Charlton deklarerar krig mot supportrarna
Sällan har det skrivits så mycket om Charlton i engelsk och internationell media som nu. Tyvärr är det inte klubbens framgångar på planen utan misskötseln av klubben och det diktatoriska styret. Charltons supportrar har nu fått nog då de utan resultat har försökt påkalla en konstruktiv dialog med ledningen i närmare två år. När supportrarna går från ord till handling då ledningen inte lyssnar har ledningen svarat med hot om rättegångar, bestraffningar med mera. The declaration of war is a fact!
Charlton Athletic är för många en liten oansenlig klubb i sydöstra London. Om det inte hade varit för klubbens smått otroliga prestation i Premier League mellan 2001 – 2007 hade förmodligen kunskapen om laget i Sverige varit näst intill obefintligt. Med mycket små medel och näst intill okända spelare lyckades lagets dåvarande manager Alan Curbishley hålla laget kvari i högsta ligan. Genom att inte leva över sina tillgångar lyckades klubben dessutom med konststycket att gå med vinst år efter år. Detta medförde att FA använde Charlton som en blueprint för andra fotbollslag hur man skulle sköta en fotbollsklubb.
Curbishely avgick efter säsongen 2006 och säsongen efter degraderades de till The Championship för att bara två år senare degraderas till League One. 2011 senare missade de play-off till Championship efter att ha förlorat på straffar mot Swindon men 2012 vann de ligan med ett helt nytt lag, hela 19 nya spelare togs in i laget inför säsongen 2011/2012. Trots detta lyckades de under den fd spelaren Chris Powell vinna ligan med flest poäng i hela Europa, 101 poäng!
Trots näst intill obefintlig budget att köpa nya spelare för var laget nära att nå en kvalplats säsongen efter. Den främsta anledningen till den snåla budgeten var att klubbens dåvarande ägare ville sälja klubben. Under flera år ryktades det om allt från östasiater, shejker från emiraten till moguler i USA. När så det plötsligt tillkännagavs i januari 2014 att den belgiske mångmiljardären Roland Duchatelet hade köpt klubben möttes det med stor förvåning men försiktig optimism. Han hade i och för sig en obskyr hobby att samla på fotbollslag runt om i Europa, många av dem av medelmåttig kvalitet, men ägde i alla fall ett namnkunnigt lag, Standard Liege.
Då kunskapen hos gemene man, inklusive mig själv, om belgisk klubbfotboll är relativt begränsad övergick ägarskapet av Standard Liege snart från positivt till starkt negativt. Anledningen var hans sätt att sköta klubben och hur han bemötte supportrarna. Detta skapade en stark oro hos supportrarna i Charlton och de skulle snart bli varse om att händelsena i Standard Liege inte var en engångsföreteelse. I mars 2014, bara två månader efter att han köpte Charlton, fick Chris Powell sparken efter att han hade vägrat Duchatelet påverka laguttagningen i flera matcher. Och Powell var bara den första i raden av många.
Även om det sparkas managers till höger och vänster i många lag skall man vara medveten om att Charlton hade 2,5 managers mellan 1982 – 2006 (1991 – 1995 delades managerskapet mellan Steve Gritt och Alan Curbishley). Sedan har det varit turbulent med 12 managers på 10 år men mest svajigt har det varit efter Duchatelet köpte klubben januari 2014. Hela 6 managers på litet drygt 2 år! Många har frågat sig hur klokt detta beteende detta har varit men klubbens VD, Katrien Meire har återkommande försvarat sig med att resultaten har förbättras varje gång. Lustigt nog återfinns Charlton för närvarande näst sist i tabellen i The Championship.
Successivt började det mullra i supporterleden då den nya ägaren inte tillförde något till laget utan använde den som en av brickorna att byta spelare mellan de klubbar han ägde runt om i Europa. När det var uppenbart att de förstärkningar som klubben behövde inte köptes för att kunna hävda sig i kampen om en Premier League-plats (vilket var Duchatelets uttalade mål när han köpte klubben) framgångarna på planen uteblev, unga spelare från akademin såldes innan de blivit bofasta i A-laget och man hade svårt att hålla reda på vem som var lagets manager hade supportrarna fått nog. Representanter från olika supportergrupperingar sökte kontakt med ledningen för att diskutera klubbens framtid men de fick kalla handen, ledningen var inte intresserad av att föra några sådana samtal.
Under hösten samordnades supporterklubbarna under samlingsnamnet CARD, Coalition Against Robert Duchatelet. Initialt gick det litet halvknackigt då många supportrar tyckte att ansatsen var en överreaktion men den 30 december brann det till ordentligt när Katrien Meire, klubbens VD, deltog i en irländsk talkshow. Enkelt uttryckt kan man säga att hon gjorde nog alla fel man kan göra för att reta upp dem som betalar hennes lön. Hon kallade supportrarna för kunder, hon idiotförklarade dem när de uttryckte att det var deras klubb trots att biljettintätkterna bara stod för en tredjedel av klubbens intäkter (det krävs ju ingen Einstein för att räkna ut att de övriga två tredjedelarna aldrig kommer att trilla in om inte den första gör det) samt att hon ansåg att ”kunderrnas” beteende med att uttrycka sitt missnöje, dvs bua, skrika var ”weired”.
Nu tog protesterna fart och VD:n krävdes på en ursäkt för sina uttalanden i samband med ett möte med ”Fans Forum”, den enda kontakten som upprätthålls med supporterrepresentanter. Istället för att göra en pudel försvarade hon sitt agerande och förklarade att hon menade ”weired” som ”unique”, trots att den betydelsen inte finns i det engelska vokabuläret. I ett tidigare möte med Fans Forum i november passade hon på att deklarera att en undersökning som nyligen hade gjorts, ingen vet fortfarande vilken undersökning hon relaterar till, visade på att det bara var 2 % av supportarna som var missnöjda. Den efterföljande TV-sända hemmamatchen mot Ipswich viftade ca 10 000 av åskådarna med små plakat där det stod ”Jag är en av 2 %”. Charlton skulle således ha cirka en halv miljon supportrar, inte illa!!!
I år har protesterna från CARD eskalerat men hela tiden sett till att inte ta till några oegentligheter utan protestera på ett fredligt sätt. Då man anser att VD är en nickedocka full av lögner har Pinocchio-masker använts flitigt. Inför den TV-sända hemmamatchen mot Middlesbrough arrangerades ett begravningståg med en kista (1905 – 2016) där många supportrar deltog i sorgemarchen till arenan och kistan ställdes ned. I början av matchen slängdes hundratals svartvita badbollar in på planen vilket fick domaren att avbryta matchen en stund. Detta tilltag kan naturligtvis anses som moraliskt förkastligt men knappast brottsligt. De supportrar som anlände tidigt till arenan möttes av följande inte särskilt vänliga meddelande på jumbotronen.
Det kan tyckas som en försmädlig nesa för klubbens ledning att i direktsändning hånas både på läktare och av kommentatorerna men den här ledningen är värkligen ”unique in a weired way”. Dagen efter matchen svarade klubben genom ett ”Statement” på klubbens hemsida som förutom att innehållet var rent förkastligt för en relation med sina ”kunder” men som dessutom var så språkligt miserabelt att klubbens kommunikationschef valde att avgå med omedelbar verkan, hon hann vara anställd i 46 dagar. I sitt anförande, som saknar avsändare, frågar sig klubben bla hur supportrarna tror att någon vill köpa klubben när de riskerar degraderas till League One. Då skall man veta att det finns en seriös köpare, som företräds av en tidigare direktör i klubben, som under det senaste halvåret har försökt att få till ett möte med Duchatelet men mötena har hela tiden med mycket kort varsel ställts in. I samma anförande beskrivs ett möte mellan representanter för supportrarna och Duchatelet, något sådant möte har dock aldrig ägt rum.
Nyligen anordnade klubben ett VIP-möte för klubbens största sponsorer med målsättningen att de skulle förnya sina sponsringar till nästa säsong och helst utöka dem rent ekonomiskt. Alla sponsorer förutom en var bjudna om man skall vara riktigt noga. Ett dataföretag hade klätt ut sig till Pinnochios under matchen mot Middlesbrough och filmades flitigt under direktsändningen. CARD hade bearbetat samtliga sponsorer före matchen och sakligt argumenterat varför de inte borde förnya sina sponsringar vilket gav resultat, bara tre sponsorer dök upp och de möttes av stora anslag som spelade an på det sätt som supportrarna behandlas. Redan tidigare har nya sponsorer hoppat av efter att de mailbombats av supportrar som deklarerat att de kommer bojkotta företagen och sprida bad-word-of-mouth på alla tänkbara sociala medier.
Hur som helst, nu trodde nog många att ledningen hade tagit sitt förnuft till fånga och skulle påbörja ett samarbete med supportrarna i linje med ”if you can’t beat them, join them”. Istället kom klubben med ett nytt ”statement” i förrgår där man bla anför supportrarnas dåliga uppträdanden och att det är olagligt med vissa aktiviteter som förekommit, tex pitch invasion. Även den mest partiska i målet måste nog medge att det aldrig har förekommit under matchen mot Midddlesbrough (vilket är den matchen som det relateras till) då det är omöjligt att beskriva en virrpanna på planen som en invasion.
Man passar också på att lyfta fram det tumult som förekom borta mot Crystal Palace. Även här rör det sig om en kraftig överdrift, en överförfriskad herre gav Crystal Palace's maskot en rak höger och omhändertogs direkt av polis på plats. Artikeln fortsätter med att beskriva hur de i samarbete med New Scotland Yard kommer att granska alla CCTV för att säkerställa att alla huliganer kommer att ställas inför rätta och krävas på böter. Kort sagt, klubben har deklarerat krig mot sina supportrar!
Som ni kanske förstår är ovan beskrivning bara en kort sammanfattning av allting som har hänt de sista två åren men ger er förhoppningvis en bild av de galenskaper som förekommer i Charlton. Utvecklingen är dock oerhört skrämmande, liknande har hänt tidigare i andra klubbar och kommer med stor sannolikhet att hända igen i andra klubbar. Oavsett vilka klubbar vi håller på måste vi förena oss i kampen mot dem som vill förstöra det vi alla här är besatta av långt in i våra själar, fotboll. Om du anser att klubbarna tillhör supportrarna vore det tacksamt om ni ville fylla i en mycket enkel petition.
En kvarvarande frågeställning som gnager i mitt huvud är, hur kan kunder betraktas som huliganer?
