Charlton – MK Dons 1-0 (Papa Johns Trophy)
Det må vara en något försenad matchrapport men det fråntar inte faktumet att Charlton till slut gjorde jobbet mot MK Dons och säkrade en plats i EFL Trophys kommande kvartsfinaler. Jonathan Lekos mål på tilläggstid blev vägvinnande och avgörande.
Johnnie Jackson gjorde det han hintade om i intervjun efter förlusten mot Wycombe. Det roterades friskt i laguppställningen med elva spelare in och elva spelare ut. Nathan Harness fortsatte vara alternativet som målvakt i EFL Trophy och framför sig fick han en backlinje med Adam Matthews, Chris Gunter och Ryan Inniss. Gunter har varit utanför truppen ett tag medan de andra två samlade matchtid efter skadeperioder. Wingbacks blev Corey Blackett Taylor (tillbaka från skada) och Papa Souaré. Centralt blev konstellationen unge Aaron Henry, äldre Ben Watson och Charlie Kirk i en ny oväntad roll. Längst fram fick Mason Burstow nytt förtroende och bredvid honom placerades Jonathan Leko. På bänken fick Josh Davison ses som det rutinerade namnet, när han kompletterades av en rad spelare från U-laget.
Lagen ställde upp så här:
Charlton: Harness; Matthews (Elerewe 66), Inniss (Ness 77), Gunter; Blackett-Taylor (Williams 67), Henry (Dempsey 87), Watson (c), Kirk (Davison 87), Souaré; Leko, Burstow.
Ej använda avbytare: Harvey, Gavin.
MK Dons gjorde inte riktigt lika många förändringar (nio till antalet) som Charlton men det var ändå i hög grad en ny startelva om man jämförde med den som kryssade mot Gillingham dagarna innan.
MK Dons: Ravizzoli, Watson, Darling, O’Hora, Jules, Ilunga, Kasumu, Robson (McEachran 88), Boateng, Bird (Martin 60), Eisa.
Ej använda avbytare: Fisher, O’Riley, Twine, Harvie.
Första halvlek
Första halvlek kan delas in i tre olika femtonminutersperioder. Under första kvarten hade Charlton inte mycket att hämta i matchen. Knappt en enda passning hittade rätt adress och man verkade snarare tävla i vem som kunde bli av med bollen snabbast i laget. MK Dons körde på med sitt passningsorienterade tänk, behöll bollen inom laget och spelade stundtals riktigt bra. Det kändes vid denna tidpunkt att det kunde bli en lång och jobbig kväll för Charlton och jag ljuger om jag säger att jag inte svor vid denna tidpunkt över laget Jacko satt på planen.
Nästa kvart, mellan 15:e och 30:e minuten, blev mer av Charltons. Aaron Henry gjorde för första gången något bra när han klev högt upp i planen, vann boll i the Dons uppspelsfas och fick dessutom en frispark med sig. En frispark han för övrigt tog hand om själv och sköt rakt på mål. Det var mycket som inte fungerade under första kvarten men nu vågade Charlton kliva högt och sätta press på ett annat sätt. Detta skulle bli lyckosamt flera gånger och det var sättet att störa the Dons som nio gånger av tio ville spela sig ur varje situation, oavsett hur lågt deras försvar står. Charlton kunde genom detta nu också börja regissera anfall och få isär MK Dons lagdelar.
Sista kvarten i halvleken jämnades spelet ut. Åtminstone i chansväg. MK Dons började hota framåt och fick en och annan chans. Charltons första skott på mål kom i 33:e minuten när Burstow testade från distans. MK Dons skapade en misstänkt straffsituation och Harry Darling nickade över ur bra position.
Andra halvlek
Andra halvlek skulle inte bli lika segregerad i sina segment utan nu var det hawaiispel åt båda håll och rock n roll. Charlton borde tagit ledning under första tio minuterna när Charlie Kirk agerade regissör två gånger om. Först hittade han Leko som visade upp sin patenterade skottfint i straffområdet, givetvis tog en touch för mycket, struntade i att använda vänsterfoten och fick iväg en högertåfjutt som Franco Ravizolli räddade till hörna. I andra sekvensen lämnade Kirk över till Souaré som svingade in ett långt inlägg från vänster och helt omarkerad, vid bakre stolpen, sköt CBT utanför när han kom helt fel till med kroppen och avslutade med den sämre foten (dvs vänster).
Med Charltons missade chanser i hand lämnades initiativet över till MK Dons som skulle erbjudas möjligheten att istället avgöra matchen. The Dons spelade sig förbi till höger och hittade David Kasumu i höjd med straffpunkten med en cutback. Känslan inför skottet var att det nu var kalkat för Charltons del men Harness fick upp nävarna på rätt ställe och höll skottet utanför nätmaskorna. Nästa gång han tvingades till en bra räddning var när Dons ställde om genom Mo Eisa och han vek in från höger med ett avslut. Harness slängde sig åt vänster och gjorde en ny snygg räddning.
Med missade chanser åt båda håll och en del byten, var känslan att åttondelsfinalen skulle behöva avgöras på en ångestladdad straffsparksläggning. Det stod fortfarande 0-0 när klockan tickat över 90 minuter men i en svängig och rörig match skulle Charlton dra det längsta strået. Ett anfall byggdes upp till vänster när bollen bytte ägare mellan Gunter, Souaré och inbytte Euan Williams. Till slut lämnade Gunter över till Souaré för att sedan överlappa runt sin lagkamrat för att dra med sig motståndare och ge yta till denne. Souaré fick såväl yta som tid för att sikta in ett nytt långt inlägg mot bakre stolpen. Denna gången stod Burstow placerad där och han vann sin duell för att nicka fram till Leko som stod ännu bättre placerad för att nicka in nästa chans i mål. Leko bröt dödläget genom att göra 1-0 (90+1) på tilläggstid och för den som såg matchen förstod man att första målet skulle bli avgörande. Nu väntade Charlton till slutet och då fanns det inte mycket tid kvar för MK Dons att lyckas med en kvittering.
Efter match
Då var Charlton ett av åtta återstående lag i EFL Trophy. MK Dons besegrades med 1-0 på tilläggstid i åttondelsfinalen och för den som kan sitt slutspelsträd så vet man att kvartsfinal hägrar härnäst. Jag var tydlig i införrapporten om vad mina personliga supporterkänslor var gällande deltagandet i denna cup och kände under hela tisdagen riktiga vinna-eller-försvinna nerver, vilket jag också är glad över att kunna fortsätta göra under kommande deltagande. Så av den anledningen var det en spännande match och en glädjande utgång när Leko avgjorde på det viset han gjorde och höll laget utanför en nervös straffsparksläggning. Sedan ska det sägas att känslan över matchens inramning var rejält reservbetonad. Det var två roterade lag, svalt på med publik på läktaren och kvalitén varierade rejält i spelarnas prestationer. Samtidigt höll Jacko vad han lovade när han, uppenbarligen, satte ett tillräckligt starkt lag på planen som kunde ta klubben vidare i cupen. Jag har argumenterat för att deltagandet ska tas på högsta allvar men det går heller inte att argumentera mot att ge bänkade och yngre spelare chansen i detta format. Så länge man inte åker ur, såklart. Det ska bli intressant att se om Jacko fortsätter rotera i tävlingen eller om laguttagningen hanteras annorlunda från kvartsfinalen och framåt.
En del spelare gjorde faktiskt också reklam för sig. Bortsett från målvakt Harness stundtals usla utsparkar, så gjorde han en ny bra match i cupen och kan faktiskt sägas hålla kvar laget i matchen med sina räddningar. Försvaret gjorde det också bra. Gunter spelade upp sig i andra halvlek, Inniss var resolut och Adam Matthews satte knappt en fot fel under sina 66 spelminuter. Kul att Adam presterade bra i sin återkomst från skada! Ben Watson spelade bra i första men tröttnade i andra, och unge Aaron Henry växte med matchen. I början hängde han inte alls med men tog sedan för sig mer i duellspelet och fick visa upp sin smartness i passningsspelet. CBT och Souaré var lika ojämna som matchen och lämnar mer att önska. Charlie Kirk tog för sig mer än vad man sett på hela säsongen men var inte felfri i sina ageranden. Där finns intentioner men den grabben behöver mer självförtroende för att det ska stämma. Burstow stack ut mest av forwardsduon och visar att han verkligen har i seniortruppen att göra. Leko stod för det välkomnade avgörandet men har en förmåga att överarbeta situationer och göra lite för mycket istället för att bara komma till skott. Inhopparna fyllde också en funktion och gjorde inte matchbilden till den sämre. Debutanten Euan Williams stack dock ut mest och tog verkligen för sig i offensiven.
I kommande kvartsfinal lottades Charlton mot League Two-laget Hartlepool United på bortaplan.
COYA!
