Charlton - Fleetwood3 - 2
Charlton - Fleetwood Town 3-2
Åter en ny seger när Charlton denna gång besegrade Fleetwood med 3-2.
Som inledning till en kommande lång natt med en väntande valvaka, på grund av det amerikanska valet, tog Charlton en ny seger och det var en tung sådan. Denna gång besegrades Fleetwood Town med 3–2 och Charltons segersvit fortsätter växa sig längre.
Till matchen satsades det denna gång på en 4-4-2 formation och fyra förändringar sedan matchen mot Portsmouth genomfördes. Ryan Inniss och Darren Pratley bildade ett stenhårt mittlås, Ben Purrington var tillbaka i startelvan och Albie Morgan fick lite oväntat chansen från start. En annan notis var att Ian Maatsen fick platsen som yttermittfältare istället för ytterback.
Charlton: Amos; Gunter, Pratley (C), Inniss, Purrington; Watson, Morgan (Matthews 72), Maatsen, Shinnie; Washington, Bogle (Aneke 76).
Ej använda avbytare: Maynard-Brewer, Williams, Maddison, Levitt, Smyth.
Fleetwood Town: Leutwiler, Edwards, Andrew, Connolly, Whelan (Camps 72), Burns, Duffy (Finley 78), Evans, Mulgrew, Coutts (C), McKay (Madden 55).
Ej använda avbytare: Cairns, Morris, Saunders, Holgate.
Första halvlek
Det låg ingen handbroms i när Charlton omedelbart tog kommandot i matchen. Full fart från start och ledningsmålet lät inte dröja. Efter två resultatlösa hörnor på rad, lyckades den tredje vara så pass bra slagen att Ben Purrington, kom i fart, och knoppade in 1-0 (4) framför Fleetwoods målvakt, Jayson Leutwiler. Purrington tackade för förtroendet att vara tillbaka i startelvan och visade direkt att Charlton är ett lag med självförtroende.
Charlton fortsatte att mala på och det var i stora drag hemmalaget för hela slanten. Laget låg på för en utökning av ledningen och det saknades definitivt inte chanser. Omar Bogle hade ett par möjligheter, Ben Watson testade en gång, och en för dagen pigg Purrington drog till med en volley som gick tätt över ribban. Anfallen anfördes av en rad fina instick och bra kantspel, där Albie Morgan och Ian Maatsen gjorde mycket nytta.
I minut 31 möjliggjorde en hög press från Morgan att, en framstötande, Chris Gunter kunde bryta på mittplan. Gunter hittade snabbt Bogle i ett bra offensivt läge, ifrån vilket den väldigt målsugne forwarden testade från distans. Avslutet räddades, men Leutwiler släppte en mycket undermålig retur som Conor Washington högg distinkt på och 2-0 var ett faktum. So far, so good, och det kändes som verkligen utan problem gick mot en ny seger.
En match har dock många ansikten och man skulle ändå få anledning att tugga lite på naglarna. Bara två minuter efter 2-0 hittade en långboll Ched Evans, som på egen förmåga reducerade matchen till 2-1. En snygg individuell prestation, där Evans visar upp en klockren mottagning och fin bollbehandling när han på ett förnedrande sätt vände runt Ryan Inniss och placerade in sitt första mål för dagen. En tillfällig bjudning tänkte nog många charltonsupportrar men en minut och en långboll senare var det helt plötsligt 2-2 och kvitterat. Ett inlägg från vänster nådde en stark Evans i boxen, som utan problem tryckte sig fram, framför Purrington, och gjorde sitt andra mål för dagen. Ben Amos sex matcher långa svit utan att ha släppt in mål, slogs snabbt sönder med två insläppta på två minuter – två mål som han, till sitt försvar, var helt chanslös på.
En halvlek som på många sätt sett så optimal ut, hade från ingenstans svängt från 2-0 till 2-2 och Fleetwood var helt klart med igen. 2-2 stod sig halvleken ut och lagen gick till pausvila med delad pott.
Andra halvlek
Det rådde inga tvivel om att Charlton var missnöjda med ur den första halvleken avslutats. Det rådde inte heller några tvivel om att laget, på de återstående 45, skulle förändra situationen till sin fördel. Särskilt länge på förändringen behövde vi inte heller vänta. Tidigt in i halvleken fick Albie Morgan bollen på sin högerkant. Morgan tog ett eget initiativ och drev bollen in i banan, väggspelade med Washington, tog sin i straffområdet och stötte ihop med ett klassiskt fälben från en Fleetwood-försvarare. Vår målfarlige Washington fick ansvar för straffsparken och smällde in 3-2 (50) i målvaktens högra hörn.
Efter det nya ledningsmålet slogs takten av någorlunda. Inte helt ovanligt då det kan uppstå frågetecken om man ska göra på som tidigare och riskera att blotta sig bakåt eller direkt börja stänga ytor och ge över initiativet till laget i underläge. Charlton saknade inte chanser att utöka ledningen ytterligare då både Washington och Bogle var på hugget, men samtidigt skapade Fleetwood en del bra lägen som gjorde att Amos fick visa sin kapacitet på nytt. Han gjorde en riktigt bra räddning när en nick, från Evans, tippades över ribban, och lite senare sträckte han ut sin fulla längd när han klarade ett lågt avslut, från Callum Champs, nere vid stolpen.
The Addicks sista möjlighet kom när inhoppande Chuks Aneke gjorde som han brukar. Han behandlade bollen väl, drev inåt med sina älgkliv och avslutade med ett hårt skruvat skott i Leutwilers högra stolpe. En insats som var värd att stänga matchen. Nu blev det inte så men Charlton höll undan ändå och plockade hem tre nya poäng.
Efter match
Ännu en bra match från våra röddresserade soldater. Vinsterna mot Wigan, Blackpool och Northampton boostade självförtroendet och de senaste två matcherna mot Portsmouth och Fleetwood visar att Charlton definitivt är ämnade för toppen redan den här säsongen.
Segern kändes länge solklar, trots den tydliga dippen i slutet på första halvlek. Defensiven var kanske inte lika klockren som tidigare men gjorde inte heller några anmärkningsvärda misstag. Ched Evans visade sin klass under några situationer och straffade Charlton när fokuset inte var hundraprocentig. Sedan var möjligtvis denna match den bästa sett ur ett offensivt-perspektiv. Många målchanser skapades och laget kunde gjort två-tre mål till.
Omar Bogle gjorde nog sin bästa match hittills och var hela tiden ett orosmoment. Tyvärr lossnade inte målskyttet denna gång heller, men Lee Bowyer verkar vara fast bestämd med att Bogle har en plats i startelvan. Konkurrensen hårdnar dock helt klart när Aneke kommer in och ställer till med så mycket problem som han gör på 15 minuter, varje match. Måltjuven Washington gjorde mål nummer fyra och fem, kanterna var mycket bra och likaså mittfältet med Watson och Shinnie, som sett till sina egenskaper, är varandras motsatser. Försvarslinjen var nykomponerad, igen, och gjorde det bra efter förutsättningarna. Purrington och Amos utmärkte sig mest, men även Pratley gjorde en stark insats.
Omgångens poäng fördelas till:
3p – Conor Washington: Fortsätter göra mål och är väldigt viktig för laget. Är påpassligt framme vid sitt första mål och sätter sedan straffen säkert. Har nämnt det vid tidigare tillfällen, men är duktig på många olika delar och är inte bara en djupledslöpare som ska stångas. Har fina fötter och deltar gärna i det snabba passningsspelet, där väggpassen med Morgan är upprinnelsen till straffen.
2p – Ian Maatsen: Gillar vad jag ser av Ian, som går från klarhet till klarhet. Fick denna match en lite mer offensiv roll men har snabbt blivit ett namn för startelvan och visar nu att han hanterar flera positioner. Väger kanske lite lätt emellanåt men kunde med sin snabbhet och aggressivitet reta upp Fleetwoods-försvarare. Skapade mycket på sin kant.
1p – Albie Morgan: Det är verkligen inte varje match som Albie får spela, men jag tycker att han oftast gör det bra när det väl sker. Är orädd och vågade, genomgående i matchen, ta kreativa beslut. Tar initiativ som leder till både andra och tredje målet och visar, för många andra unga spelare, hur man kan ta för sig när speltiden stundtals är skral.
UP THE ADDICKS!!
