Charlton - Brighton 3-2
Äntligen! Charlton gör en strålande laginsats mot ett konfunderat Brighton vars Barcelonainspirerade spel söndertrasades av Powells armé under annandagen. Segern innebär att Charlton skaffar lite marginal till det hotande nedflyttningsspöket som sedan en tid börjat skrämma oss fans allt mer. Äntligen får Charlton utdelning för sitt slit och kanske bollen börjar rulla Addicks väg i Championship, där man fått finna sig i att inte längre vara favoriter i matcherna.
På förhand var det upplagt för en försiktig inställning från båda lagen. Charlton som bränt sig alltför många hemmamatcher där man trots bra spel inte fått med sig alla poäng - mot Brighton, som haft en poänggivande taktik att spela snålt på bortaplan. Men det stod klart rätt snart att Charlton, och Charlton som lag, kom in till match med en "nu-jävlar-inställning"! Den helplanspress som efterhand vidtog gjorde att Brighton inte fickutrymme för sitt passningsspel och de flesta anfallsförsök stoppades i sin linda.
Det såg så stabilt ut att publiken nästan började hoppas på ett hemmamål redan i inledningen. Men signifikativt med säsongen hittills är det just då som motståndarna gör mål. I den 22min tar Brighton ledningen. Ett tafatt hemmaförsvar misslyckas både en och två ggr att rensa bort bollen innan Ulloa trycker dit den. Farhågor fanns att målet skulle dra ner den tåga och det mod som Charlton inlett matchen med. Men så blev det inte! Tvärtom!
Charlton pressade och Stewart drog på efter målvaktsretur. Strax över. Stephens drog på från 30m. Stenhårt. Och när en helt solo stående Lawrie Wilson, mannen för dagen, fick bollen upplagd av Kermorgant i straffområdet, och drog på, så hade Brightonkeepern inte mycket annat att göra än att vittja sitt nät och matchen var utjämnad tio minuter efter Brightons mål. 1-1.
Lawrie Wilson förtjänar allt beröm. En sådan lojal och mångsidig spelare måste vara något av en tränares dröm. Precis som i förra matchen var han placerad på mittfältet efter att ha vikarierat som högerback under många av matcherna som Solly varit borta. Och som den slitvarg han är passade taktiken denna dag perfekt. Målet han nu gjorde var det första sedan december förra året då han också nätade mot just Brighton. Det skulle bli mer.
Charlton fortsatte att kontrollera händelserna. Brighton försökte rulla ut dem och även om man hela tiden anade faran, det var nära några gånger, så gladde Charltons enorma frenesi publiken på the Valley. Folk reste sig som en man och buade ut domaren strax innan paus när den något oborstade el-Abd i Brightons försvar vräkte omkull en frispelad Church bakifrån. Självklar varning som minst men domaren friade.
Andra halvlek forstatte med samma sköna inställning från addicksspelarna som i den första. Publiken var med på noterna. En annan vars spelstil passade som hand i handske för denna match var Simon Church i anfallet. Han gav inte Brightonspelarna någon ro. Och i den 58e min utbröt ett enormt jubel. Kermorgant försökte sig på en patenterad saxspark men missade bollen som landade på Wilsons fötter och han gjorde inget misstag när han placerade bollen i nättaket bakom en chanslös målvakt i Brighton. 2-1 och det kändes fullständigt rättvist.
Humöret började svikta på favorittyngda Brightonspelare. Sämst humör visade El-Abd som tidigare varnad åter fäller Church utan chans på bollen. Att den gode Egyptiern fick fortsätta spela efter det är en gåta större än pyramiderna. Men Charlton fortsatte oförtröttligt. Trots det var det nära kvittering runt kvarten kvar då Stephens som sista utpost räddade på mållinjen. Men det blev Kermorgant som spikade igen fiskmåsburen.
Charlton fick frispark strax utanför straffområdet. Kermorgant gjorde sig beredd. Frisparken sköt han direkt upp i vänstra krysset. Ottagbart! Det var bara en sådan dag och även detta mål ett resultat av ett fantastiskt lagarbete. Ett lag som fått förnyat förtroende i sin helhet sedan senast då man tog poäng borta mot Bolton. 3-1 och tio min kvar så gjorde Brighton en sista ansträngning och i samma anfall lyckades man träffa trävirket två ggr. Ett flertal hörnor gjordes resultatlösa av ett kämpande Charltonförsvar.
Det dröjde till stopptid innan Brighton tilläts reducera. Ulloa igen. Men då var tiden för knapp och Charlton kunde andas ut och motta publikens hyllningar efter en mycket viktig seger grundad av en taktik och ett lag som passade Brighton mycket dåligt. Nu andas tillförsikt igen och om någon dag väntar Sheffield W, och i den matchen blir Charlton favorit igen. Gott Nytt År?
Gott Nytt År!
