Charlton - Crewe2 - 0
Charlton – Crewe 2-0
Charlton lyckades med vad efterfrågan krävde. The Addicks tog hem segern och säsongens första trepoängare på the Valley, i en fart- och chansfylld match mellan två törstiga lag.
Det gjordes en mindre spelarförening och en större taktisk justering till denna omgång. Den mindre spelarförändringen var att George Dobson inte syntes till i matchtruppen och han ersattes av Conor Washington som återvände till startelvan. Den större taktiska justeringen var att formationen förbyttes från 4-3-3 till 4-4-2. Ett typiskt drag, och klokt i detta fall, när säsongen inte inlett som förväntat och poängen faktiskt måste börja trilla in. Sedan känns det sällan bra att så här tidigt förändra en formation då det trots allt är 4-3-3 som varit tanken inför säsongen och som praktiserats på försäsongen.
Nåväl. Lördagens Charlton och motståndarna från Crewe ställde upp med följande lag:
Charlton: MacGillivray; Matthews, Inniss (Elerewe 63), Famewo, Gunter; Jaiyesimi (Clare 80), Watson, Morgan, Kirk (Lee 76); Stockley (c), Washington
Ej använda avbytare: Harness, Pearce, Blackett-Taylor, Davison
Crewe: Jaaskelainen; Adebisi, Offord, Thomas, McFadzean (Griffiths 83); Lundstram, Murphy (c); Knight (Ramsay 66), Ainley, Finney (Porter 66); Mandron
Ej använda avbytare: Richards, Daniels, Sass-Davies, Johnson
Första halvlek
Det tog bara två minuter in i matchen innan Charlton visade upp ett spel som lovade gott. Ett långt inkast gjorde att Charlton kunde bita fast bollen högt upp och genom bra andrabollsspel vann man tillbaka den snabbt när man blivit av med den tillfälligt. Morgan startade en andravåg av anfallet i fråga och hittade Stockley, som fick fast bollen och måttade ett inlägg mot bortre stolpen. Där hivade Ryan Inniss fram sin panna, men Crewes målvakt, Will Jääskelainen hade hunnit göra sin sidledsförflyttning och stötte bollen till hörna. Stockley hade senare ett nytt läge men det fick se sig blockerat av en försvarare.
Till en början var det en halvlek med stundtals spelmässigt jämna kvaliteter på mittplan. Däremot kändes Charlton hetare när de begav sig till anfall. Crewe försökte att kombinera sig fram men det ledde inte riktigt hela vägen fram och de mesta anfallen rann ut i sanden. När Charlton fick igenom ordentliga anfall och Crewe inte, blev det naturligt att Charlton fick mer energi och kändes tyngre i sina aktioner.
Med tio minuter kvar av första halvlek var det Charlton som lyckades mobilisera mest kraft framåt. Ett mål låg i luften och trots att det inte var någon överraskning när det kom blev det en otrolig lättnad. Det rullades upp ett anfall på vänsterkanten där Charlie Kirk höll i bollen för att kunna släppa ut en passning i fart till en överlappande Chris Gunter. Den vikarierande vänsterbacken tog det lätta och rätta beslutet att få iväg ett vänsterinlägg på ett tillslag. Gunters vänsterfot fungerade optimalt vid det här tillfället och inlägget gick perfekt mot bakre stolpen, dit DJ Jaiyesimi tog sig med fart och vräkte in 1-0 (36) bakom Jääskelainen. En försvarare fanns på plats men det är svårt att försvara sig stillaståendes mot inlägg när Jaiyesimi fyllde på som han gjorde.
Ett viktigt ledningsmål var det men det kunde blivit kortvarigt. Direkt efter avspark uppträdde Charlton så där klassiskt okoncentrerat och Crewe kom till anfall där Callum Ainley fick iväg ett tungt avslut som MacGillivray bara kunde stöta till hörna.
Tur var det då att utökningen kom bara fem minuter efter ledningsmålet. En avgörande glidtacklingsbrytning av Gunter blev till en perfekt passning till Jaiyesimi, som i sin tur hittade Washington med en längre boll från egen planhalva. Från att Crewe nästan fått friläge hade nu Charlton en omställning där man kom två mot två. Washington tog in passningen och var sedan snabb med att förse Stockley med en smekande djupledspassning. Stockley utnyttjade bollens fart, fick Jääskelainen ur balans, rundade honom lite lätt och sköt in 2-0 (41) till Charlton.
Andra halvlek
Det fanns mycket att skriva om i den första halvleken och med facit i hand var nu målen avklarade för dagen. Det skulle dock finnas minst lika mycket att kommentera under de återstående 45 minuterna och känslan var att tempot skruvades upp en nivå till.
Crewe gjorde vad de kunde för att komma närmre. Callum MacFadzean sköt från distans och inhoppande Chris Porter hade en nick från nära avstånd efter hörna. MacGillivray räddade det ena läget och Albie Morgan hade placerat sig rätt på mållinjen för att neka det andra.
Vidare kunde det blivit fler mål i andra änden när Gunter var sugen på avslut och sköt över två gånger om. Ett av skotten kom stenhårt utifrån och ven precis över ribban. Sedan hade Conor Washington lite av ett fritt skottläge men Jääskelainen kom ut bra och Washington curlade sitt avslut utanför. Senare gjorde även Jääskelainen matchens räddning när han bara kunde bara flaxa med nävarna för att hålla en nick från Stockley utanför mållinjen. Stockley serverades ett perfekt inlägg av Matthews, som hade E6:an ute till höger, och Stockley uppträdde som vanligt starkt i straffområdet där han får till avslut med försvarare klistrade runt sig.
Andra halvlek blev kortfattat nedskrivet men det som ska förmedlas är att det fanns gott om målchanser för båda lagen och att siffrorna hade kunnat vara större.
Efter match
Med förväntningen att det skulle bli en match med nerver, ångest och riskminimerande så blev det verkligen den raka motsatsen. Det syntes inte att det var två lag med endast en inkasserade poäng vardera som ställdes mot varandra. Båda lagen var hade mycket fart under benen, var kreativa och gick till offensiven. Så pass mycket att det stundtals blottades en del bakåt, vilket öppnade för chanser åt bägge håll.
Efter många rader av negativitet den senaste veckan finns det nästan inget att kritisera denna helg. Kanske går det att anmärka på den mängd chanser som Charlton ändå släpper till. Det hade varit skönt om det varit något mer stängt i defensiven och Craig MacGillivray hade en del att göra, det ska sägas. Samtidigt kunde man kanske förvänta sig det då Crewe också är ett lag i behov av poäng och därför börjar bli mer desperata att ta sig framåt. Mikael Mandron är också en vass forward som kommer till sina lägen i varje match. Surt för Crewe att varken få med sig en poäng eller ett mål framåt med de lägen som man ändå skapar. Faktum är att de hade fem avslut på mål, bara ett mindre än Charlton som hade sex.
I laget ska vi hylla det mesta. Craig MacGillivray fick hålla sin andra nolla och fortsatte göra fina räddningar denna helg. Förra veckan gnällde undertecknad på ytterbackarna och det verkar som att de förstod svenska. Denna helg var de en fröjd att skåda med mycket fart, överlappande och inlägg till boxen. Mittförsvaret hade en del att göra och stod upp bra trots ett oförberett byte mellan Inniss och Elerewe. Mittfältet hade väldigt bra balans och tydligt fördelat ansvar mellan Morgan och Watson. Den sistnämnde stod för lugnet och värderingarna, medan den förstnämnde var motsatsen med iver och improvisation. DJ Jaiyesimi ute till höger gör kanske sin starkaste insats i Charltontröjan och Charlie Kirk kommer mer och mer. Sedan fungerade väldigt mycket bättre för anfallarna när Stockley nu inte blev alldeles för själv och isolerad. Även här var det en tydlig rollfördelning där Stockley är uppspelspunkt och Washington hela tiden ligger på rulle för att sticka på djupet. Fotbollen såg enkel ut denna helg och jag vet i f*n om inte fotbollen är som vackrast då. Till sist ska det sägas att inhopparna var på spelhumör och det såklart var speciellt kul för Elliot Lee att göra debut så tätt inpå sin ankomst.
Omgångens poäng
3p – Jayden Stockley: Fullständigt monstruös. Förlorar som vanligt knappt en duell och fick nu även fram bollen till en medspelare när han och Washington jobbade mycket närmre varandra. Rundar snyggt målvakten för att lägga in det viktiga 2-0 och hade bud på fler genom sitt spel i boxen.
2p – Diallang Jaiyesimi: Ja, kanske var det DJ:s bästa match i Charltontröjan som sagt. Hade mycket fart och spring vilket hela tiden hotade Crewes defensiv. Gjorde välförtjänt mål och visade där en mer uppoffrande sida i straffområdet som vi inte sett tidigare. Trots en mycket bra insats är känslan att han kan utmana och ta sig förbi sin ytterback ännu mer.
1p – Chris Gunter/Adam Matthews: För andra gången i världshistorien frångår jag min princip och låter två spelare dela på en poängutgivning. Denna gång känner jag att det blev för svårt att särskilja ytterbackarna åt vem som förtjänade det mest. Chris Gunter gör en av sina bättre matcher i Charltontröjan och var mer offensiv än någonsin. Hans precis vänsterinlägg betydde 1-0 och han hade bud på att själv göra mål. Adam Matthews tog sig samtidigt fram som ett ånglok på andra kanten genom ständiga löpningar och han stod för de svepande inläggen som gav Stockley möjligheter i boxen. Ytterbackarna var två spelare som uppenbarligen gynnades av formationsbytet och som nu hade närmre till samarbete med yttrarna framför sig.
COYA!