Charlton - Stockport2 - 2
Charlton – Stockport County 2-2 (FA-Cupen omgång 2)
Ett kvitteringsmål i matchens sista minut bromsade The Addicks väg vidare i FA-Cupen och det oavgjorda resultatet tvingar fram ett kommande omspel på bortaplan.
Som väntat var det en märkbar och tydlig skillnad i digniteten mellan lördagens match i FA-cupen och den tidigare i veckan avgjorda utslagsmatchen i EFL Trophy. FA-cupen präglas av mer seniorbetonade val av spelare och gav möjligheten till det mest kapabla laget som Charlton för tillfället kan ställa på planen. Ashley Maynard-Brewer är i nuläget förstemålvakt, med bakgrund av de skador som stör konkurrenterna (Joe Wollacott & Craig MacGillivray) på den positionen. Framför honom valdes en defensiv linje med Sean Clare, Sam Lavelle, Ryan Inniss och Steven Sessegnon. En korrigering i spelsystemet gick att skymta och det var att man återgick till det 4-3-3 som man inför säsongen trodde skulle bli definierande för klubben. Så har det inte blivit av många olika anledningar. Men det betydde att Albie Morgan, George Dobson och Scott Fraser utgjorde tremannamittfältet, och att Jesurun Rak-Sakyi, Chuks Aneke och Charlie Kirk var pjäserna från höger längst fram. Det går att argumentera för att det var en 4-2-3-1 formation som var rådande men det är också i princip samma formation som en 4-3-3, beroende på hur man väljer att formera triangeln på mittfältet.
Matchen
Det tog inte många minuter – faktiskt bara tre – innan Stockport fört matchen i en riktning. Charlton reagerade några hundradelar för sent på en kort hörna och låg inte riktigt i fas i markeringsspelet. Inlägget som lät vänta från höger skickades in av en vänsterfotad Chris Hussey och det var med så bra inåtskruv att den dök in i bortre hörnet utan att någon framrusande medspelare var där och touchade. 0-1 (3) och mardrömsstart för Charlton.
Ordningen skulle dock återställas och fanns det någon moral att visa upp så var det i den första halvleken det gjordes. Morgan hade en lyftning som gick utanför i 18:e, och fem minuter efter det var det kvitterat. Man kombinerade sig fram längs vänsterkanten och Sessegnon slank igenom längs kortlinjen. Beslutet att sedan skjuta in ett inspel på vinst och förlust var rätt, för i röran framför mål styrdes 1-1 (23) in av den egna Stockportspelaren Joe Lewis
Sedan i 39:e, perfekt innan halvtid, slog Dobson ut hela Stockports försvarslinje med en precis boll bakom backlinjen. Morgan löpte, tog emot, och helt ren framför målvakten lyfte han in 2-1 (39). Snyggt, faktiskt! Ashley Maynard-Brewer hängde sedan med i svängarna och gjorde en bra dykning på ett Stockportavslut för att hålla resultatet intakt innan halvtidsvisslan, och det lyckades han med. Ryan Croasdale var den vunnit åt sig bollen högt upp i planen, där Lavelles försvars- och närkampsspel lämnade mer att önska – vilket varit ganska genomgående den här hösten, tyvärr.
Mycket i andra halvlek kom att bli svängig i ett tidigt stadie. Det handlade om Charlton skulle ha förmågan att döda matchen eller om Stockport skulle komma igen med en kvittering. Som vanligt så såg därmed givetvis ut som att det inte skulle bli något ut av det. Charlton ställde om snabbt mot mål, ofta genom Morgans fördelande högerfot – han var bra matchen igenom! Inhopparna Corey Blackett-Taylor och comebackande Diallang Jaiyesimi hade båda möjligheter att avgöra. Den förstnämnda kom närmst med ett stolpskott. Samtidigt fick Maynard-Brewer vid tillfällen slänga sig och sträcka ut som en katt för att hålla ställningarna rätt
Segern – och avancemanget för den delen – såg länge ut att vara i hamn, men det skulle förändras i matchens sista skälvande sekunder. Den här gången var det Charltons tur att smaka på den egna medicinen, höll jag på att säga. Sena avgörande mål har ju annars varit vår egen specialitet den här säsongen. En nicktouch bakåt i planen hanns upp och räddades precis innan kortlinjens slut under tilläggstidens sjunde minut. Det menade i alla fall Maynard-Brewer själv och många med honom. Hörna blev dock tilldömt och Stockport rustade för en rusning framåt. Domslutet spelade dem i händerna. Hörnan servades relativt svagt mot förstaytan, men perfekt för Myles Hippolyte att få den där perfekta nickskarven med den där ultimata bågen som passerade över Maynard.Brewer och dök in bakom honom. 2-2 (90+7), Charltonspelarna begav sig ner på knäna och Stockport jublade fram ett kommande omspel på sin egen hemmaplan. F*n också.
Efter match
Inte mycket att himla om. På pappret ställer Charlton ut ett lag som rimligtvis borde vara fullt kompetenta att klara av Stockport County med ett positivt resultat. 2-0, 2-1, 1-0 spelar ingen roll. Just nu är dock inte fotbollen särskilt enkel och det känns som att det är mycket grubblerier inom laget. Skadeläget har definitivt lämnat sin påverkan men det går inte att skylla allt på det. Man helt enkelt i en period där det är mycket som inte är bra. Inställningen, insatserna och resultaten. Det är svårt att överhuvudtaget gå in med en inställning inför matchen. Man vet aldrig vad man kan vänta sig – det har varit genomgående den här säsongen hittills. I dagens läge är dock varje uppgift svår oavsett om den heter Burton, Port Vale eller Stockport, och oavsett i vilket sammanhang man ställs inför den.
Det kändes långt ifrån inspirerat eller motiverat när matchen i lördags visslades igång. Det påverkas givetvis av att publiksiffran i cupsammanhang är deppigt låg. 3889 (925 från Stockport) befolkade varsin lång- och kortsida på The Valley. Den kurvan har inte gått åt rätt riktning den senaste tiden och det handlar mer om att klubbledningen sviker än om publiken. Inte nog med det så var det med djupa och långa suckar som den här matchen slutade 2-2 och oavgjort. Ett omspel har tvingats fram – fast då på bortaplan i Stockport. Ett resultat ingen i Charlton kan vara nöjd med och troligtvis en match och resa som ingen i Charlton ser fram emot att göra, just nu i alla fall.
COYA!
