Charlton sparkar Ben Garner

Charlton Athletic har kommunicerat ut att Ben Garners anställning som klubbens huvudtränare har sagts upp och att han lämnar med omedelbar verkan.

Jahopp, då var vi här igen. Några gånger per säsong får man vara beredd på att blixtskriva ett inlägg mellan studier, matlagning och egen fotbollsträning. De flesta gångerna under de senaste åren har förändringar på tränarposten varit anledningen till det och så är det även den här gången. Vi kan börja med det formella.

Kl. 17:30 kommunicerade Charlton Athletic ut, via ett relativt kort meddelande, att klubben har sagt upp avtalet med Ben Garner som huvudtränare och att han lämnar med omedelbar verkan.

Ägare Thomas Sandgaard kommenterar beslutet enligt följande i klubbens officiella kanaler:

“We would like to thank Ben for his hard work and commitment to the job. In his time at Charlton, the club have achieved some stand-out results, including big wins against some of the better teams in this league.

“Unfortunately, we haven’t been able to sustain a consistency of results and our league position and recent form have left us in a situation where we had to act to give ourselves the best opportunity to get the most from this season as well as building a positive and winning environment for future years.

“We wish Ben the best for the future. Our search for a new manager has begun.”

Besluten om vem som tillfället kommer ta över huvudansvaret har det än inte redogjorts för. Anthony Hayes är väl i dagsläget en lågoddsare. Men mer finns alltså inte i nuläget att återberätta utan det lämnas till framtiden.

Ett par kommenterar är dock givna att förmedla. För precis som tidigare tränaravsked under Sandgaard-eran så slår det här beslutet lite ned som en bomb. Resultaten har varit långt ifrån lysande under hösten och det har under den senaste tiden läckt ut uppgifter om att Ben Garner ska ha varit under press, men ändå kändes det svårt att förutspå att det skulle slut så här redan nu.

Ben Garner blir den fjärde huvudtränaren som nu passerat under Sandgaards styre och det under en period på två år. Sandgaard tillträdde som ägare för klubben den 25 september 2020 och sedan dess har klubben hunnit med att ha Lee Bowyer (-2021), Nigel Adkins (2021), Johnnie Jackson (2021-2022) och nu Ben Garner (2022) vid sidlinjen. Notera att Bowyer var anställd när Sandgaard tillträdde och ingen sedan dess har varit anställd under sammanlagt ett års tid i sin roll. Adkins och Jackson fick ca. sju månader i tjänst. Garner bara knappa sex. Det har blivit tydligare än någonsin att problemen inte sitter hos tränarna, som så många gånger förr i den här klubbens moderna historia. Bara tanken på att Sandgaard inte hade mer ryggrad än att göra sig av med en klubbikon som Johnnie Jackson över telefon - bara för att få in Garner för knappa sex månaders arbete - gör en än mer irriterad över det här.

Det som överraskar mest i det här beslutet är att Garner på så många sätt framställts som Sandgaards man för jobbet. Att klubben gjorde sig av med klubbikonen Johnnie Jackson i maj kan inte ha varit ett lätt beslut, beroende av många parametrar. Men det var en svag säsong överlag och Jacksons fotboll beskrevs inte vara något som Sandgaard ville ha. Jackson var inte Sandgaards man för jobbet utan hade mer eller mindre bara anställts på grund av den positiva trend som han lyckades få laget till precis i anslutning till Adkins avsked. Adkins var en annan tränare som tidigare beskrivits som Sandgaards man för jobbet, men som efter allt för svaga resultat på inledningen av säsongen 21/22 inte helt oväntat fick gå. Adkins pratade om brutna löften och uteblivna investeringar under sommarfönstret som anledning. En tillfällighet trodde vi då, men nu är vi med om samma sak igen.

Efter Jacksons avsked inleddes en månads tränarjakt. Rätt namn med rätt typ av fotboll i sig skulle identifieras. Valet föll på Ben Garner som efter en lyckosam säsong i Swindon Town, League Two, fick köpas loss från sitt avtal. Swindon hade karaktäriserats av en offensiv fotboll med övertygande bollinnehav, som så när ledde till en playoff-final och eventuell uppflyttning. Det skulle nu kopieras och implementeras i Charlton. Ett par spelare handplockades under sommaren utefter Garners önskemål, samtliga som bosmanövergångar. Investeringarna uteblev denna sommar med och sedan fönstret väl var stängt och säsongen igång så har Charlton stått med ofullständigt lagbygge och en tunn trupp. Detta exemplifieras genom att man under en hel sommar inte lyckades införskaffa en renodlad vänsterback eller ersätta Conor Washingtons forwardstyp.

Förutsättningarna har alltså varit långt ifrån optimala sett till förväntningarna. Det har under hösten gått att skymta den possessionorienterade fotboll som Garner – och uppenbarligen Sandgaard – vill att laget ska spela. Bollinnehavet har imponerat och flera spelare, som förra säsongen värvades för att spela en helt annan fotboll, har anpassat sig. Sedan har inte Garner fått tid eller rätt material för att fotbollen ska ha fungerat optimalt för klubben just nu. Flera spelare som spelade en helt annan fotboll och som slutade 12:a i League One förra säsongen är fortfarande kvar. Produkten av fotbollen har därför blivit skral, vilket även en återkommande skadesituation i den tunna truppen har bidragit till. Garner har under den senaste tiden öppet vädrat sitt missnöje om uteblivna löften kring truppbygget och hur det i nuläget har varit att leda klubben.

Så här kommenterade Garner bl.a. i Southlondonpress tidigare i veckan:

“We’ve changed the style of play dramatically. With largely the same group of players we have gone from being ranked 13th or 14th in the league for a lot of the attacking and possession stats to the top three for a lot of them – in the top two for most of them. We’ve had a clear identity change and we’re developing players.

“We want to get more results and we should be. But I certainly don’t feel under pressure. Not just me, but the staff here, we do a really good job. Given what we have faced this season, we want to do better and we always want more – to over-achieve – to hits as many heights as we can. That will continue to be the focus.

“You can keep changing manager every three or four months if you want. It’s deeper than that. It’s a cultural issue. It’s a mentality issue. That’s harder to change but that’s what we’ve got to do. I want to do that. I’m very willing to do that. I know I’ll be successful if I’m given the opportunity to do that.”

Ingen rök utan eld, som man brukar säga. Så även denna gång. Men vi är många som inte såg detta komma. Egentligen ingen gjorde det, för det har inte kommit några som helst påtryckningar från supporterhåll. Detta trots bedrövliga resultat mot Forest Green och Cheltenham, och bedrövliga insatser mot MK Dons och Port Vale. Supportrarna har hela tiden varit införstådda med att det här har varit en process där Ben Garner var den utvalde av Thomas Sandgaard att få driva utvecklingen av ett nytt spelsätt och att få tiden att sätta sin prägel på lagbygget. Nu blir det inget av det. Jag tror inte jag har sett ett seriöst ord på sociala medier som antytt, eller börjat glänta på dörren för, att Ben Garner inte skulle vara rätt man för jobbet. Faktum är att det är ingen - verkligen ingen - som förstår hur Sandgaard har tänkt och det är inte alltid det låter så från supporterhåll när det görs av med en tränare.

Kanske att Garners kommentarer i media har påverkat Sandgaard. Det har åtminstone märkts av en förändring i tonläget den senaste tiden, och det med all rätt. Garner har behövt förklara saker och ting och har gjort det, för supportrarnas skull. Löftena i somras infriades inte och här står vi. Nu blev det också tydligt att Sandgaard inte bara åkte över från staterna till London för fredagens match utan även för att ta det här beslutet. Än mer bissart blir det om man adderar ryktena om att en spricka växt mellan Garner och Thomas Sandgaards son Martin Sandgaard, som är klubbens director of analysis (vad nu den tjänsten innehar för beskrivning). Huruvida detta är ytterligare en faktor som påverkat beslutet att göra sig av med Garner går bara att spekulera i, men det luktar rejält illa om det är någon nepotistisk sonen-skvallrar-för-fadern-relation rådande inom klubben.

Frågan är bara vilken riktning man ska gå nu. Garner stod ju för den fotboll som Sandgaard på sikt ville ha? Gott om lediga managers finns det alltid. Men nu går det inte att räkna med att man kan lösa någon från sitt kontrakt, likt man gjorde med Garner. Det var en investering man var beredd att göra. I sinom tid kommer det börja spekuleras i namn. Nästa fråga är bara vem som kommer vilja börja jobba bland de förutsättningar som Sandgaard uppenbarligen inte är beredd att ge. Noll tålamod och noll investeringar. Inte ultimat för någon som tänker långsiktigt och frågan är om någon kunnat göra det bättre än vad faktiskt Garner gjort det. Speciellt inte med kravet att samtidigt implementera en ny typ av fotboll. Garner blev såld på en dröm när han rekryterades från Swindon till Charlton. En dröm som för all framtid nu kommer beskrivas som ett luftslott enligt hans historieskrivning.

Det enda namnet till ersättare som faktiskt dyker upp och som känns logiskt för tillfället är Lee Bowyer. Han är ledig sedan sitt avsked från Birmingham i somras och är en ikon för klubben. Han uppgavs även komma väl överens med Sandgaard under deras korta tid tillsammans och ägaren ville aldrig bli av med honom vid tiden för hans uppsägning. Eventuellt att en comeback skulle vara möjlig, men då kommer givetvis Bowyer kräva sina löften – som Sandgaard alltså inte har som vana att uppfylla.

Nej, vi får helt enkelt vänta och se vart det här bär vägen. Det går bara att hoppas att något ljus finns i tunneln. För i nuläget känns det bara som att Sandgaard blottar hur genomruttet det är från ledningshåll.