2021-02-13 16:00

Charlton - Gillingham
2 - 3

Charlton - Gillingham 2-3

Det blev ingen vidare helg då Charlton missberäknat förlorade mot Gillingham med 2-3 på hemmaplan. En utvisning grusade segerplanerna i andra halvlek och ett sent avgörande blev förödande.

Det blev verkligen ingen vidare helg för Charltons del. Nä den blev så pass bedrövlig att referatet fick dröja tre dagar för att den personliga psykiska balansen skulle komma i rätt nivå. Eller, nu överdrev jag såklart. Referatets försening beror på annat men det krävdes trots de lite återhämtning för att inte skriva av sig helt i affekt. Resultatet blev, precis som rubriken alltid avslöjar, 2-3 till Gillingham och detta kan inte ses som något annat än en missräkning för Charlton. Chanser fanns i massor men efter en utvisning emot sig och ett sent avgörande mål fanns det tyvärr bara en utgång på matchen.

Ett faktum innan matchen som visade på något positivt var att Lee Bowyer kunde ställa upp exakt samma startelva som mot Rochdale från omgången innan. Att Charlton får kontinuitet i laguttagningar har inte hört till vanligheten den här säsongen och när det väl sker är det signaler som jag gillar personligen.

Charlton: Amos Gunter, Oshilaja, Pearce, Purrington (Schwartz 87); Millar, Forster-Caskey (Jaiyesimi 25’), Pratley (Morgan 90), Shinnie; Stockley, Aneke.
Ej använda avbytare: Harness, Matthews, Watson, Smith.

Gillingham: Bonham; Jackson, Cundy, Tucker, Ogilvie; Dempsey, O’Keefe (McKenzie 59’), Lee, O’Connor; Oliver (MacDonald 90), Akinde.
Ej använda avbytare: Bastien, Morton, Willock, Johnson, Maghoma

Första halvlek
Starten av matchen skulle verkligen bjuda på ett antiklimax. Man hann knappt slå sig ner i soffan innan det small i fel ände av planen. Direkt efter matchens första avspark sjösatte Connor Ogilvie Gillinghams matchplan och drämde upp en långboll mot offensiv planhalva. Oshilaja hanterade inte den med sitt bästa ingripande utan kunde svagt nicka ner till John Akinde i bortalaget. Akinde la sedan direkt upp för Olly Lee, som placerade in 0-1 (1) med ett distansskott. Chockartat och humörpåverkande.

Det var såklart för tidigt in i matchen för att uttala sig om Charltons prestation men målet fick återigen Charlton att arbeta i uppförsbacke. En vanlig företeelse under den senaste månaden. Framåt skulle det skapas en del och ännu en gång var det främst genom vänsterkanten och Liam Millar som detta genomfördes. I en sekvens kom han framstörtande längs kanten och tog sig så långt att han rundade en utrusande målvakt i Jack Bonham. Dessvärre kom Millar för mycket ur vinkel och fick till ett svagt avslut som inte kunde passera förbi Jack Tucker på mållinjen.

Det var fortsatt tidigt in i matchen och inom de första 12 spelade minuterna skulle även Chuks Aneke träffa ramvirket två gånger. I 5:e minuten var Aneke stark i dueller med försvarare och tryckte sig in i straffområdet där han sköt i ribban med ett vänsterskott. I 12:e nickade han i bortre stolpen, sedan Millar brutit in från vänster och serverat ett känsligt inlägg. Makalöst att ingen av chanserna kunde falla ut i en kvittering.

Men kvitteringen skulle ändå komma. Det krävdes ett försvarsslarv från Ryan Jackson, för att Millar skulle snappa upp bollen och komma i ett två mot ett-läge tillsammans med Aneke. Milla väntade ut att försvararen skulle stöta mot honom och la i rätt ögonblick över en passning till Aneke som sköt in 1-1 (15) från nära håll. Det var härefter Charlton som tryckte på för ett ledningsmål och en fullbordad vändning på steken. Nära kom man framförallt genom ett avslut från Pratley, som Bonham fick sträcka ut och rädda till hörna. Med matchbilden i sinnets närvaro var det därför ytterligare en chock när Gillingham tog tillbaka ledningen innan halvtidsvilan. En nickrensning efter inlägg från Jason Pearce slutade efter lite flipperspel med ett klockrent volleyskott från Ogilvie som i en perfekt bollbana landade i bortre krysset. Snyggt? Så in i. 1-2 (37).

Andra halvlek
Charlton kom ut än bättre och starkare i andra halvlek. Ett kryss skulle bara räddas och en seger kunde möjligtvis vinnas. Det dröjde bara sju minuter in i andra halvlek innan det förstnämnda var på väg att infrias. Ett perfekt Shinnie-inlägg från höger nådde Jayden Stockely som, givetvis, nickade in 2-2 (52). Stockleys andra mål för klubben, och Shinnie utökade sin ledning i assistligan till fem målgivande passningar under säsongen.

Charlton fortsatte trycka på och de offensiva pjäserna ställde stundtals till med ordentlig oreda. Aneke visade sig het och var nära att omvandla detta till ett andra mål för eftermiddagen. Mål blev det dock inte och istället skulle hans energi och iver slå tillbaka. I 70:e var han uppe och viftade med sulan i höjd med låret på Ogilvie, vilket resulterade i Anekes andra gula kort i matchen och därmed slutligen ett rött kort. Onödigt i allra högsta grad då konsekvenserna blev att Charlton snarare skulle behöva försvara en poäng än att vinna tre.

Spelmässigt gick inte Charlton ned sig särskilt mycket med en man mindre och detta lugnade nerverna tillfälligt. Så fort Gillingham kom till anfall förändrades detta och nerverna började arbeta för fullt. Ben Amos fick göra något ingripande innan men i den 86:e minuten fick han kapitulera för tredje gången i matchen. Kyle Dempsey anföll från höger, och en passiv Ben Purrington bara föll och föll längre ner i eget straffområde. Till slut avlossade Dempsey bössan och skottet gick spikrakt och stenhårt upp i nättaket från en dålig vinkel där Amos inte var beredd. Tveksamt försvarsspel från Charlton, medan Dempsey sköt hem tre poäng till Gillingham. Ridå ner.

Efter match
Charlton gör väl inte sin bästa match för säsongen men spelar tillräckligt bra för att slå Gillingham. Eller rättare sagt, man ska slå Gillingham med det utbud av målchanser som man ändå skapar. Så lätt är det däremot inte bara att beställa saker och det var nog fler än mig som kliade sig i bakhuvudet efter matchens slutsignal. Känslan var god under stora delar av matchen men man ska inte sticka under stol med att utvisningen tog bort mycket av detta. Det leder bara till spekulationer men det är klart att den får anses som avgörande för utgången av matchen. Det lilla positiva man får ta med sig är att trots förlusten spelar Charlton ändå bra och skapar målchanser. Lee Bowyer var lite inne på samma sak efter matchen och det kändes värre i slutet av december och början av januari när det såg riktigt illa ut och poängen såklart uteblev. Sedan slängde Bowyer en känga mot Steve Evans och Gillinghams ledarstab angående deras beteende för att påverka domarkåren under matchen. Han mer eller mindre pekade ut Evans som orsaken till domarens beslut gentemot Aneke. Detta kan framstå som larvigt när det kommer från det förlorande lagets organisation men samtidigt vet vi sedan tidigare att Bowyer och Evans inte är bästa vänner och lite tränargnabb är alltid intressant att höra.

Omgångens poäng:
3p – Andrew Shinnie: Nämns kanske inte särskilt mycket i referatet men var bra i matchen. Gör en assist och är viktig med sitt fria rörelsemönster och hans egenskaper att ge medspelare bra lägen. Blev än viktigare när JFC fick utgå tidigt på grund av skada. Levererar nästintill alltid.

2p – Liam Millar: Är ständigt ett hot och syns nästan här varje vecka. Tar alltid en stor roll i matcherna och var mycket aktiv även denna helg. Utmanar, driver, slår inlägg och gör poäng. Blivit mycket viktig på kort tid och kommer behövas i varje match under resterande del av säsongen.

1p – Jayden Stockley: Har snabbt visat sig bättre än tidigare alternativet Omar Bogle. Gör sitt andra mål och bidrar med mer utöver de. Tog kampen med tuffa försvarare i Gillingham och kommer göra fler mål i vår om han fortsätter så här.

COYA!