2021-12-07 20:45

Charlton - Ipswich
2 - 0

Charlton – Ipswich 2-0

The Addicks höjde ribban för säsongens bästa prestation hittills, när Ipswich besegrades på hemmaplan genom en övertygande prestation och ett, till slut, bombsäkert segerresultat.

Det blev inte mycket till ändringar efter bortamatchen i Gateshead i FA-cupen. Två genomfördes och de var väl mer eller mindre redan kalkylerade inför matchen. Craig MacGilivray ställde sig som vanligt mellan stolparna och Stephen Henderson blev bänkvärmare igen. Samma sak skedde med Deji Elerewe, vars plats fylldes av mentorn Jason Pearce som var tillbaka efter ett besök på skadelistan .

Lagen ställde upp så här:
Charlton: MacGillivray; Clare, Pearce (c), Famewo; Jaiyesimi (Leko 69), Gilbey, Dobson, Lee, Purrington; Stockley, Washington.
Ej använda avbytare: Henderson, Elerewe, Souaré, Watson, Kirk, Davison.

Ipswich: Walton; Vincent-Young, Nsiala, Edmundson, Donacien; Evans, Morsy (c); Aluko (Chaplin 69), Fraser (Pigott 64), Edwards (Humphreys 83); Bonne.
Ej använda avbytare: Hladky, Burgess, Penney, El Mizouni.

Första halvlek
Till en början kan det givetvis vara svårt att spå åt vilken riktning matchen kommer ta sig. Ibland förändras det också allt medan matchbilden utvecklar sig. Denna gång antecknade jag att det var en jämn inledning men att det fanns små tecken på att Charlton tog steg för att göra den till sin. Det skulle jag i slutändan ha väldigt rätt i. Från start dök det upp en del halvchanser för Charlton och man var delvis lyckosamma i sitt bollvinnande högt upp i banan och delvis framgångsrik i att starta snabba anfall från en djup utgångsposition. Det centrala mittfältet med Gilbey och Dobson stack ut i det förstnämnda tillvägagångsättet och Conor Washington löpte outtröttligt längs de öppna ytorna. Goda sekvenser som gav The Addicks självförtroende och som skapade hack i skivan för Ipswichs möjlighet att etablera sina planer på hur matchen skulle föras. Interimlösningen John McGreal försökte skrika liv i traktorpojkarna men det blev snabbt uppförsbacke.

Det började dugga in halvchanser från Conor Washington, Jason Pearce och DJ Jaiyesimi innan Jayden Stockley fick äran att dunka in ett ledningsmål. Som hungriga gamar erövrade Lee, Purrington och Dobson tillsammans boll vid mittlinjen och den sistnämnde var den som med den i sin ägo langade fram en perfekt macka mellan Ipswich mitt- och ytterback. På ytan sprang givetvis Washington och som vanligt behövde han röra sig några grader inåt, från sin vänstervinkel, för att komma till avslut. Christian Walton i Ipswichs mål läste Washingtons försök att borra in ett skott i bortre men returen studsade rakt ut och den hann Stockley först på för att verkligen besämts dunka in 1-0 (26) till Charlton.

Charlton kopplade nu ett än mer tydligt grepp om matchen och man dominerade mer eller mindre händelserna fram till halvtid. Alex Gilbey stod för en älskvärd aktion i 29:e när han först vann boll med en glidtackling på mittplan, sen startar ett anfall med en passning framåt och återfår bollen via en ny löpning längs högerkanten där han fixar fram en frispark. Älskvärt var ordet! I 30:e spelade sedan Gilbey fram Stockley som följde upp med sidlespassning i straffområdet som ingen mötte upp. Och i 35:e startade Lee ett snabbt anfall med en briljant långboll som gav Washington en tillfällig en mot en situation. Ett läge som avslutades med att Washingtons avslut täcktes till hörna. Med andra ord lyckades Charlton såra Ipswich hur man än bar sig åt för stunden och domaren blåste av första halvlek som en mycket bra sådan för Charltons del. Ipswich hade inte lyckats kontra med något vidare och det vore helt ok om deras försvarslinje inte kände sig helt safe med matchbilden vid tillfället.

Andra halvlek
De återstående 45 skulle inte innebära någon återgång för Charlton i deras prestation. Snarare tvärtom. Det skulle bli en kavalkad av målchanser i jakten på att öka sin ledning och skapa en något mer betryggande ledning. Redan i 49:e borde det blivit 2-0, när Washington fann Purrington vid bakre stolpen med ett inlägg från höger men Walton hann med i den stressiga sidledsförflyttningen och gjorde en lysande räddning. Detta följdes upp med att ingen mötte upp ett bra inspel från Purrington i 52:a och att Lee både nickade över och sköt rakt på Walton i bra lägen efter en timmes spel. Utöver dessa nämna höjdpunkter hade Charlton fler fina anfall och möjligheter men att inte de förverkligades berodde på att den sista passningen inte levde upp till kvalitén i det övriga. Washingtons löpningar bakom backlinjen och leveransen dit från bollvinnande Dobson, Gilbey eller Lee var det dock fortfarande inget fel på.

Likt hur chanserna hade börjat trappats upp i första halvlek för att slutligen bli ett mål, kan man säga återupprepade sig under matchens sista tio minuter. Till slut kunde väl inte Charlton bara missa mer? I 79:e skickade MacGilivray ut en lysande utspark som Stockley lika elegant sökte upp och skarvade vidare till Washington som trampade i väg på djupet. Denna gång löpte han med bollen och avslutade med vänstern men Walton stod i vägen igen. Det gjorde han också i 82:a när Pearce vann sin duell i straffområdet och nickade ner en frispark från Lee till Washington. Walton var fortfarande med på noterna. Att inte få in ytterligare ett mål gör att nerverna i matchen inte avlägsnar sig. Mot Shrewsbury lärde vi oss ännu en gång att det inte behöver vara svårt att släppa in ett orättvist mål och därför låg det hela tiden lite spänning i luften när Ipswich tog sats för att sticka upp på ett anfall. Där får vi tacka försvarslinjen för att de gjorde ett genomgående bra jobb genom hela matchen och avstyrde de flesta prövningarna.

Minuten efter att en inbytt Jonathan Leko varit på lekhumör och tagit sig in i straffområdet för ett skott, kom så äntligen Charltons 2-0 mål och definitiva spik i Ipswichkistan. Sedan Charlton erövrat tillbaka bollen efter anfallet med Lekos avslut, smet Elliot Lee in en mycket fin passning till Gilbey i en ledig yta centralt. Gilbey tog med bollen framåt på en touch, undvek Ryan Edmundson genom att vika in lite lätt med högern och placerade enkelt in 2-0 (88) i Waltons vänstra hörn. Butiken var helt plötsligt stängd och matchen likaså. Charlton vinner med 2-0.

Efter match
Det blev en odiskutabel vinst för Charltons del och kanske höjde vi nu ribban för bästa insats hittills under den här säsongen? Den kollektiva prestationen mot Sunderland på bortaplan var oväntad när den kom från ingenstans. Den hålls högt i mina ögon, men då var också Sunderland bra och det var mer en bra fotbollsmatch mellan två bra lag. Under samma beskrivning faller det oavgjorda mötet med Rotherham på hemmaplan. Vinsten mot Plymouth för två helger sedan är väl det närmsta man kommer en ordentlig kandidat till utmanare men trots det håller jag nog denna insats mot Ipswich högre. Det går absolut att addera Ipswichs förutsättningar med en kickad tränare inför matchen och att truppen inte har sin bästa fotbollsvecka bakom sig, men det går inte ut över faktumet att Charlton gör en förbannat bra fotbollsmatch från början till slut.

Superlativen räcker närmast inte till och det blir faktiskt tråkigt att skriva när man är för positiv. Men några korta sammanfattade kommentarer ska jag få till:
Craig MacGillivray fick stabilt, lugnt och tryggt fira sin sjunde hållna nolla. Snyggt!

Inte många fötter sattes fel i en trebackslinje som var fullkomligt klockren. Sean Clare växer för varje vunnen närkamp och Akin Famewo uppträder som den stora läskiga hunden som skrämmer i väg dem busiga ungarna från gårdsplanen. Jason Pearce, jag älskar dig.

Kanterna tar för sig mer och mer och utvecklas hela tiden. DJ har snabbt tvingats mogna i sina beslut på planen och Ben Purrington bara överraskar och överraskar.

Mittfältet fruktansvärt bra med Lee, Gilbey och Dobson. Fördelar boll, driver tempo och återerövrar. Räcker så.

Forwardsduon gör det du kan begära. En möter och en går på djupet. Målchanser skapas och mål produceras.

Många slåss om poäng efter denna omgång.
Omgångens poäng
3p – Alex Gilbey: Klockren insats från Alex, om inte det framgått tidigare. Mallen för hur en löpstark mittfältare ska bete sig. Vinner boll över hela planen, maxlöper i alla riktningar och hittar ytorna att bidra, såväl defensivt som offensivt. Fick välförtjänt kröna insatsen med att stänga matchen.

2p – Conor Washington: Som han springer och springer. Lägger ner ett så hårt och underskattat jobb. Tar löpning på löpningar för att öppna upp ytor åt andra och viftar sällan med armarna för att kräva till sig bollen, utan borrar ner huvudet och bara kör på för att starta nästa löpning. En enkel egenskap som ofta skiljer en spelare från en division till en annan. Nej, det inget mål denna gång men det är han som ligger bakom första och visst borde hans arbete ha lett till att ungefär två till trillade in?

1p – George Dobson: Frågetecknet hur en skadad Jake Forster-Caskey skulle ersättas under hösten har rätats ut för längesen. Dobson vinner oerhört mycket boll och är på så vis startpunkten i majoriteten av Charltons anfall. Har sedan förmågan att med sin fina fot även sätta sina medspelare i bra lägen och det är passningen till 1-0 det tydligaste exemplet på.

COYA!