Charlton - Nottingham1 - 1
Charlton - Nottingham 1-1 /// Inför Brentford
Kryss mot Nottingham och Brentford hemma idag. Finns mycket att skriva om med andra ord.
Ny helg och matcherna duggar tätt får man säga. Idag tar Charlton emot nya motståndare när Brentford och Pontus Jansson besöker The Valley. Tidigare i veckan fick samma gräsmatta slita dobbar när Charlton kryssade, 1 - 1, mot Nottingham.
Charlton – Nottingham 1 - 1
CAFC: - Phillips; Oshilaja, Lockyer, Sarr, Purrington; Field (Pratley, 77), Gallagher, Cullen, Oztumer (Williams 62); Taylor (C), Leko (Aneke, 77).
Avb: - Amos, Pearce, Lapslie, Bonne
Nottingham: - Muric, Worrall, Grabban, Watson, Cash (Adomah 64), Jenkinson, Semedo Esteves (Bostock 64). Robinson, Ameobi (Mir, 76), Dawson, Silva
Avb: - Samba, Ribeiro, Figueiredo, Sow
Matchen mot Nottingham under onsdagen innehöll mycket. Jag trodde nog aldrig att jag redan skulle skriva detta men faktum är att Charlton blev rånade på de tre poängen. Under matchens första 45 minuter dominerade The Addicks stort och Lee Bowyer valde att benämna de som den bästa halvleken klubben presterat sedan han haft kommandot från sidlinjen (22/03/18). Bowyers kommentar är ganska storartad men ändå befogad, för den första halvleken var briljant från hemmalagets sida. Därmed var det även Charlton som stod för samtliga målchanser när den första hälften spelades. Erhun Öztumer tog direkt plats i startelvan och hotade omgående med hörnor och inlägg från sin känsliga vänsterfot. Conor Gallagher borde ha gjort sitt tredje mål för året när han fick läge i straffområdet men Nottinghams defensiv, med Michael Dawson i spetsen, blockade uppoffrande. Den välförtjänta ledningen föll i matchminut 18 sedan ett 22 passningar långt bollinnehav från Charltons sida slutade med att Jonathan Leko serverade Lyle Taylor som nickade in 1 - 0 (18). Jag skriver det återigen: Lyle Taylor är klass. Charlton fortsatte vara dominanta efter målet. Nottingham stressades, tappade boll, och ytterbackarna köpte korv på korv på korv.
Andra halvlek bjöd egentligen inte på någon större scenförändring. Jonathan Leko fortsatte oroa Nottinghams bakre led men tyvärr fick han inte utdelning. Att inte Charltons andra mål kom bidrog kanske inte till att spelet försämrades men en 1 – 0 ledning är aldrig säker och rätt som det är så började Nottinghams främre aktörer att leta sig till lite lägen. För bortalagets bleka insats beror helt och hållet på Charltons fantastiska insats. För Nottingham är definitivt inget dåligt lag, utan de innehåller flera profilstarka spelare som levererat i Championship förr. Läs bara Sammy Ameobi, Lewis Grabban och Albert Adomah så förstår ni. Nottinghams kvittering kom efter en hörna då just nämnda Adomah kunde trycka in 1 – 1 (78) med hjälp av en spelare i Charlton. Orättvist, men så är livet. Målet tog lite Charlton på sängen och även om en inbytt och pigg Jonny Williams kunde gjort segermålet som laget så förtjänat, så blev det 1 – 1 och det är ett resultat som varje supporter accepterat innan säsongen startade.
Inför Brentford
Mot Nottingham gjordes fyra förändringar i startelvan. Antagligen mycket beroende av det täta spelschemat. Något som idag gör det svårare att förutse hur laget startar. Klart är i alla fall att Chris Solly och Lewis Page inte finns tillgängliga, samtidigt som det kan finnas rum för Tomer Hemed att göra debut i matchtruppen.
De färdigspelade matcherna och resultaten har också gjort det svårare för Bowyer att välja sin startelva. Spelarna som får chansen, tar också chansen. Detta spetsar till konkurrenssituationen ytterligare vilket skapar en miljö som inte Charlton haft äran att hantera på några säsonger. Dillon Phillips har tagit ett till kliv och verkligen gjort platsen mellan stolparna till sin. Oshilaja och Purrington är lojala lagspelare, Lockyer växer för varje match och gjorde en fruktansvärt snygg sista-sekunden brytning på Lewis Grabban under matchen i onsdags. Naby Sarr spelar med stort självförtroende, Sam Field gör inte bort sig, Cullen och Gallagher visar upp sig från sina bästa sidor för sina huvudklubbar och Öztumer blev omgående en nyttig spelare för laget. Taylors fyra mål på lika många matcher talar för sig själv och Jonathan Leko har nog redan fått WBA supportrarna i Birmingham att klia sig i huvudet och fråga varför inte befinner sig i en blåvit randig tröja? Mycket sagt här nu men f*n vad kul det är med fotboll.
COYA!!!
