Charlton sparkar Michael Appleton
Nästan omedelbart efter tisdagens slutsignal, i hemmamatchen mot Northampton Town, kommunicerade Charlton Atheltic ut via sina sociala kanaler att manager Michael Appletons tid i klubben över. Detta efter endast fyra månader i tjänst och nu senast en svit på tolv raka matcher utan vinst i alla tävlingar.
Ännu en gång, för sjätte gången på tre år, ska det förmedlas och skrivas att Charlton Athletic står utanför manager. Fem av de här sex gångerna är det på klubbens bevåg som en manager tvingas avgå – Lee Bowyer, den första i ordningen av de här sex namnen, är undantaget. Så ja som sagt, det känns nästan som att det produceras fler inlägg om manageravsked än om Charltons ligamatcher för tillfället, vilket kanske heller inte är särskilt konstigt egentligen…Efter knappa fyra månader i tjänst har Michael Appleton sparkats från sin tjänst som Charltonmanager.
Med tanke på hur nära inpå avslutad match och slutsignal som detta pressmeddelande kom så blev det i synnerhet kortfattat. Det löd:
“Charlton Athletic can confirm that Michael Appleton has left the club with immediate effect after being relieved of his role as Head Coach. The club would like to thank Michael for his efforts during his time in charge.”
Charlton fortsatte kommunikationen under måndagen med att Jason Pearce och Curtis Fleming tar delat ansvar som interimtränare. Således medförde avskedet av Appleton att även dennes assisterande tränare – Richard O’Donnell – går i samma fotspår och lämnar klubben med omedelbar verkan.
Kommentar
Ja, mycket mer formellt finns väl egentligen inte att förmedla från klubbens sida i nuläget. Man längtar åtminstone efter ett mer utvecklat svar om beslutet från antingen VD Jim Rodwell eller teknisk direktör Andy Scott. Appleton var ju trots allt deras utvalde tränarnamn, eftersom Dean Holden skeppades bort från posten efter endast sex matcher och en månad in i ligaspelet.
Appleton fick i sin tur – i alla tävlingar – 28 matcher på sig innan det var hans tur att gå samma öde till mötes. Och frågar man en enhetlig supporterskara så är det många som kommer påtala att det till och med var några matcher försent. Även om Appleton varit den nya ledningens utvalde tränare så har det egentligen från start varit burop från dagen att han anställdes. Förtroendet från Charltonfansen har varit obefintligt och det har tidigt varit toxisk stämning. Kanske att dem inledande självförtroendeboosten, mellan september och oktober, med sju obesegrade matcher i alla tävlingar såg till att kritikerna höll sig lugna ett tag – men egentligen från månadsskiftet till november har varit högt tonläge på läktaren och sociala medier.
Det går att argumentera för att en skadesargad spelartrupp – från november ungefär – gjorde det svår manövrerat från Appletons sida, men samtidigt har han inte överhuvudtaget lyckats sätta någon form av försvarsspel (tre hållna nollor under hela säsongen hittills….) och skador har alla konkurrenter när spelschemat blir tätt i december. Således går det återigen att lägga skulden på ledningen utanför fotbollsplanen som inte lyckades, eller hann ordna, en tillräckligt bred och slagkraftig spelartrupp under sommaren. Men första gången sedan Russel Slades avskedning (säsongen 2016/17) har jag faktiskt i kör bara gått runt och väntat på Appleton skulle försvinna – trots den korta tiden hann varit i tjänst.
Anledningen är egentligen glasklar. Ingen manager överlever numera en svit på tolv matcher utan seger – och dessa har många gånger varit extra smärtbara eftersom flertalet av matcherna har innehållit sena kvitterings- och avgörande mål. Detta har bara eldat på en riktig rutten connection, eller förhållandet, mellan Appleton och supportrarna. Spelarna begår nästan onaturliga misstag, coachandet från sidlinjen är alldeles för lamt, och publiksiffrorna blir bara lägre och lägre. Anställningen av Appleton har fått en rakt motsatt effekt mot vad Dean Holden försökte bygga mellan klubben, supportrarna och samhället på sina knappa åtta månader. Eller, åtta månader får nästan anses vara lång tid i Charltons nutida historieskrivning. Efter Bowyer har Nigel Adkins fått sju månader, Johnnie Jackson sex, Ben Garner sex, Dean Holden åtta och nu Appleton fyra. Helt och hållet ohållbart, och för tredje säsongen i rad är Charlton närmre nedflyttning till League Two än en play-off plats uppåt i seriesystemet.
Samtidigt har styrelsen ändå agerat på tranfermarknaden nu under januarimånad och faktiskt förstärkt truppen med etablerade namn. Ett formationsbyte (från 4-3-3 till 3-5-2) har också följt upp det under den senaste veckan. Men trots detta – och även om det fortfarande är nära inpå som förstärkningarna anlänt – så avslutar Appleton sin tid med tre raka förluster mot Peterborough, Burton och Northampton. En tuff februarimånad väntar på det så läget ser i skrivande stund riktigt oroväckande, faktiskt.
Till sist ska dock inte de ledan figurerna (Rodwell & Scott främst) slippa undan kritik. Appleton var som sagt deras val för att ta klubben mot en ny framgångshorisont och för att "sluta vara en förlorande klubb". Med facit i hand är det svårt att påstå något annat än att det förtroendet är någorlunda skadat nu, med tanke på att nu gick rekorddåligt med det här tränarvalet.
Nu återstår det att se vart diskussionerna kretsar runt i frågan om vem som ska ta över det här misslyckandet – igen. På sociala medier vädjas det till ett par tränarnamn med stark koppling till klubben, som vanligt Alan Curbishley, Chris Powell och Lee Bowyer. Ingen av dessa verkar troligt. De namn som i skrivande stund hamnar högst upp enligt oddsmakarna är Nathan Jones (tidigare Luton & Southampton), Nigel Pearson (tidigare Leicester & Bristol City), Michael Duff (tidigare Cheltenham, Barnsley & Swansea) och Mark Bonner (tidigare Cambridge). Ryktena gällande detta lämnar vi här för tillfället.
