2021-12-11 16:00

Charlton - Cambridge
2 - 0

Charlton – Cambridge United 2-0

Trots en, i jämförelse med matchen mot Ipswich, inte lika bra spelmässig insats lyckades Charlton ta sin tredje raka 2-0 seger, denna gång mot Cambridge United på hemmaplan.

Av förklarliga skäl gjordes det inga radikala förändringar i startelvan. Något vi i hög grad välkomnar. Under förra säsongen skiftades det hejvilt mellan startspelare och spelsystem under en i stora delar hackig säsong och under Nigel Adkins styre under hösten ändrades det febrilt i startelvan för att hamna på rätt väg. Nu kan vi för första gången på länge börja se kontinuitet i klubbens elva.

Craig MacGilivray stod i målet och fick trion Sean Clare, Jason Pearce och Akin Famewo framför sig. Ben Purrington fortsatte i vanlig ordning på vänsterkanten och Jonathan Leko fick samma uppgift till höger, där han roterade ut DJ Jaiyesimi från förra omgången. Centralt blev det Alex Gilbey, George Dobson och Elliot Lee med fördelat ansvar, och längst fram ställdes Jayden Stockley och Conor Washington upp. Samtidigt som en mer tydlig startelva börjar sätta sig, så har en del spelare svårt med få ligaspel. Ben Watson lämnar sällan bänken. Likaså Albie Morgan. Charlie Kirk och Harry Arter fanns inte ens med i matchtruppen. Den förstnämnde värvades från Crewe i somras och där lär det fortfarande finnas en plan som inte riktigt satts i verket än. Men Harry Arters inlånade framtid från Nottingham är det nog ett par aktörer som har börjat fundera över.

Lagen ställde upp så här:
Charlton: MacGillivray; Clare, Pearce (c), Famewo; Leko (Jaiyesimi 70), Gilbey, Dobson, Lee, Purrington (Souaré 73); Stockley, Washington.
Ej använda avbytare: Henderson, Elerewe, Watson, Morgan, Davison.

Cambridge: Mitov; Williams, Okedina, Iredale, Dunk (Lankester 88); Digby (c), Weir (Knibbs 77); Smith (Worman 90+4), May, Brophy; Ironside.
Ej använda avbytare: McKenzie-Lyle, Masterson, McConnell, Yearn.

Första halvlek
Vi gör ett snabbt hopp framåt i den här matchen för den första halvtimmens speltid var ingen höjdare. Charlton försökte etablera någon form av spel med boll som inte bet på Cambridge. Motståndarna hade samtidigt svårt att ta sig igenom på sista tredjedelen, även om de lyckades bäst med det av lagen vid denna tidpunkt. Joe Ironside hade en halvchans som inte fick vara med i höjdpunktspaketet och Sam Smith sköt tätt utanför MacGilivrays stolpe i 28:e.

Det var därför lite oväntat (och/eller orättvist?) att Charlton snodde åt sig ledningen i 30:e minuten. En underbar boll krossades ut mot Leko på högerkanten, som under hela matchen igenom hade två spelare mot sig. Leko lyckades inte rycka förbi för ett inlägg men spelade istället bakåt till Gilbey som lämnats fri och kunde sätta in ett inlägg mot boxen. Inlägget satt perfekt på Washingtons högerfot och med två touch, mottagning och skott, smög Washington in med ledningsmålet genom ett skott i bortre hörnet. 1-0 (30).

Skönt med ett ledningsmål men det påverkade resultatet mer än matchbilden. Charlton fick vid ett par tillfällen offra sig i eget straffområde när det slarvats med boll eller i närkamper. Det var alltså ingen klockren halvlek från Charlton då man haft svårt att spela till sig målchanser och stundtals legat för långt ifrån Cambridgespelarna. Washingtons mål gjorde att pulsen var stabiliserad när man gick till pausvila efter en halvlek som avslutades med att Stockley och Paul Digby gruffade rejält sedan Jason Pearce fått en armbåge i nyllet.

Andra halvlek
Andra halvan blev en roligare match att titta på. Det svängde friskt åt båda håll och bjöds på mer i chansväg. Washington spelade med självförtroende när han i 47:e fixade fram en hörna mot tre försvarare och bland annat trixade sig förbi en av dem. I 52:a följdes sedan ett fint kombinationsanfall på vänsterkanten upp med ett inlägg från Lee som den förre Charltonspelaren Dimitar Mitov boxade ut till Leko, som förvaltade andrabollen med att skjuta rakt på ur dålig vinkel. Ingen utdelning för Charlton här och då svängde det åt andra hållet.

Inom loppet av tio minuter tvingades MacGilivray till två kvalificerade räddningar som höll kvar poängen åt The Addicks. Först tvingades han dyka och rädda ett tungt avslut från Adam May, sedan han fått ett instick när Cambridge tog sig fram på vänsterkanten. Sedan, i 68:e minuten, stod MacGilivray för matchens räddning när Cambridge hade behövt kvittera om de ville ha någon poäng med sig. Sam Smith fick ett snyggt instick mellan mitt- och ytterback och hamnade fri med MacGilivray, som hann ut och göra sig tillräckligt stor för att få en tå på Smiths avslut. Det var vid denna tid fördel Cambridge som tog sig allt närmre en kvittering. Omställningsläge för Charlton saknades däremot inte när Cambridge tappat boll och inte förvaltat sitt anfall. Samtidigt gjordes byten på de ben som började tröttna. Leko och Purrington gick ut mot DJ och Papa Souaré.

I 78:e var Cambridge oerhört nära att kvittera och det skulle väl bli deras sista ordentliga chans. May slog en underbar långboll på yta bakom Famewo och där fanns inte heller Souaré för att täcka upp. Smith löpte sig fri ännu en gång men avslutade denna gång med en petning, eller lite lätt lyftning, som studsade utanför bortre stolpen. Smith ville få det till hörna och om så är fallet så gjorde MacGilivray en ny avgörande räddning. Samtidigt kanske Smith skulle fokusera på att göra mål istället, för det borde han ha gjort efter alla sina möjligheter. Han får motsvara Cambridge version av Adam Campbell i Gateshead som vi stötte ihop med i FA-cupen.

När motståndarna ändå haft sina chanser och Charlton inte lyckades etablera något spel blev det nervigt mot slutet. Det fanns trots allt en 1-0 ledning att slå vakt om och det skulle man också lyckas med. Likt förgående match mot Ipswich skulle ett 2-0 mål leta sig in mot slutet och säkra poängen. Ett anfall byggdes upp till vänster och Lee släppte ut till en överlappande Souaré. Inlägget följde och studsade via en oförberedd Stockleys knän till en fri Washington, som gjorde en dragning med högern och la in 2-0 (89) med vänstern. Matchen stängd och seger för Charlton. God natt.

Efter match
Nja, det flöt kanske inte på lika eftersträvansvärt som under tisdagen mot Ipswich men det kan man kanske inte heller begära. Det blev likväl ett identiskt resultat och tre nya poäng till The Addicks, som för första gången nu tillhör lagen på den övre halvan den här säsongen. Att vinna matcher när det inte heller klickar klockrent är också en styrka som krävs om man vill hamna topp sex i tabellen. Därför får man snarare vända på insatsen och se styrkan i att Charlton hittade en väg att komma undan med en 2-0 seger mot ett bra Cambridge United, som inte bör ha några problem att stanna kvar i divisionen om de fortsätter att stå upp så här bra.

Det var kanske inte den snyggaste vinsten men det ändå många som gjorde det väldigt bra i Charlton. Därför var det inte helt lätt att dela ut poäng denna omgång heller.

Omgångens poäng
3p – Craig MacGilivray: Har varit bra under lång tid men har i konkurrens av andra lysande stjärnor inte hyllats med särskilt många poäng. Denna omgång fick dock MacGilivray verkligen skina i en match som slutade med seger. Cambridge bjöd på en hel del lägen som han fick något att göra på och under ställningen 1-0 i andra halvlek får man säga att det är MacGilivrays ingripande som håller ledningen intakt för Charlton. Vi alla vet hur viktigt det är med en sista utpost som just kan kliva fram i de stunderna och det gör ”Macca” bra.

2p – Conor Washington: Nu har vår käre Washington prickat någon topp i sin formkurva. Han hyllades för sin arbetsinsats mot Ipswich som inte gav något mål. Denna gång höll insatsen minst samma klass och nu fick han fira det med två direkt avgörande mål för matchens utgång. Vi såg han i en liknande form under våren och det är bara att få ut så mycket av den som möjligt medan den fortfarande håller i sig.

1p – Akin Famewo: I en bra försvarslinje syns Akin Famewo mest för omgången. Gör möjligtvis inte bättre saker än Sean Clare men han är så självklar i sina handlingar på planen att de sticker ut i en sådan här match. Försvarade bra mot Ironside och Smith när han ibland blev utelämnad med någon av dem. Knappt sett en försvarare som kan hålla undan en motståndare som Famewo gör.

COYA!