2021-10-02 16:00

Fleetwood - Charlton
1 - 2

Fleetwood – Charlton 1-2

Charlton vann sin första bortamatch för säsongen och det var en fruktansvärt efterlängtad sådan när resultatet skrevs till 1-2 i Fleetwood. Detta efter mål av Jonathan Leko och Jayden Stockley i vardera halvlekar.

Det var numera fem sedvanliga förändringar i startelvan inför matchen. Adam Matthews hade inte sin bästa tisdag i hemmamatchen mot Bolton och roterades ut mot den återigen uttagna landslagsspelaren från Wales, Chris Gunter. Samma visa var det på vänsterbacken med skiftet Papa Souaré mot Ben Purrington. 4-2-3-1-formationen fick nytt förtroende efter resultathaveriet mot Bolton och i denna match inledde Harry Arter och Alex Gilbey med att bilda innermittfält. I den offensiva kvartetten var Charlie Kirk det nya namnet som fick chansen från start. Detta på bekostnad av Corey Blackett-Taylor som förpassades till bänken. Josh Davison har spelat till sig tillräckligt med förtroende för att fortsätta som forward och kvar fanns även Elliot Lee som 10:a och Jonathan Leko ute till höger.

Laguppställningarna såg ut på detta vis:

Charlton: MacGillivray; Gunter (c), Lavelle, Famewo, Souaré; Arter (Clare 83), Gilbey; Leko, Lee, Kirk (Blackett-Taylor 75); Davison (Stockley 62).
Ej använda avbytare: Henderson, Pearce, Morgan, Washington.

Fleetwood: Cairns; Johnson, Hill, Clarke, Andrew; Matete (Batty 60), Rossiter (c); Lane, Biggins (Edmondson 80), Camps (J.Garner 71); G.Garner.
Ej använda avbytare: Crellin, Clark, Johnston, Conn-Clarke.

Första halvlek
Inledningen blev som i många av de tidigare matcherna jämn. Charlton hade något mer med bollen att göra under de första 20 minuterna men det kan i mångt och mycket beskrivas som ett ställningskrig där man inte riktigt visste åt vilken riktning matchen skulle utveckla sig.

Första och hittills bästa målchans fick Fleetwood i det här skedet av matchen. Patrick Lane skar in från sin högerkant och serverade Callum Camps i djupled med sin vänsterfot. Avståndet var stort mellan Chris Gunter och Sam Lavelle och ingen verkade beredd på att Camps lätt kunde rycka mellan dem och skaffa sig ett friläge. Craig MacGillivray läste situationen bäst i Charltons sista tredjedel och hann komma ut tillräckligt långt i straffområdet för att Camps skulle få svårt att hitta nätet med sitt skott. Avslutet gick rakt på MacGillivray.

Charlton svarade på ovannämnda situation med att kvittera i antal heta målchanser. Fleetwoods försvar stod inte i rekommenderad linje när Akin Famewo fick skickade en utmärkt långboll från egen planhalva. Passningen riktades mot Elliot Lee som smet iväg i djupled. Lee ryckte mot kortlinjen, stannade på bollen och hittade Charlie Kirk snett inåt bakåt. Fleetwoodförsvaret hade än inte hunnit återsamla och Kirk fick fritt skottläge från nio meter. Den direkta bredsidan var dock inte mer välriktad än att skottet gick utanför och en mycket fin möjlighet genererade ingenting. Bättre läge får du knappt Charlie.

Chanser fanns alltså åt båda håll och mål kunde det blivit. Jämnt var det också nästan hela vägen in i första halvlekens slut men med fem minuter kvar förändrades matchbilden. Charlton etablerade kraft och skruvade upp tempot en aning. Boll erövrades på mittplan och Leko drog igång en diagonallöpning med bollen i sin ägo. Under resans gång spelade han ut till Kirk som inte fick någon ordentlig lucka att agera på och bästa valmöjlighet blev att spela lämna över till Leko igen som tagit sig till straffområdets vänstra del. Leko stannade upp, rörde sig i samma riktning som Kirk precis rört sig från och ur ganska dålig vinkel kunde han prickskjuta in 0-1 (41) med ett hårt markskott som gick spikrakt in i bortre kortsidan av målet. Därmed var halvtidsresultatet fastställt.

Andra halvlek
Att Charlton klev ut med ledningen inför andra akten kändes bra och förhoppningen var att man nu inte skulle sluta spela fotboll och bli alltför vaksamma om sin ledning i ett för tidigt skede. Farhågan var i sin tur att hemmalaget snabbt skulle skaffa sig en utjämning, vilket det kunde finnas gott om tid för att göra. Tyvärr skulle farhågan också besannas efter endast sex minuters speltid i andra halvlek.

Fleetwood fick frispark utanför straffområdets halvcirkel och Danny Andrew skulle visa ha ett ordentligt tillslag på liggande boll. Skottet avlossades med kraft över buren och dök sedan in bland nätmaskorna. Inte otagbart för MacGillivray men ändå svårhanterligt. 1-1 (51), och nu levde matchen ett nytt liv igen.

Spelarna i Charlton hanterade motgången av kvitteringen bra. Tankarna ställdes snabbt om till att gå på offensiven och gav inte Fleetwood mer luft än vad de redan lyckats tillförskansa sig. Elliot Lee snappade upp en retur som Alex Cairns släppt på ett distansskott från Leko och Lee valde att skjuta in ett inspel mot bortre stolpen. Josh Davison dök upp omarkerad och borde kunnat stöta in ett nytt ledningsmål men han höll inte ihop benen och bollen rullade vidare förbi honom. Senare fick Davison ett nytt läge ur nästan exakt samma position som Lees inspel kom ifrån men istället för inspel valde Davison ett avslut som tog i bortre stolpen och ut.

Det började lukta nätkänning för Charlton och man kom flera gånger in med bollen mot Fleetwoods box. Nigel Adkins justeringar kom därefter med ny energi och vilja att offra sig i närheten av mål. Med en halvtimme kvar hade Davison slitit klart och in kom Jayden Stockley. Ett byte som skulle spela en avgörande roll i jakten om tre poäng. Charlton fortsatte mala på framåt och när Leko gjorde sin gubbe på högerkanten och fick in ett inspel mot straffområdets centrum, vräkte sig Stockley fram och skyfflade in ett skott rakt upp i nättaket. Det är ett svårt avslut att kontrollera och det är lätt att bollen sticker över ribban där. Denna gång höll den sig dock innanför och Charlton hade 1-2 (69) med 20 minuter kvar att spela.

Det blev inte så mycket mer av tiden som återstod egentligen. Fleetwood kunde inte slappna av i defensiven med Stockley, Lee, en inbytt CBT och en mycket pigg Leko mot sig. Hoppet om en kvittering för deras del blev att ställa till med så mycket kaos som möjligt ju mindre tid det fanns kvar. Såklart blev det en del oordning i Charltons bakre del och såväl MacGillivray som några av försvararna fick kliva fram med poängvinnande blockeringar. Det här var en helg när inte något sådant kunde, eller för den delen skulle, fälla Charlton och man höll undan för tre poäng under den sju minuter långa och spännande tilläggstiden. 1-2, slutresultat.

Efter match
Det är svårt att förklara logiken bakom känslor kring fotbollssegrar. Vinsten mot Fleetwood i helgen var Charltons blott andra den här säsongen och av förklarliga skäl har det inte funnits särskilt mycket att hurra över under de inledande månaderna. Min eufori över slutsignalen var dock så pass stark att jag inte riktigt minns när jag jublade så högt över en enskild trepoängare i League One senast. Det finns segrar och det finns segrar men låt nu inte detta bli mer av ett undantag.

Precis som efter säsongens första vinst, mot Crewe, befinner sig Charlton nu i ett liknande läge. En match i Papa Johns Trophy ska genomföras i veckan, innan det blir spelledigt en vecka på grund av ett kommande landslagsuppehåll. Matchen mot Rotherham som skulle spelas nästa helg är flyttad framåt. Upp till bevis om Adkins och truppen kan hantera denna spelledighet bättre och faktiskt komma ut som ett starkare lag när ett gäng svårare matcher väntar i oktober.

Omgångens poäng
3p – Jonathan Leko: Bäst på plan. Gjorde att Simon Graysons mannar inte fick en lugn stund i defensiven och visade upp mycket av sin verktygslåda på högerkanten. Skär in ibland, kör kanten ibland och kombinerar skott med inspel. Börjar få fram självförtroendet som genererar poäng, vilket är syftet med hela utlåningen för både Birmingham och Charlton. Mål och assist säger en del om hans betydelse för det här resultatet.

2p – Papa Souaré: Vid vinster finns det givetvis många spelare att välja mellan i kampen om poäng. Då kan det sticka ut att hylla vänsterbacken men det behöver det heller inte göra. Jag tycker Papa visar i helgen att han är en mycket bra ytterback för denna division.

1p – Jayden Stockley: När läget är som det är så går det inte komma undan hur viktigt Jayden Stockleys avgörande är. Han visar varför han är en mardröm att handskas med i straffområdet och att det inte blir bättre när han får hoppa in med fullt av energi. Ett typiskt mål, hans tredje för säsongen och visst behövde han det i konkurrensen av Davison.

COYA!