Charlton - Milton Keynes Dons0 - 2
Charlton – Milton Keynes Dons 0-2
The Addicks befäste sin dysta form mot topplaget MK Dons genom att lida en ny förlust på hemmaplan. Denna gång blev slutresultatet 0-2 efter ett mål i vardera halvlek.
Troligtvis på grund av tveksamma insatser på flera håll under den senaste tiden och ett tätare matchschema bjöd Johnnie Jackson upp till fem förändringar i denna omgång. Störst rockader gjordes i backlinjen. Ryan Inniss vilades, Ben Purrington petades och Sean Clare var avstängd. In kom Akin Famewo, Sam Lavelle, och, hör och häpna, Chris Gunter. Walesaren Gunter har inte kommit till sin rätt under denna säsong och startade nu en ligamatch för första gången sedan Morecambe (23/11) borta i november. Adam Matthews blev vingen till höger och Chelsealånet Juan Castillo fick för första gången chansen från start till vänster. Mitten blev George Dobson, Albie Morgan och Alex Gilbey, medan Jonathan Leko och Mason Burstow var de främsta krya alternativen längst fram. MK Dons startelva var i hög grad väntad och innehöll majoriteten av de namn som hittills gjort denna säsong så framgångsrik med sin 3-4-3 uppställning.
Lagen ställde upp så här:
Charlton: MacGillivray; Gunter, Lavelle, Famewo; Matthews, Gilbey (c), Dobson (Campbell 88), Morgan, Castillo; Leko (Jaiyesimi 64), Burstow (Lee 71).
Ej använda avbytare: Harness, Pearce, Purrington, Kanu.
MK Dons: Cumming; O’Hora, Darling, Lewington (c); Kesler-Hayden, Coventry, McEachran (Kasumu 80), Watson; Parrott, Wickham (Eisa 64), Twine (Corbeanu 71).
Ej använda avbytare: Ravizzoli, Boateng, Smith, Kemp.
Domare: Sam Purkiss.
Publik: 8,807 (605 from MK Dons).
Första halvlek
Precis som i matchen mot Oxford så kom Charlton ut bra och hade en ganska trevlig inledning till att börja med. Det är som om att man för en stund glömmer bort verkligheten och inleder med att agera utifrån de där självförtroendehöjande tillropen som vrålats i omklädningsrummet innan avspark. Man lyckades konkurrera med MK Dons i att föra ett bollinnehav och när det både sattes fart i passningarna och rörelsen fanns det trevliga kombinationer att ta del av.
MK Dons upplevdes något trubbiga till en början men tog sig snabbt in i matchen genom att sätta sina offensiva aktörer i arbete. Ett kortpassningsspel vid mittplan lockade upp Charlton i press och sedan kunde en snabb och rak passning framåt skapa en önskad effekt i Charltons försvarslinje. Så skapades matchens första målchans där Troy Parrott blev frispelad men en sorlig förstatouch och att Craig MacGillivray kom ut snabbt hindrade ett avslut.
Charlton svarade sedan upp med ett distansskott från Dobson, en nick från Lavelle och en slarvigt utförd avslutsaktion av Burstow. Lägen fanns men kvalitén att förvalta dem saknades. Istället fick Akin Famewo slita hårt åt andra hållet när en ny passning bakom Charltons försvarslinje höll på att ställa till det. Trots ett försprång på Twine hann Famewo i kapp och glidtacklingsbröt exemplariskt i eget straffområde.
Att Charlton inte hade skärpan i form av Burstows miss och motståndarna närmade sig Charltons mål i form av Famewos räddning, blev förspelet till att bortalaget fick hål på Charlton innan halvtid. Efter speluppbyggnad på högerkanten kunde man vända in centralt och när Charltons försvar hamnade passivt på hälarna kunde Connor Coventry sätta ett känsligt instick mellan Lavelle och Matthews. Tennai Watson fick passningen, vek in och placerade 0-1 (40) bakom MacGillivray. Tungt för Charlton som såklart hade hoppats att stå pall fram till halvtidsvilan men fick nu snabbt repa mod för att vara redo för kommande 45 minuterna.
Andra halvlek
Kanske orsakade det insläppta målet innan halvtid fler hängande huvuden i omklädningsrummet än vad man kunde se. När Charlton kom ut var initiativet överlämnat till MK Dons fördel. En hörna levererades mot straffområdet från en forna stortalang (Josh McEachran) till en annan (Connor Wickham). Wickhams nick hade resulterat i ett mål om inte Alex Gilbey stått påpassligt placerad och avvärjt avslutet med att nickskarva över egen ribba.
Charlton hade möjligheten att kvittera och det skulle med facit i hand vara den bästa möjligheten på hela matchen till att faktiskt göra det. Morgan skickade in en högerhörna som avvärjdes men kunde efter ett ganska långt efterspel där bollen hann vara nere och vända vid mittlinjen återfå den i sin ägo ute till höger och skicka in ett inlägg. MK Dons verkade inte hunnit omorganisera sitt försvar och inlägget for rakt igenom straffområdet till en fri Burstow vid bakre ytan. Kanske var det just för kvällen fel person på fel plats, för forwarden lyckades inte hantera denna möjlighet heller och lät det studsiga inlägget bli till ett studsigt avslut som inte ens hamnade på fel. Brukar återkomma till detta men det är svårt att slå ett 3:e placerat lag när inte sådana möjligheter förvaltas.
Nu fick istället MK Dons äran att stänga matchen och säkra tre poäng. Ett bolltapp på mittplan bjöd bortalaget på ett anfall och det hela slutade med att det lades upp för ett avslut från Wickham strax innanför straffområdet. MacGillivray hade tillräckligt god sikt och räddade det första avslutet men kunde inte styra iväg skottet tillräckligt mycket för att undvika att en kvick Kaine Kesler-Hayden skulle placera in returen i mål, 0-2 (59).
En halvtimme kvar att spela men det skulle bli för svårt för Charlton att repa sig från det här. Till större delen kom the Dons att kontrollera det som var kvar att avverka. Charlton fick in lite pigga ben i Elliot Lee som kunde oroa med en och annan aktion. Likaså när Juan Castillo utmanade med fart på sin kant så kändes det som att något kunde hända. Men den där självklara anfallsfotbollen existerar inte riktigt för tillfället i klubben. Mycket beroende av manfall offensivt men också givetvis på grund av ett dalande självförtroende där man inte vågar vara så självklara som det kan krävas. Man är av förklarliga skäl lite i gungning över att ha mottagit fler käftsmällar under den senaste tiden. Matchen slutade 0-2 och Charlton skrev upp sin fjärde raka förlust i vad som kommer sammanfattas som en ganska deppig februarimånad.
Efter match
Det går inte annat än säga att Charlton ändå var med i den här matchen. Absolut, 0-2 blev slutresultatet och det var en ny förlust i sig, men den mental filmen gick inte käpprätt åt skogen som mot Oxford. Insatsen var egentligen bortsett från resultatet helt ok och man stod upp på ett ärligt vis. Mer än förväntat, faktiskt. Det som avgör är den påtagliga kvalitén som skiljer lagen åt i vissa matchsituationer. Charlton kan i stora delar möta MK Dons vad det gäller bollinnehav och positivt eget spel. Ibland görs kombinationerna som på ett snöre och det är svårt för motståndarna att hänga med.
Den största skillnaden blir spelet i boxarna, där matcherna avgörs. Charlton har för tillfället inte riktigt alternativen eller skärpan att komma rätt i offensivt straffområde. Det är inte kliniskt och även anfallen har positiva delmoment så tenderar flera anfall att inte bli någonting av på grund av beslutsfattandet tar lång tid och att man är nöjda över att lösa en knut snyggt men sen inte fullföljer nästa situation. Sedan finns inte heller den där självklara tyngden i anfallspelet. En wingback lämnas ofta ensam i sin situation på kanten och forwardsen får sällan uppbackning av att folk fyller på in i boxen.
I nuläget sprider det sig sedan sakteligen en osäkerhet längs med lagdelarna. Det blir frustrerande för defensiven när offensiven inte får utlopp för sina chanser och istället börjar man undra hur länge man då ska kunna hålla tätt bakåt. Man kanske inte alltid tar besluten som krävs för att man är rädd att bli straffad bakåt och till slut är det också så att MK Dons gör mål på två av sina chanser och att Charlton inte lyckas med hälften av det.
Omgångens poäng
3p – George Dobson: Arbetsinsatsen går det inte att komma bort ifrån. Sliter i alla riktningar som en schakal på preparat och vann därav mycket boll. Ingår till viss del i kritiken att mittfältet ibland uteblir i offensiven men samtidigt är Dobson den mittfältare som främst inte har den uppgiften av trion. I slutändan står han för den bästa individuella insatsen i laget.
2p – Akin Famewo: Bra försvarsinsats trots två inlsäppta. Tog många dueller och avvärjde en hundraprocentig målchans. Fick en del problem av att Lavelles positionsspel svävade iväg då och då, men Famewo rättade till det mesta han kunde.
1p – Adam Matthews: Ryckte upp sig sen senast. Det behövde han. Företagsam på sin kant och langade in en del inlägg som ingen förvaltade.
COYA!
