Charlton - Fleetwood0 - 0
Charlton - Fleetwood 0-0
Bollen ville sig inte in från något håll när Charlton tog emot Fleetwood under lördagen.
Matchen mot Fleetwood Town på The Valley bjöd inte på några roliga överraskningar. Matchen slutade mållös, 0-0, och fortsatte då på den inslagna tråkiga räls som inledningen på League One följt så flitigt, under seriens första månad. Nej, de är inte alltid lätt att skriva en rapport om en match, speciellt inte när det är en tråkig sådan med ett tråkigt motstånd och ett tråkigt resultat som följd.
Hur som helst, en förändring gjordes i laguppställningen jämfört med senast, Mark Marshall startade och Albie Morgan bänkades. Därtill förändrades också formationen till 4-4-2 från 3-5-2. Ingen av dessa har gjort något märkbart utslag än, vilket bara är ett bevis på att Charlton inte är färdiga som lag.
Charlton: Phillips, Solly (c), Bauer, Sarr, Page; Marshall (63), Pratley, Bielik, Aribo (77); Grant, Taylor.
Avb: Steer, Pearce, Dijksteel, Vetokele(63), Lapslie, Morgan, Ajose.
Fleetwood: Town: Cairns, Coyle, Holt, Eastham, Burns, Evans (83), Madden (90+2), Morgan, Hunter, Marney, Husband.
Avb: Jones, Dempsey, Grant, Long(83), McAleny(90+2), Bolger, Sheron.
Första halvlek
Det var Charlton som startade bäst denna lördagseftermiddag´. Redan efter 60 sekunder hittade Lyle Taylor och Karlan Grant inspiration och genom lite kombinationsspel fick Taylor ett läge som blockades från nära håll. Detta fylldes på med att Patrick Bauer försökte skjuta bollen med huvudet två gånger och Mark Marshall testade med högerfoten. Samtliga försök resultatlösa.
I minut 24 kom The Addicks bästa chans när en för dagen pigg Lewis Page hittade Lyle Taylor, som motade ett hårt inlägg mot Karlan Grant i boxen. Först på bollen kom dock motståndarnas Craig Morgan, men utan att få kontroll på den. Bollen gick åt fel riktning ur Fleetwoods synvinkel när den precis stack över Alex Cairns ribba.
När man inte har det rätta flytet med sig i dessa situationer, bjuds ofta motståndet in i matchen med att förr eller senare få sig en målchans. I minut 35 fick Fleetwood sin första heta sådana, när den gamle Manchester City talangen Ched Evans kom nära. Han hindrades i sista stund av Krystian Bielik, som för övrigt gjorde en bra match.
Andra halvlek
Akt två skulle inte servera några överglänsande målchanser. Taylor var på nytt pigg i början men utan att hitta målet och Ashley Hunter i bortalaget tvingade Dillon Phillips till en erkänd räddning i 56:e spelminuten. Bra för Phillips som än så länge hållit hårt i rollen som förstakeeper.
Nej, halvlekens största glädjeämne blev aldrig att någon i den röda tröjan lyckades spräcka målnollan eller att Darren Pratley nästan gjorde det med ett farligt långskott i minut 60. Den rubrik som fick flest leenden att sammanstråla samtidigt under gårdagens match var att Igor Vetokele gjorde sina första matchminuter för svärdet sedan säsongen 2015/16. Efter en idel utlåningar till belgiska ligan ska nu Vetokele på nytt bidra med sin snabbhet och finess. Ett fint tillskott om man blickar tillbaka hur de senaste veckorna sett ut.
Charlton var de laget som hade mest press under matchens sluttamp och man vaskade därigenom fram några möjligheter från Darren Pratley och Patrick Bauer. Tyvärr är sista scenen redan avslöjad i texten ovan då matchen slutade 0-0. Varken Pratley eller Bauer lyckades göra det där målet men man kanske ska vara mest glad över att det inte var tvärtom denna gången?
Efter match
Visst, Charlton har inte varit utspelade av någon motståndare såhär långt. Det är jämna, målsnåla kamper, som ofta bjuder på ett sent avgörande mål. Denna gången blev det inget sådant, vilket inte är särskilt förvånande när The Addicks i nuläget ser ganska uddlösa ut framåt. Å andra sidan sätter man helt stopp för ett Fleetwood som kom från en 5-0 seger mot Scunthorpe, något som ändå får ses som positivt i den gråaste dimman.
Det roligaste att ta med sig får fortsatt vara att Igor Vetokele gjorde comeback i Charlton, men tycker man de ämnet börjar bli långtråkigt kan man alltid glädjas åt att det kommer nya matcher och nya möjligheter att ta tre poäng. Eller, det roligaste var förresten att Joey Barton dök upp som tränare på The Valley. En fin gammal spelare, med lite för kort stubin som ur mina ögon var den mest intressanta beskådningen denna eftermiddag när han beträdde borta bänken som Fleetwoods tränare. Till och med när han inte ger Morten Gamst Pedersen en magsugare, eller när han sparkar ner Agüero eller när han gestikulerar hur stor näsa Zlatan har så tar han rampljuset, Joey Barton!
COYA!
