Charlton - Cardiff 1-1
Bam! En tidig nyårsraket fyrades av av Gudmundsson i matchens 88e minut och ett Charlton som fightats med tio man mot hela Cardiff, plus domaren, fick en mer än välförtjänt kvittering till matchens slutresultat 1-1. Alla tvivlare på Charltons kapacitet i år, inklusive undertecknad, fick ett kvitto på att när The Addicks ställs inför utmaningar så är man som bäst!
Charlton som dras med en del skavanker ställde denna gång sitt färska målvaktslån från Oldham, Neil Etheridge, mellan stolparna istället för reservkeepern Pope. En annan som har efterhängsna skadeproblem är killern Vetokele som fick börja på bänken och Tucudean fick vikariera tillsammans med Harriott. Kapten Jackson var tillbaka på mitten.
Matchen började trevande. Cardiff hade respekt för Charlton tycktes det. Och Charlton visade samma respekt tillbaka. Det man förväntar sig av ett hemmalag hände inte och Cardiff började så smått våga sig på att ta över. Ett initiativ som omedelbart fick utdelning. Cardiff tog ledningen när Adeyemi fick bollen omarkerad i straffområdet och nickade den förbi den utlämnade Etheridge.
Charlton var inte inne i matchen och Cardiff vittrade ett tidigt matchavgörande innan Charltons mittback Ben Haim började tröttna och tog tag i matchen på egen hand och drev bollen ensam genom hela motståndarlaget innan han passade fram Tucudean som dessvärre inte kunde förvalta möjligheten. Men det initiativet blev liksom ett uppvaknande för Charlton, eller för vulkanen kanske man skulle kunna säga med tanke på vad som komma skulle. Charlton hade till nu varit en knapp halvtimme på defensiven.
I sin iver var det ändå svårt för Charlton att ta över och man slogs effektivt ner av sin egna möjligen frustrerade anfallare Harriott som kom sent in i en situation och sparkade ner Noon i Cardiff. Domslutet gick inte att diskutera. Charlton var nu inte bara i spelmässigt underläge utan även nere på tio man. Vad man inte visste var att man även skulle få domaren på motståndarsidan. Men vulkanen hade börjat ryka.
Andra halvlek skulle visa Charlton från sin bästa sida. Ett lag som på något sätt fick allt emot sig i första halvlek skulle visa annandagens publik på the Valley en annan spirit än den man vanligen besjunger denna tid på året! Att man inte kunde räkna med domare Russell visade sig när Tucudean blev fälld precis när han skulle sätta bollen i Cardiffs nätmaskor och denna solklara målchans endast resulterade i en varning på motståndaren.
Frisparken tog Gudmundsson som drog runt muren i ribban. Det var inte det sista vi skulle få se av islänningen. Det fanns det fog för varningar för ett kommande utbrott. Charlton tog nämligen över händelserna helt. Redan i anfallet efter hade Gudmundsson ytterligare möjlighet innan Tucudean var decimeter från att få bollen i mål. Faktum är att vi hade alla börjat jubla när Cardiff fick bort bollen på mållinjen av en försvarare från ingenstans.
Peeters gjorde sitt till för att hjälpa på offensiven genom att gå ner på trebackslinje med Solly upp på mittfältet och nya krafter byttes in med Vetokele och Onyewo i stället för Gomez och Jackson. Publiken på the Valley stod upp och eldade på en heroisk offensiv man sällan skådat. Återigen klev domaren in och dömde bort en solklar straff för Charlton när bollen räddades med arm av Cardiffspelare. Mer tändvätska. Lava sågs rinna utför Charltonbergets sidor.
Två minuter kvar. Då hände det! Vulkanen fick ett våldsamt utbrott. Gudmundsson drog till bollen från mitt på Cardiffs planhalva rakt upp i målvaktens högra kryss! Årets mål! Helt otagbart och kvitteringen var vid detta läget mer än rättvis. 1-1 kunde, borde, sedan ha blivit 2-1 när Vetokele fick ett gyllene tillfälle på stopptid. Med målet fritt var det bara att sätta dit bollen som dock studsade till olyckligt för anfallaren i skottögonblicket och gick över.
Matchen slutade oavgjort. Föga ovanligt denna säsong. Men om man bara kan återkomma med samma figtinganda i kommande match mot Ipswich, som snuvade oss på övertid senast, så borde det finnas möjligheter att avancera i tabellen på det nya året.
