2022-12-21 20:45

Charlton - Brighton
4 - 3

Charlton – Brighton & Hove Albion 0-0 (3-2) Ligacupen

I märklig och rörig tid för The Addicks omvandlades lördagens mjukglass-pannben till en heroisk kämpainsats, som osannolikt nog tog laget till en straffsparksläggning och sedan hela vägen förbi Brighton och åttondelsfinalen.

Dean Holden är sedan tisdagen klar som klubbens nya manager och mer än ett ytterligare par personer har presenterats och klivit in i klubbens organisation. Majoriteten av dessa tog plats på en rad längs läktarplatserna för klubbens styrelsefolk och fick bevittna ett 5-4-1-formerat Charlton ställas ut mot en Premier League-motståndare i Brighton & Hove Albion. Det skulle gå att argumentera för att grundtanken var den mer vanligare 3-4-3-formationen men den syntes inte av när matchen väl var en realitet. Anthony Hayes höll i tyglarna i sin sista match som interimtränare för den här gången och hade fortsatt Jason Pearce som tillfällig assisterande vid sin sida.

Trots att Craig MacGillivray var tillbaka från sjukdom så fick Ashley Maynard-Brewer fortsätta i mål. Framför honom blev det för ovanlighetens skull en fembackslinje, där Ryan Inniss, Sam Lavelle, och Lucas Ness utgjorde mittbackstrion, medan Richard Chin och Steven Sessegnon placerades på varsin sida om dem. Mittfältet hade som vanligt George Dobson och Scott Fraser. På kanterna placerades Jack Payne och Jesurun Rak-Sakyi, varav den förstnämnde hade mer ansvar för att arbete mellan kant och innermittfält och Rak-Sakyi var den som skulle understödja den ensamme forwarden Miles Leaburn i offensiven.

I Brighton sakandes ett par tongivande namn, men Roberto De Zerbis startelva var ändå tillräckligt högoktanig för att skvallra om att klubben hade som mål att ta sig vidare till nästa omgång. Där fanns Tariq Lamptey, Adam Lallana, Billy Gilmour och VM-spelaren Moises Caicedo med mera.

Matchen
Tjaaaa, jag behöver väl inte egentligen beskriva hur någon matchbild inleddes, utvecklades och fortlöpte. Brighton ligger 7:a i Premier League och Charlton på 18:e plats i League One. Med andra ord: Brighton hade bollen och Charlton skulle göra behöva göra allt i sin makt för att försvara sig i 90 minuter. Det positiva var dock att trots matchbilden så fick ändå Charlton matchen dit man ville i ett tidigt stadie. Brighton hade absolut bollen, men lyckades inte heller alltid göra så värst mycket av den. Samtidigt etablerade Charlton ändå ett kontringsspel som redan tidigt in i matchen vållade Brighton vissa bekymmer. Jack Payne och Miles Leaburn var till exempel framme och hotade tidigt i halvleken, och det skulle sedan fyllas på med att Payne hade ett annat läge som Jason Steele fick rädda och Steven Sessegnon ett skott som Lewis Dunk tvingades blockera. Ja, det fanns stunder då Brighton såg lite skärrade av hur snabbt det kunde svänga när Charlton gick till anfall och det var inte heller alltid de var beredda på att Charlton satte den höga press som man faktiskt gjorde – och stundtals lyckades med – i den första halvleken.

Trots bra första 45 minuter var det ändå såklart Ashley Maynard-Brewer som hade haft mest att göra av målvakterna. Klasskillnaden lagen emellan gjorde sig påtaglig ibland när Brighton verkligen bestämde sig för att det skulle gå undan. Charlton fick slita som tusan i försvaret och det var en match som krävde att man tog de där extra löpmeterna för att täcka upp en uppstådd lucka bakom en lagkamrat. Den glöd som syntes när det gällde just offer- och löpvilja har vi inte sett på många omgångar i ligaspelet – och det är fel, även om det också är mänskligt. Hur som helst, Adam Lallana visade prov på sin bollbehandling och hade ett skott som tog i ribbans överkant och ut, och Solly March sköt även han över vid ett tillfälle. 0-0 var resultatet halvleken ut.

Charltons lagledning var naturligtvis den mer nöjdare när lagen gick till halvtidsvila. Man visste att Brighton hade större medel att påverka den kommande halvleken med och det skulle krävas ännu hårdare arbete i defensiven för att resultatet skulle kunna stå sig. Brighton kom också ut och skruvade väntat upp tempot ytterligare ett steg. Eller, det skulle nästan göras för varje minut som tiden tickade framåt från halvlekens start. Framförallt började man överbelasta kanterna med ständigt utmanande och överlapp. Offensiva spelare tvingades till större ansvar i defensiven och två byten var därav ett faktum efter en kvart in i halvleken. Corey Balckett-Taylor och Chuks Aneke kom in mot Jack Payne och Miles Leaburn. Just Aneke skulle inte bli långvarig utan signalerade för ett nytt byte redan efter sina första löpmeter i djupled. En baksida gav vika och till publikens suckande vankade Aneke av, ledd av en fysioterapeut. Hade inte värmt upp ordentligt eller han på riktigt gjord av glas? Han är en så pass högkvalitativ spelare för sin division i grunden, men det går inte att lita på honom som mer än en tredjeforward eller en sporadisk super-sub på grund av hans skörhet. Jayden Stockley ersatte honom.

Brighton hamnade mer och mer på den sista tredjedelen ju mer tiden led. Man visste mycket väl vad ett oavgjort resultat kunde leda till och det skulle var mer gambling än vad de hade tänkt sig när de tog sig an matchen. Ja, Charlton slet bra och hedersamt i defensiven men Brighton skulle skapa sina lägen, Två gånger tvingades Maynard-Brewer sträcka ut på distansskott, en gång viftade han ett nickavslut över ribban, och efter en dribblingsräd i straffområdet hade han bara ren tur att Solly March avslutade utanför i ett relativt fritt läge. En del tur ska man också ha för att lyckades i en sån här match. Brighton hade samtidigt en del krut att slänga in i främst Leandro Trossard och Pervis Estupinan. När Brighton försökte med allt så stod bland annat Estupinan för en pinsam filmning i ett försök att vinna till sig en straffspark. När inte lägena togs tillvara på fanns det också en frustration hos bortalaget i att den sista passningen hamnade fel vid ett flertal tillfällen och att det flera gånger kom fötter emellan eller studsade fel vid inspelsförsök och så vidare. 90 hann i alla fall matchklockan bli och Charlton fick slita för att hålla ut under den sju minuter långa tilläggstiden. När även den tiden gått var det klart att matchen skulle behöva avgöras genom straffsparkar.

Straffarna slogs framför Brightonsupportrarna på bortastå och gästerna fick lotten att inleda. Det skulle osannolikt nog inledas med tre raka ramträffar, där Pascal Gross träffade stolpen, Jayden Stockley likaså, och sedan drog Trossard sin i ribban. 0-0 efter tre straffar alltså. Den sedan tidigare inbytte Jake Forster-Caskey gick sedan fram och slog in 1-0 till Charlton i den andra straffrundan, mot sin före detta klubb dessutom. Inbytte 18-åringen Evan Ferguson följde upp det med att kvittera för Brighton i den tredje straffrundan, och i den sköt inte – matchens lirare – George Dobson bättre än att Jason Steele kastade sig åt rätt håll och räddade. 1-1 inför straffrunda fyra.

Lews Dunk gick fram och satte 1-2 med ett skott som var tillräckligt placerat och hårt för att inte Maynard-Brewers fingertoppar skulle lyckas stöta det utanför stolpen. En uttömd Jesurun Rak-Sakyi vankade nervöst och avslutade slappt åt det håll som Steele även denna gång kastade sig. Ledning Brighton inför den sista straffrundan, som alltså hade matchboll trots att de missade sina första två straffar. Hur ofta händer det egentligen? Tillvara på matchbollen skulle man dock inte ta, för Solly March hade inte haft något vidare sikte tidigare under matchen och förvaltade nu inte möjligheten att avgöra bättre än att han sköt sin straff högt över. En coollugn Corey Blackett-Taylor gled fram och kvitterade till 2-2 via en stenhård straff till vänster, vilket innebar att det skulle krävas sudden death-straffar.

Suddenstraffarna började med en felfri runda, där ytterbackarna Tariq Lamptey och Steven Sessegnon var självklara i sina handlingar. 3-3 inför straffrunda sju och den andra omgången i sudden. VM-spelaren Caicedo steppade fram och sköt visserligen hårt och bestämt men Maynard-Brewer gick åt rätt och håll och lyckades denna gång hålla bollen utanför mållinjen. Straffen var inte heller tillräckligt bra placerad för att det skulle vara några problem. Nu var det istället matchboll Charlton och fram steg Sam Lavelle, som också han gjort en klockren match. Han framstår inte som någon straffskytt (det är han inte heller) och har haft en tuff höstsäsong, där han för bara några veckor sedan petades av Ben Garner till förmån för två akademispelare. Nu syntes det en annan glöd hos Lavelle och så ball som han är så dunkade han in 4-3 genom ett vristskott rakt upp i nättaket och ett nu mera sällsynt firande på The Valley kunde ta vid. Charlton Athletic hade slagit ut Brighton och tagit klubben vidare till kvartsfinal i Ligacupen.

Efter match
Det finns ingen logik i att Charlton som lag svarar upp de röriga veckorna som varit och lördagens andra halvlek mot Bristol Rovers med att på allvar ta sig vidare från ett möte med Brighton i Ligacupen. Det är faktiskt bara förvirrande att sporten kan vara så här. Det är förståeligt att en match av den här digniteten, inför den här publiken och mot det här motståndet kan väcka en större motivation och koncentration än en vanlig ligaomgång mot Cheltenham – det är mänskligt. Men att det ska vara sådan stor skillnad i glöd och utförande hos spelarna är anmärkningsvärt. Mjukglassarna till pannben som syntes i lördagens andra halvlek gick bara några dagar senare inte att skymta. Nej, trots att vi just i detta nu befinner oss mitt i en riktig skitsäsong, som på många sätt redan är över, så går det inte att samtidigt bli otroligt glad för att klubben har lyckats med den här triumfen. Det är lite konstigt att uppleva en sådan känsla, när man samtidigt upplever motsatsen på något sätt. Hatten är avlyft för hela laget och den insats som de bevisligen kunde mäkta med att genomföra mot det mest beprövade motståndet hittills den här säsongen.

Charlton: Maynard-Brewer; Inniss, Lavelle, Ness; Chin, Dobson (c), Fraser (Forster-Caskey 75), Sessegnon; Rak-Sakyi, Leaburn (Aneke 63, Stockley 67), Payne (Blackett-Taylor 63)
Ej använda avbytare: MacGillivray, Mitchell, Morgan, Kirk, Campbell

Brighton: Steele, Lamptey, Dunk (c), Colwill, March, Gross, Lallana (Trossard 62), Enciso (Mitoma 46), Undav (Ferguson 79), Calcedo, Gilmour (Estupinan 62)
Ej använda avbytare: McGill, Veltman, van Hecke, Sarmiento, Moran

Straffar: Pascal Gross 0-0 (miss), Jayden Stockley 0-0 (miss), Leandro Trossard 0-0 (miss), Jake Forster-Caskey 1-0, Evan Ferguson 1-1, George Dobson (räddning), Lewis Dunk 1-2, Jesurun Rak-Sakyi 1-2 (räddning), Solly March 1-2 (miss), Corey Blackett-Taylor 2-2, Tariq Lamptey 2-3, Steven Sessegnon 3-3, Moises Caicedo 3-3 (räddning), Sam Lavelle 4-3.
Domare: Thomas Bramall
Publik: 17,464 (6,262 from Brighton)

COYA!

TV: Charlton slog ut Brighton efter dramatisk straffläggning