2021-11-02 20:45

Charlton - Rotherham
1 - 1

Charlton – Rotherham 1-1

En tuff match mellan två bra lag slutade inte helt oväntat 1-1 på the Valley under tisdagskvällen. Ett ledningsmål för bortalaget i halvtid blev till ett oavgjort resultat sedan Conor Washington kvitterade med sju minuter kvar att spela.

Startelvan var i behov av en ändring sedan helgmatchen tre dagar innan. Bedömningen gjordes att Jonathan Leko inte var redo för spel på grund av sin skadekänning från senast. Diallang Jaiyesimi var den som bytte av Leko då och fick nu chansen att starta i ligan för första gången sedan Cheltenham hemma den 11 september. Samtidigt fick bedömingen om Adam Matthews ett svar likt Leko och högerbacken missade därmed sin andra rak match.

Lagen ställde upp så här:
Charlton: MacGillivray; Gunter, Pearce (c), Famewo; Jaiyesimi (Blackett-Taylor 80), Gilbey, Dobson, Lee, Purrington; Stockley, Washington.
Ej använda avbytare: Henderson, Elerewe, Watson, Clare, Kirk, Davison.

Rotherham: Vickers; Edmonds-Green, Wood (c), Ihiekwe (Ogbene 59); Harding, Rathbone, Wiles (Odoffin 82), Barlaser, Miller (Ferguson 68); Ladapo, Smith.
Ej använda avbytare: Johansson, Sadlier, Kayode, Grigg.

Första halvlek
Precis som matchens slutresultat skulle det vara 1-1 i målchanser efter tio minuter spel. Rotherham var först när Daniel Barlaser kände sig frestad och drog iväg ett distansskott som gick tätt utanför MacGillivrays stolpe. Nästa gång var det Charlton med en nickskarv från Conor Washington som nådde samma öde som meningen ovan.

Det var annars en trevlig inledning på matchen mellan två jämnbra lag, som vi hade anat. Matchbilden präglades av att Rotherham snabbt kom till anfall och kunde ställa sitt lag högt. Mycket tack vare deras extremt raka spelstil. Det mesta handlade om att sätta upp bollen mot deras två starka forwards, fylla på med kvicka kantspelare och sedan ha ett kompakt tremannamittfält som tog kampen om andrabollarna. Charlton anpassade sig mer än väl till detta och såg sin vinning i att kunna gå på kontringar.
Nej, det var inte mycket till finlir om du frågar någon som är frälst av possessionfotboll. Det var kamp och åter kamp som gällde. Av den anledningen bjöd domaren till med ofantligt mycket avblåsningar och då centrerades spelet till stor del runt fasta situationer i form av frisparkar. Alltid var det någon som föll till marken eller viftade uppgivet med armarna efter en mänsklig beröring mellan varandra. Givetvis spelade detta mer till Rotherhams fördel men Charlton skötte sig oftast bra på defensiva fasta.

Nyckeln till att få ordentligt tryck i offensiven innan det blev avblåst på nytt var genom att vinna andrabollar på offensiv planhalva och det lyckades båda lagen ganska väl med. Dobson och Gilbey var åter bra på centralt mittfält och Akine Famewo klev fram hårt och rättvist i planen flera gånger.

Innan paus skulle det på nytt bli lika i målchanser för lagen och en av dem skulle också förvaltas. DJ Jaiyesimi ville ta chansen genom att visa upp sig. Han var finurlig på sin högerkant och var oftast den som stod för inläggen mot boxen. Det gjorde han bland annat i minut 43 när han siktade ett långt inlägg mot bortre delen av målområdet, dit Ben Purrington börjat ta sig allt mer sedan Johnnie Jackson tillfälligt tagit huvudansvaret. Purrington vann sin nickduell och via en touch från Stockley passades bollen vidare i sidled till Washington som fick avslutläget. Washington kom inte riktigt rätt i luften och lyckades inte styra avslutet mer än att det hamnade rakt i Josh Vickers skopa. Ett bra läge som hade behövt utnyttjas bättre. Istället blev Charlton straffade.

I halvlekens sista anfall hängde inte Charlton med när Rotherham körde en luring och valde ett kort inkast istället för de långa som man naturligtvis använt sig av halvleken igenom. Purrington hann inte ut i press för att förhindra det inlägg som blev produkten av det korta inkastet. Richard Wood nådde inlägget innan det passerade kortlinjen och nickpassade snett-inåt-bakåt till en fri Mickel Miller som smällde in 0-1 (47) från sex meter. DJ var närmste man att förhindra Miller men lyckades inte komma på rätt sida och Miller kunde relativt ostört drämma in ledningsmålet. Domare Scott Oldham blåste av för halvtid strax efter kommande avspark och Rotherham hade, som de topplag man är, utnyttjat sin chans att ta sig upp i ledning.

Andra halvlek
Om Charlton lämnade planen inför vilan med något hängande huvuden så var dem definitivt upprättade när andra halvleken startade. Man visste att man inte varit sämre än bortalaget i första och att det mycket väl skulle gå att få med sig ett bra resultat från de 45 minuter som återstod. Alex Gilbey stod för fina förarbeten två gånger om när han i 51:a hittade DJ som vek in och sköt högt över och i 53:e när han frispelade Washington i djupled som tyvärr inte fick till något vidare avslut på grund av en dålig förstatouch.

Ja, nu var Charlton verkligen på hugget och Rotherham såg något skakade ut i defensiven. Så pass mycket att Michael Ihiekwe borde fått sitt andra gula kort i minut 56, när han gjorde ner Gilbey på högerkanten. Såväl huvuddomare som assisterande fegade av någon anledning ur och bestraffning uteblev. Istället tilläts Paul Warne att byta ut sin försvarare vid nästa avblåsning för att inte riskera att bli reducerade till tio man. Två minuter senare tog Gilbey i för kung och fosterland och sköt höger över i höjd med straffpunkten, sedan en andraboll från frispark damp ner vid hans fötter. En miss man ser lite för ofta på ganska hög fotbollsnivå. Hur svårt ska det vara att inte gå på full kraft från det avståndet?

Härefter blev det åter det ställningskrig som präglat större delen av matchen. Rotherham lyckades få fasta situationer och kunde lyfta upp sig lag emellanåt för att etablera tryck. Samtidigt tickade tiden för Charlton och lite frustration började synas att inläggen mot boxen inte alltid hittade rätt eller förvaltades när de väl var på plats. I både 61:a och 78:e kunde the Millers stängt matchen. Först tvingades Craig MacGillivray till en osannolik enhandsräddning på en nick från Freddie Ladapo, där han mer eller mindre föste i väg bollen genom att hämta den med handen bakom kroppen. Senare gav en felträff från Purrington, i eget straffområde, ett läge för inbytte Shane Ferguson som även han sköt högt över.

När klockan passerat ett par minuter förbi 80 skulle till slut den viktiga kvitteringen komma. En lång rensning framåt i planen av Elliot Lee gav helt plötsligt Washington en ensam duell med Rarmani Edmons-Green. Washington var smart och knuffades tillräckligt mycket för att få med sig bollen och några meters försprång. Jayden Stockley fanns med i Washingtons löpning när man kom två mot en, men istället för att släppa ut till sin forwardspartner gick Washington för avslut och det gick mellan benen på en försvarare och in i mål. 1-1 (83) och ett välförtjänt mål av Washington.

Det fanns tendenser till att avgöra men det blev aldrig riktigt så hett för att hypa upp det. Rotherham blev för en stund något naiva och stod ganska högt upp med sitt försvar, vilket kunde släppt till kontringar för Charlton. Sedan servade Lee en frispark mot mål som Vickers fick stöta undan och hålla resultatet intakt. Det gjordes också till domaren blåste av och 1-1 blev slutresultatet.

Efter match
Det här var en bra match mellan två bra lag som tydligt visade upp att de bägge hör hemma i och runt topp sex placeringarna. Den bilden bekräftade även Paul Warne efter matchen som beklagade sig att de inte fått möta Charlton som planerat några veckor tidigare. Det säger rätt mycket om vilken reviderad syn motståndarna har fått av Charlton och även hur man nu uppträder på planen. Det känns helt orimligt att de i tisdags bara var två veckor sedan man klev avklädda av Accrington Stanley på samma plats som denna match utspelade sig.

Resultatmässigt var det givetvis skönt att Charlton fick in en kvittering mot slutet och fortsatte att vara obesegrade sedan tränarskiftet. Inte minst är det viktigt för moralen och det självförtroende som byggts upp nu på kort tid. Samtidigt ska man veta att det inte är lätt att få med sig en seger mot Rotherham på vare sig hemma- eller bortaplan. Det är ett mycket tungt kollektiv att möta och de är bra på den fotboll som de spelar. Utom tvekan är det en av de tuffare matcherna under säsongen och då är det ett gott tecken att Charlton nu matchar dem. Nu ska bara tabellägets reparation fortsätta. Vi vet att Blackpool hade en dålig start på förra säsongen och vad de sedan lyckades åstadkomma när majmånad var kommen. Allting lever.

MacGillivray var bra i målet och gjorde en makalös räddning som höll matchen vid liv med en halvtimme kvar. Försvaret var åter bra och mittbackarna tog verkligen upp den eviga kampen med the Millers stora forwards som fick lämna planen utan mål. Mittfältet fick springa mycket utan boll. Gilbey syntes annars mest där. DJ var en positiv överraskning efter att ha varit i skuggan ett tag och även om det är hans gubbe som gör 0-1, så hängde han med bra i defensiven överlag. Anfallsduon jobbade samtidigt hårt och Washington förtjänade utdelning.

Omgångens poäng
3p – Alex Gilbey: Mycket bra under några matcher i rad nu. Löper otroligt mycket och över stora ytor. Personifierar egentligen precis det som Jacko vill ha ut av dagens Charlton, det vill säga hårt jobb och mycket hög intensitet. Låg bakom en hel del förarbete som borde kunnat bli ytterligare ett mål. Verkar samtidigt trivas med Dobson centralt, som ändå har sina likheter med Jake Forster-Caskey.

2p – Conor Washington: Förtjänade målet som sagt efter flertalet löpningar i djupled och ett par chanser mot mål. Det var han som skulle göra det denna omgång helt enkelt. Har potential att komma upp i många strutar om han fortsätter så här.

1p – Jason Pearce: Kan likväl hylla Akin Famewo för sin insats men denna gång blir det Jason Pearce. Han har kastats in från start igen efter skador på Ryan Inniss och Sam Lavelle som går före i rangordningen och inte har det blivit sämre. Står rätt och vinner mycket boll genom sitt duellspel. Kul att även han får bidra som han gör när det inte förväntats att han ska spela så mycket denna säsong.

COYA!