av varandra med 20 minuter kvar och dess var offensiva för att få till just en förändring. Conor Washington och Josh Davison slängdes in och det skulle ge tillfälligt liv i laget. I 78:e drämde Gilbey iväg en bra boll i korridoren som Washington krigade åt sig nere vid kortlinjen. Inlägget han sedan skickade in var inte särskilt välriktat men Accringtonförsvararen hanterade det inte bättre än att det rensades ut rakt till en fri Stockley som med två touch kunde stänka in 2-3 (78) från nära håll.

Nog skulle det bli lite match av den sista speltiden och det var första gången som Charlton ändå kunde mobilisera något som liknade en anstormning. Jonathan Leko hade haft spelmässiga framgångar på sin kant under större delen av matchen och blev huvudaktör för denna del av matchen. Inlägget nådde inte alltid rätt adress alltid men det hände åtminståne alltid något när bollen var vid hans fötter. Några hörnor skapades och några skott landade i målets burgavlar. Närmst kom Josh Davison med ett avslut på helvolley som Savin gjorde en bra sidledsförflyttning på. Mål blev det inte och efter 95 minuters speltid blåste domaren av för Accrington Stanley seger på the Valley.

Efter match
För andra säsongen i rad förlorar Charlton på hemmaplan mot Accrington Stanley. Insatsen förgående vinter var mer oroväckande men det går inte att överhuvudtaget jämföra med dagens situation. Återigen är det en insats som summa summarum är alldeles för dålig.

Nej, det var på många sätt ingen vacker fotbollsmatch. Det är vad man kan förvänta sig när man möter ett svårspelat Accrington och tyvärr får de ofta matcherna dit de vill. En eloge till de kanske. Matchbilden var som sagt ingen överraskning och skulle inte spela någon roll utan det handlade bara om att vinna denna match oavsett prestation. Charlton anpassade sig hyfsat och svarar ändå upp bra med att kvittera ett tidigt baklängesmål. Man försökte bygga upp anfall, ofta genom Leko, och få in bollen mot boxen. Det var så Charlton gjorde sina mål och det var så Accrington uppträdde farligt.

Precis som många andra i matcher spelar det ingen roll att matchen till viss del är jämn och under en viss period är under Charltons dikteringar. Till slut faller en stund där Charlton tappar fattningen och hela matchen. Mellan minut 57 och 66 är det som att allt självförtroende sugs ur spelarna på plan. Det bjuds på mycket billiga mål bakåt när spelare uppträder som paralyserat. Det bjuds emellanåt på små, små ljusglimtar men sedan raseras allt och det blir åter mörker.

Jag minns att Charlton inte var bra i League One säsongen 16/17. Men det här är sämre. Och då har man utan snack ett bättre lag än då. Betydligt bättre. Jag kan till och med sträcka mig och argumentera för att laget på pappret är bättre än förra säsongen. Men ingenting fungerar för tillfället. Ingenting fungerar verkligen? Och då möter vi ett hyfsat svagt Accrington på hemmaplan. Ett Accrington utan Joe Pritchard och utan Dion Charles. Liksom. Vad är det som händer? Går det ens att vinna en fotbollsmatch om man släpper in tre mål på hemmaplan mot ett medelmåttigt Accrington Stanley. Nä, jag tror knappt det.

Omgångens poäng
3p – Jonathan Leko: Inget poäng producerades framåt men han visar under 90 minuter att det är spelaren i truppen med mest fotboll i sig. Hela tiden aktiv och till större delen spelbar. Isoleras mer som vänsterytter än högerytter men hanterar det också och bidrar till att Charlton kan få längre anfall med ordentligt manskap.

2p – Alex Gilbey: Viktig med sina lungor och sin löpkapacitet. Regissör till första målet och slet på under hela matchen. En del bortskänkta frisparkar på grund av frustration men det var nästan befriande att se det vid detta läge.

1p – Jayden Stockley: Gör ett bra mål inifrån straffområdet och är delaktig i det första. Tycker att han gjorde vad man kan förvänta sig av Stockley i en match. Mål och jobbig i boxen mot storvuxna backar.

COYA!