Charlton - Sheffield W 0 - 1
Charlton – Sheffield Wednesday 0-1
Det blev en väntad förlust i hemmamatchen mot seriesuveräna Sheffield Wednesday, men en bra andra halvlek från The Addicks borde nästan ha förändrat på det.
För första gången under 2023 började Dean Holden att pilla i den numera indoktrinerade 4-3-3 formationen, som Holden vanligtvis förespråkar. En trebackslinje implementerades och tog formen som en 3-5-2 formation, alternativt att det går att argumentera för att det var 3-4-2-1. Det har varierat mellan vinster och förluster under den senaste tiden, så systemskiftet var kanske inte förvånande i sig. Samtidigt berodde det nog snarare på att något behövde justeras för att anpassas efter omgångens motståndare, snarare än att det är Charlton som upplever att något verkligen behövde förändras i formationen.
Tre förändringar noterades i elvan som startade. Ashley Maynard-Brewer startade i mål och fick en försvarslinje framför sig med Michael Hector, Ryan Inniss och Lucas Ness. En välvuxen trebackslinje får man säga, som definitivt har gemensamma nämnare när det gäller både för- och nackdelar. Centralt mittfält utgjordes av George Dobson, Scott Fraser och Gavin Kilkenny, där den sistnämnde var tillbaka i elvan. De som fick hand om hela kanterna var Corey Blackett-Taylor och Sean Clare, medan Jesurun Rak-Sakyi och en comebackande Miles Leaburn var frontduon.
Matchen
Sheffield Wednesday hade inga problem att ta till en början göra matchen till sin. Charlton kom ut passivt och lade sig lågt för att hålla det kompakt mellan lagdelarna, framförallt centralt i planen. Men det var inte första gången den här säsongen som Wednesday stötte ihop med såna åtgärder, och man var tillräckligt skickliga för att hantera det. Wednesday tilläts spela sig igenom både innan- och utanför Charlton lagdelar, och man var nära att ta ledningen redan i 4:e minuten när Barry Bannan curlade ett skott i stolpen och ut.
Nu skulle det bara dröja ett par minuter innan 0-1 (9) blev ett faktum. Wednesday etablerade possession och rullade boll från höger- till vänsterkanten, medan Charlton låg medan Charlton låg med stora delar av sitt lag runt eget straffområde. Från vänster serverades det sedan in ett inlägg som landade på den märkligt fria Liam Palmers fötter, och från 10 meter, inifrån straffområdet, hann han både ta emot och placera in ledningsmålet. Inniss hade stött bort sig i sitt försvarsagerande och lämnat en lucka efter sig i boxen. Medan Dobson försökte täppa till den så lämnade han själv en bakom sig och därifrån hann inte Ness följa med i överflyttningen. På så vis blev Palmer märkbart fri i en guldposition, och Charlton fick stå med byxorna nere efter ett direkt svagt utsorterande i eget straffområde.
Resterande del av halvleken, det vill säga de 35 långa kvarvarande minuterna, handlade om överlevnad för Charlton. Det var tydligt att det inte var mycket som stämde i det egna spelet och man blev av med bollen mest hela tiden. Wednesday erbjöds målchanser och borde ha gjort minst två till innan domaren blåste av för första halvlek. Men Palmer och Dominic Iorfa sköt rakt på Maynard-Brewer från nära avstånd, och Lucas Ness reparerade till viss del sitt agerande vid baklängesmålet genom att jobba sig tillbaka och blockera ett friläge för Josh Windass.
Det kan nog ha blivit någon form av avhyvling eller allvarsamt påpekande i Charltons omklädningsrum under pausvilan. För det var – mentalt sett – ett helt annat lag som stod på planen när andra halvlek drog igång. Inga byten hade genomförts men helt plötsligt kunde Charlton spela fotboll. Man slutade att hålla varandra i handen nere i försvarszon och började att passa spelare med rätt färg på tröjan i offensiven, tillsammans med att en högre och aggressivare press sattes. Ett exempel på detta var när Sean Clare störtade fram och vann boll högt upp i planen och i nästa skede spelade fri Miles Leaburn. Den unge forwarden gjorde en dragning mot den sista försvararen men sköt sedan utanför från ca. 11 meter. Där måste det bara bli mål…
Lika mycket som Charlton förstod att matchen inte var körd och att det vann poäng att plocka här, lika mycket förstod Wednesday deras första halvlek inte gett dem var än ett försprång på ett mål och att det var mer än en halvtimme kvar att spela. Av den anledningen började målvakten Cameron Dawson att maska redan i 56:e minuten, vilket han varnades för. Chuks Aneke kom in vid den här tiden – mot Gavin Kilkenny – och gav mer tyngd till anfallsspelet. Med Aneke på planen var det som att en forceringsfas inleddes direkt. Den gav möjligheter till målchanser, där Dawson verkligen fick agera och rädda två tunga avslut från Blackett-Taylor respektive Aneke.
Tyvärr följdes forceringen upp med, och avslutades till viss del av, att båda forwardsen – Leaburn och Aneke – tvingades utgå på grund av nya skador. Leaburn tog sig mot baksidan när han kastade sig för att nå returen från Anekes nämnda målchans ovan, och Aneke föll till marken efter löpduell och närkamp i djupled. Med båda dessa ute ur matchbilden kom forceringen av sig och det blev aldrig riktigt mer nära att nå en kvittering. Charlton förlorade, Sheffield Wendesday vann.
Reflektioner
Resultatet i sig finns det inte särskilt mycket att säga om. Det var egentligen ingen som väntade sig att dagens Charlton skulle lyckas sno åt sig några poäng mot det här Sheffield Wednesday. Ett Wednesday som ser så klara ut för Championship som det bara går. Det osar klass för divisionen på varje position, nästan varje spelare har erfarenhet från högre sammanhang, och i ryggen står över 3000 personer som bortafölje och stöttar. Ja, Wednesday är redo för att ta steget upp igen och kommer att göra det. Bara att man nu har 20 matcher utan förlust säger tillräckligt.
Samtidigt som resultatet var väntat så gjorde Charlton ändå en tillräckligt bra andra halvlek får att få en poäng att stanna kvar i London. I den första finns det inget att snacka om, där är Wednesday klart mycket bättre. Där kommer Charlton undan skonade och försvarsagerandet vid det insläppta målet är ett åskådaragerande från alla inblandade. Men i andra kom Charlton igång och skapade tidigt någon form av forceringsfas där målchanser började att produceras. Sett till normal utdelning borde en kvittering faktiskt ha fallit, men Aneke sköt rakt på, Leaburn utanför och Blackett-Taylor över. Forceringen kom sedan av sig när Chuks Aneke, efter sitt inhopp, föll till marken och vred sig i plågor på nytt, med händerna smekandes på baksidan av låret.
Händelserna kring Aneke börjar bli svåra att hantera känslomässigt. Fullt frisk är han en klasspelare för divisionen och väldigt älskvärd att ha sitt lag. Men nu är det ju så att han aldrig är frisk längre och sällan kan leva upp till det sistnämnda. Nej, Aneke upplevs skörare än någonsin och han hinner knappt tillbaka innan han försvinner igen. Nu är det på den nivån att man börjar spekulera i om han inte ska överväga sin framtid på fotbollsplanen.
Omgångens poäng
3p – Sean Clare: Jag tycker Sean Clare har svarat upp för ett par starka individuella insatser i rad nu, och det är han ganska ensam om. Såg ut att vara nöjd över att ha hela kanten för sig själv och störtade fram längs den som han brukar vilja göra. Bidrog i mycket den här helgen.
2p – Michael Hector: Tog sig tillbaka efter en mycket svag insats i Derby och visade att han har rutinen att hantera sina dippar. Bidrog i närkampsspelet och har en förmåga att få motståndare att gå från rätt- till felvända. Var inte heller involverad i baklängesmålet direkt, utan klarar sig från kritik och får sina första poäng.
1p – George Dobson: Långt ifrån en ultimat insats från Dobson, men likväl så är han den som ger sig in i flest dueller och skaver mest av alla på ett spelskickligt Sheffieldmotstånd. Han behövs i alla matcher.
Charlton: Maynard-Brewer; Hector, Inniss, Ness; Clare, Dobson (c), Kilkenny (Aneke 57, Payne 81), Fraser, Blackett-Taylor; Rak-Sakyi, Leaburn (Bonne 75)
Ej använda avbytare: Wollacott, Sessegnon, Henry, Morgan
Wednesdays: Dawson, Iorfa, Flint, Famewo, Palmer, Byers, Vaulks, Bannan ©, Brown (Adeniran 63, Smith (Gregory 78), Windass (Dele-Bashiru 91)
Ej använda avbytare: Stockdale, Bakinson, Hunt, Alimi-Adetoro
Mål: Liam Palmer 0-1 (9)
Domare: B, Speedie
Publik: 16,729 (3,153 från Sheffield Wednesday)
COYR!
